Ovanstående rubrik kommer att göra mig till Idrottsvärldens Fiende Nummer 1. Jag tar ju den bespottade och utbuade amerikanske sprintern Justin Gatlin i försvar, han som sent igår kväll vann VM på 100 meter i London på tiden 9.92 sek och skickade ner den på förhand guldtippade Usain Bolt till en bronsplats.

Jag ska förklara varför jag tycker att VM-arrangörerna, publiken på Olympiastadion i London, TV-bolagen och samtliga medier gjorde sig skyldiga till ett hatbrott och en mobbningsaktion av värsta slag efter Justin Gatlins seger.

Det här skulle ju bli sprintfenomenet Usain Bolts sista stora segertriumf. Han skulle vinna guld på 100 meter i London och därmed avsluta sin fenomenala idrottskarriär med flaggan i topp. Trots att Bolt inte någon enda gång under sina få framträdanden i år har visat någon storform så trodde/hoppades/utgick ifrån alla världens friidrottsförståsigpåare att Usain Bolt nog ändå skulle plocka fram det där sista fantastiska kortet ur rockärmen (var rockärmen nu satt någonstans) och göra ett nytt strålande snabbt segerlopp på 100 meter och därmed för sista gången visa att han är  världens genom tiderna i särklass störste friidrottare.

Bolt visade redan i försöken i fredags (10.07) och i semifinalen igår (9.98) att han inte längre var samme explosive Bolt. Hans fantastiska världsrekord på 9.58 sekunder från VM i Berlin 2009 är t ex för längesen bortblåst med vinden. Under de här dagarna var det definitivt inte samme gamle Usain Bolt vi såg.

Bolt har nästan aldrig varit startsnabb. Det har varit mer regel än undantag att han har varit långt efter i starterna. Men tidigare har han alltid lyckats kompensera sina dåliga starter med sin enorma accelerationsförmåga och kraftöverföring. När det har varit 40 meter kvar av loppet har han alltid vecklat ut sina långa ben, förlängt stegen och rusat i mål utan att någon annan har haft en chans.

När han har sträckt ut sin 195 cm långa kropp och utnyttjat sina 94 kg kroppsvikt i form av levande kraft har han varit oslagbar. Nu är han inte det längre – detta trots att många kommentatorer av VM i London har utgått från motsatsen. Tydligen har de inte velat se att världens störste inte längre är världens störste.

Eurosports nya friidrottskommentator, den svenska f d häckstjärnan Susanna Kallur, trodde före start igår kväll att Bolt nog skulle plocka fram det där lilla extra och vinna stort. Kanske trodde hon att Usain Bolt hela tiden har maskerat formen inför finalen. Men toppformen fanns inte kvar längre. Det kunde alla se.

Istället blev det den tidigare dopingavstängde amerikanen Justin Gatlin som var snabbast över mållinjen. Efter en ganska dålig inledning av loppet rusade Gatlin som en furie fram mot mållinjen och klöv denna som förste man på tiden 9.92 sekunder, 2/100 före landsmannen Christian Coleman och 3/100 före Usain Bolt. Bolt blev alltså ”bara” trea.

Ändå hyllades Bolt efteråt som om han hade segrat. Jublet på Olympiastadion ville aldrig ta slut. Bolt gjorde ännu en av sina fantastiska shower. Alla fotografer skockades som flugor kring Usain Bolt. På TV-bilderna var det bara Usain Bolt som existerade. Ingen annan.

Segraren och VM-guldmedaljören Justin Gatlin fanns inte. Dock fick vi under några sekunder se bilder av honom när han lade sig på knä framför Usain Bolt och hyllade denne som den störste. Det var en fin gest. Ändå blev han utbuad av publiken. Usain Bolt var dock stortsint nog att gratulera Gatlin till segern och förklarade att det var Gatlin som var bäst den här kvällen. Han var nog den ende i London som gratulerade Gatlin igår kväll. Starkt gjort.

Jag har sett alla friidrottssändningarna från London. Varje gång Justin Gatlin har kommit ut på arenan för att springa försök, semifinal och final har han mötts av ett bullrande hav av burop – samtidigt som de andra löparna oavsett kvalitet hyllats med applåder och hurrarop. Men inte Gatlin.

Justin Gatlin har en mycket tung ryggsäck att bära. Mellan åren 2006 och 2010 var han avstängd för doping efter att bl a ha ertappats med att ha tagit det manliga könshormonet testosteron. Gatlin skulle egentligen ha stängts av i åtta år men strafftiden förhandlades ner till hälften. Det har gjort att han efter det i flera år har kunnat tävla internationellt med bra resultat.

Kanske borde Gatlin ha blivit avstängd på livstid från början. Då hade vi sluppit det här eländet med att se en guldmedaljör buas ut eftersom han inte har varit värd att vinna.

Jag hatar doping. Jag försvarar inte en sekund det faktum att Justin Gatlin har varit dopad. Det understryker jag med emfas. Däremot ska man inte glömma bort att Justin Gatlin har avtjänat sitt straff och kommit tillbaka som en fortsatt snabb sprinter. Han har kämpat sig tillbaka till världsklass – trots att han har fyllt 35 år. Han har också sagt att han tänker fortsätta att springa över OS 2020, då han blir 38 år.

En som har begått ett dopingbrott (vilket Gatlin har gjort, till och med två gånger) och har avtjänat detta har alltså rätt att fortsätta tävla. Han tas år efter år ut av den amerikanska landslagsledningen eftersom han fortfarande är en av USA:s snabbaste sprinters. I år blev han uttagen till VM – och vann guldet. Ett guld som han faktiskt har rätt till eftersom han har kämpat stenhårt med psykisk och fysisk träning för att nå dit.

Jag har i flera år inte förstått hur Justin Gatlin har stått ut med dessa ständiga utbuanden. Var han än visar sig blir han utbuad och utvisslad. Ändå har han ställt upp på tävling, lugnt och till synes oberörd gått ner i startblocken och rusat iväg när startskottet har gott. Oftast har han gjort mycket goda resultat. Hur är man funtad när man står ut med detta?

Därför tycker jag att det är beklämmande att höra kommentatorer som Stefan Holm, Kajsa Bergqvist, Susanna Kallur, Johan Ask (Dagens Nyheter), Ludvig Holmberg (Expressen), Mats Wennerholm (Aftonbladet) och många andra uttrycka sin avsky över Gatlin efter dennes guldmedalj igår kväll.

”Han borde aldrig ha fått ställa upp”, säger Stefan Holm. Nej, det är möjligt, men nu är reglerna sådana att om man har avtjänat sitt straff så är man fri att tävla. Svårare än så är det inte.

Jag vet att jag nu både spottar i kyrkan, missbrukar Guds namn, begår ett allvarligt brott mot den världsomspännande kampanjen ”Hata Gatlin” och jag vet inte vad. Men Gatlin har rätt att tävla. Han har rätt att vinna. Han var den bäste på Olympiastadion igår kväll. Det var inte Usain Bolt som vann. Det var Justin Gatlin.

Jag tycker helt enkelt synd om Justin Gatlin. Jag förfasar mig över den mobbning som denne idrottsman utsätts för varje dag av publik och medier. Justin Gatlin är just nu idrottsvärldens största mobboffer. Jag försvarar inte hans dopingbrott. Men när reglerna säger att han har rätt att tävla så ska han också få göra det. Han har också rätt att vinna.

När jag ser hur vissa människor mobbas offentligt gråter jag. Jag tar ryggmärksmässigt alltid dessa personers parti. Kanske beror det på att jag själv mobbades under hela min barndom och uppväxt. Jag vet inte.

Idrotten är grym. Publiken är hänsynslös. Medierna är groteska. De förlåter aldrig. De glömmer aldrig.

Ändå har vi ingen som helst aning om vilka  dopingbrott inom t ex friidrotten som ännu inte har blivit upptäckta. Det har i många år gått envisa rykten om Usain Bolt och doping. Det finns inga bevis för att Bolt ska ha varit dopad men ryktena finns där.

Fram till igår kväll. Då var Bolt den stora hjälten – trots att han bara blev trea.

PS: Bolt är den störste friidrottaren genom tiderna. Hans tredjeplats igår kväll förtar inte detta faktum. DS.