– Det är den allvarligaste kris jag varit med om under de år jag har varit i politiken.

Så sa moderatledaren Ulf Kristersson i förmiddags sen det stod klart att han röstats ner som statsminister i riksdagen med 195 röster mot 154. Det är inte svårt att hålla med honom. Frågan är om Ulf Kristersson, som hittills under sin partiledartid visat allvarliga tecken på svaghet, någonsin kommer att kunna resa sig efter det här förnedrande nederlaget.

Visserligen visste både han själv och alla andra att statsministeromröstningen i riksdagen i morse skulle sluta precis på det sättet. Det var liksom klart från början. Frågan är vad som fick Ulf Kristersson att ställa upp på detta politiska jippo – för något annat kan man knappast kalla det. I alla fall handlade det om ett skådespel där utgången var given på förhand. Ulf Kristersson fick helt frivilligt uppträda som kamikazepilot och köra med sitt plan ända in i döden. Han gick inte bara in i sitt eget kakel som han brukar tala om. Han kraschade ända in i väggen.

Men eftersom grundlagen föreskriver att talmannen ska låta riksdagen rösta om vem som ska bli statsminister så drev talmannen fram den här situationen – med Ulf Kristerssons goda minne. Man undrar varför, eftersom läget nu är precis detsamma som för bara några dagar sen.

Skådespelet kommer nu att fortsätta med nya statsministerkandidater som spelpjäser. I morgon, torsdag, ska talmannen hålla nya talmansrundor med samtliga partiledare för att se om den politiska viljan på något sätt har förändrats efter dagens spektakel ,så att det kan bli möjligt att ge Sverige en regering.

Det mest troliga är nu att centerledaren Annie Lööf får någon sorts sonderingsuppdrag trots att hennes parti bara har 8.6 procent av väljarna bakom sig. Men Annie Lööf har varit den som under hela hösten gått i ledningen för det politiska spektaklet i riksdagen. Nu får hon visa hur mycket kallt stål hon själv tål.

Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen Anders Ygeman förklarade i morse att han inte såg några hinder för att låta sonderingsuppdraget gå till Annie Lööf. Hur hon tänker använda detta mandat kan man dock bara spekulera om. Ingen vet egentligen vad Annie Lööf vill.

Annie Lööf har hela hösten sagt att hon vill arbeta för att få till stånd en alliansregering. Trots det har hon gång på gång och senast idag sagt nej till Ulf Kristersson i olika regeringskonstellationer. Hon verkar inte vara att lita på. Hon är beredd att svika till höger och vänster i det enda syftet att upphöja sig själv till gudomlig status.

Det har idag talats om att Stefan Löfven med hjälp av Annie Lööf skulle kunna få se sig själv bli upphöjd till statsminister på riktigt igen. Idag leder han bara en tämligen maktlös expeditionsregering, sen han för fem veckor sen röstades ner av Annie Lööf, de andra allianspartierna och Sverigedemokraterna. Hur ska Annie Lööf kunna bli trovärdig om hon nu plötsligt skulle släppa fram Stefan Löfven som statsminister. Det är mycket vi i dessa dagar inte förstår.

Hur detta trolleritrix skulle se ut är inte lätt att räkna ut. Annie Lööf har tidigare sagt nej till att regera tillsammans med Stefan Löfven. Varför skulle hon nu ändra uppfattning. Hon talar fortfarande om att hon vill vara med och bilda en alliansregering med stöd över blockgränsen.

Om det innebär att Stefan Löfven inte får bli statsminister så har han ingen anledning att säga ja till Annie Lööfs eventuella inviter den här gången heller. Samma scenario diskuterades ju redan i de första talmansrundorna. Då kunde Stefan Löfven inte ens tänka tanken att bli ett stödparti åt en alliansregering. Han har säkert inte ändrat sig på den punkten. Löfven företräder ju faktiskt riksdagens i särklass största parti, så lite bör han få ha att säga till om.

Vad jag ser som det enda möjliga regeringsalternativet nu är en regering över blockgränserna bestående av socialdemokraterna, miljöpartiet, centern och liberalerna. Dessa fyra partier har tillsammans 167 av riksdagens 349 ledamöter. Men en högeropposition bestående av moderaterna, kristdemokraterna och sverigedemokraterna samlar ”bara” 154 mandat och skulle inte kunna fälla Stefan Löfven som statsminister.

Men det finns ett kort till i den här leken som man inte får glömma bort, nämligen vänsterpartiet, som har 28 mandat i riksdagen. För att en S-styrd fyrpartiregering ska klara hem de stora frågorna i riksdagen får inte vänsterpartiet rösta nej till Löfvens förslag. Däremot kan de välja att lägga ner sina röster.

Detta alternativ är det mest sannolika eftersom det inte är särskilt sannolikt att vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt skulle rösta med SD, M och KD för att fälla Stefan Löfven, varken som statsminister eller när det blir dags att rösta om den viktiga budgetpropositionen.

Även om både Annie Lööf och Jan Björklund ogillar vänsterpartiet och inte vill ha med Jonas Sjöstedt att göra, så får de vackert finna sig i att regera tillsammans med Stefan Löfven och med aktivt eller passivt stöd av vänsterpartiet för att överleva.