Det brutala polismordet i Göteborg måste få partiledarna att ta sitt ansvar inför en statsministeromröstning. Låt inte den partipolitiska taktiken gå före kampen mot den grova kriminaliteten!
Sent i onsdags kväll skakades landet av ett brutalt polismord vid Vårväderstorget i stadsdelen Biskopsgården sent i onsdags kväll. En 33-årig uniformerad polisman på tjänsteuppdrag sköts kallblodigt ner på öppen gata. Mordet som utfördes av en 17-årig kille med utländsk bakgrund var en del i den pågående gängkonflikt som sen många år tillbaka skakar Biskopsgården.
Igår eftermiddag greps och anhölls 17-åringen som redan tidigare är dömd för mordförsök. Det var 2019 som han rusade in i en spårvagn och knivhögg en företrädare för det konkurrerandet gänget i Biskopsgården. Den knivhuggne överlevde och gärningsmannen dömdes till ungdomsvård på grund av sin låga ålder.
17-åringen är nu på sannolika skäl misstänkt för polismordet. Det är den starkaste misstankegraden. Omständigheterna kring mordet är dock fortfarande något oklara. Åklagaren påstår att 17-åringen egentligen var ute efter att döda en annan man (samme man som blev knivskuren i spårvagnen) men att denne lyckades komma undan. Då siktade 17-åringen sitt vapen mot en 33-årige polismannen som skadades så svårt att han avled på sjukhus samma natt.
Om 17-åringen visar sig var den skyldige och åtalas och döms, så hoppas jag innerligt att domstolen utdömer lagens strängaste straff – trots att killen bara är 17 år. Hans tidigare dom efter mordförsöket för två år sen visar att han inte har lärt sig något. Han är farlig och ingen får tillåtas lägga fingrarna emellan när det gäller att beivra detta vansinniga brott.
Domstolarna brukar ta hänsyn till gärningsmännens ålder när de utdömer straff. I det här fallet handlar det om en ung gärningsman men brottet i sig är så grovt, så allvarligt och har så många dimensioner att straffet måste bli därefter.
Polismordet i Biskopsgården skakade om oss svenskar rejält. Inte minst våra politiker blev djupt chockade. Mordet skedde dessutom mitt under en regeringskris. Bara ett halvt dygn efter polismordet fick Stefan Löfven talmannens uppdrag att sondera om det fanns möjlighet för honom att bilda en regering. Denna sondering pågår just nu för fullt. På måndag ska Löfven lämna sitt svar till talmannen.
Samtidigt pågår ett inte minst sagt upprörande taktiserande kring frågan om vissa riksdagsledamöter ska trycka grönt (eller gult) i samband med omröstningen om Löfven. En politisk vilde kräver att få se den ekonomiska politik som Stefan Löfven tänker föra om han röstas fram till statsminister innan hon är beredd att släppa fram Löfven. Detta är fullkomligt horribelt.
Samtidigt pågår det mediala tjafset om Annie Lööf och centern verkligen kan acceptera att ge vänsterpartiet något inflytande på regeringens ekonomiska politik eller om Lööf bara kan rösta på Löfven om vänsterpartiet helt stängs ute från allt inflytande. Detta är lika horribelt – och dessutom sällsynt odemokratiskt.’
Trots att jag älskar politik så blir jag så fruktansvärt trött på det politiska spel som tar över alla viktiga sakfrågor och som inte ser till den miljö vi lever i och vilka problem som måste lösas. Det överlägset mest akuta problemet just nu är gängkriminaliteten och gängmorden, som inte längre riktar sig mot de kriminellas egna motståndare utan som skördar det ena oskyldiga offret efter det andra.
Mordet på den 33-årige polismannen i Göteborg är det mesta flagranta exemplet på att oskyldiga människor i högsta grad är hotade när kriminella och mördare försöker förgöra varandra i kampen om makten över vapnen och narkotikan.
I ljuset av detta vädjar jag till våra folkvalda och till de ansvariga partiledarna: Lär er något av polismordet i Göteborg. Se till att snabbt lösa den politiska krisen eftersom er arbetsuppgift att stoppa gängmördarna är viktigare än något annat. Lägg prestigen åt sidan. Det kommer ett val i september 2022. Håll ut till detta istället för att ödsla krut på meningslösa politiska strider just nu. Sverige har annat att tänka på.
Jag bryr mig inte om huruvida det blir Stefan Löfven eller Ulf Kristersson som väljs till statsminister. Just nu står Löfven i tur att bli föremål för en statsministeromröstning. Sverige har inte råd med fler politiska piruetter. Det viktigaste är att landet får en handlingskraftig regering som på allvar kan ta itu med de problem som vi egentligen redan har förlorat kontrollen över.