I skuggan av det brutala mordet på en 33-årig polisman i Biskopsgården i Göteborg sent igår kväll fortsatte idag den politiska cirkus som förhoppningsvis leder fram till att Sverige får en statsminister och en fungerande regering.

Det var inte precis någon 10 000-kronorsfråga att gissa vilket budskap som moderatledaren Ulf Kristersson skulle komma med när han kallade till presskonferens i riksdagshuset klockan 10.00 idag. Jag och många med mig förstod redan igår att Kristersson skulle förlora en omröstning i riksdagen. Men få trodde att han skulle lämna walk-over redan idag, torsdag.

Det var ändå klokt av Kristersson att kasta in handduken. Han visste ju redan att han skulle förlora. Att på måndag genomlida en omröstning om Kristersson som statsminister skulle enbart vara både förnedrande för honom själv och innebära en onödig tidsutdräkt när han visste att han skulle få 175 röster emot sig och därmed bli nedröstad.

Ulf Kristersson var tydlig med att han och hans regeringsalternativ inte har det stöd i riksdagen som krävs för att regera. Han lyckades bara skrapa ihop 174 röster men han behövde 175. Allt hängde alltså på en enda futtig röst.

”Det är ren matematik att jag idag lämnar tillbaka sonderingsuppdraget till talmannen”, sa Ulf Kristersson på sin presskonferens i förmiddags.

Talman Andreas Norlén svarade med att omedelbart lämna över sonderingsuppdraget till Stefan Löfven. Löfven tog emot det och har tiden fram till måndag på sig att sondera om han kan uppnå de magiska 175 rösterna eller om även en röd-grön-grön regering faller på mållinjen.

I ett försök att hålla den politiska spänningen vid liv (eller bara vara allmänt bråkig och omdömeslös) förklarade den politiska vilden och tidigare vänsterpartisten Amineh Kakabaveh i en intervju i Dagens Nyheter idag att hon kanske inte kommer att rösta på Stefan Löfven om han tänker föra ”samma borgerliga politik som det blå laget skulle komma att göra”.

Men frågan återstår om Kakabaveh tål så mycket kallt stål att hon löper linan fullt ut och trycker på den röda knappen om det blir en riksdagsomröstning om Stefan Löfven på måndag. Det är lätt att hota och därmed få stor uppmärksamhet. Det är svårare att ta konsekvenserna för att Sverige inte får någon regering utan kastas in i ett extraval.

Det är ju inte alldeles självklart att vi gör det. Löfvens röd-grön-gröna lag är ingalunda något väl sammansvetsat gäng. I laget finns en stark inneboende motsättning, nämligen den mellan centern och vänsterpartiet. Centern och Annie Lööf har flera gånger sagt att hon inte stödjer en regering som förhandlar med vänsterpartiet och ger vänsterpartiet inflytande. Kommer hon att stå fast vid detta öven i ett skarpt läge?

För att Löfven ska få ihop sina 175 röster krävs dels att den politiska vilden Kakabaveh röstar ja till honom eller lägger ner sin röst. Dels måste Annie Lööf på något sätt förmås att acceptera att vänsterpartiet får inflytande över regeringspolitiken i någon form. Detta är Löfvens stora huvudbry och det är med att försöka lösa den knuten som han kommer att vara sysselsatt under helgen.