Det har varit väldigt intressant att följa debatten här på min blogg sen jag skrev mitt inlägg om klimatförändringarna och om isen i Arktis häromdan. Många har hållit med mig medan andra har beskyllt mig för att vara okunnig och dåligt påläst. Faktum är att jag anser mig ganska väl påläst när det gäller just klimatfrågan. Men den som antyder att han eller hon har en något annorlunda tolkning av klimatsituationen än andra, får man snabbt veta att hon är en jubelidiot.
Detta har jag lärt mig att leva med. Vi har en fri debatt och en fri åsiktsbildning i Sverige. Det är det som gäller. Varje åsikt måste få brytas mot andra åsikter. Så har det tyvärr inte varit i klimatfrågan, där bara en åsikt har fått råda.
Kanske håller denna fundamentalism på att tonas ner. Kanske ges det i framtiden utrymme för fler tolkningar och fler åsikter. Vad jag mest slåss för är att det sunda förnuftet ska få råda och att man ska ha rätt att debattera utifrån vad jag kallar sunt förnuft.
Hur det än är och blir med klimatförändringarna, så anser jag att klimatfrågan idag inte längre är den ödesfråga som många i åratal har velat göra gällande. Klimatet kanske blir varmare – men det kan också bli kallare. Allt beror på de krafter som styr vår jord, där människans bidrag naturligtvis inte är försumbart. Men människans förmåga att skada miljön är inte det helt avgörande.
Nej, viktigare – och allvarligare – än klimatfrågan anser jag idag vara den internationella terrorismen. Den är ett reellt hot mot oss, idag, i morgon, i övermorgon och kanske i värsta fall under överskådlig tid. Vi ser varje vecka prov på fruktansvärda terrorhandlingar av framförallt Isis, den jihadistiska islamistiska grupp som kallar sig den Islamiska staten och som har ambitionen att skapa ett nytt kalifat, inte bara i Mellanöstern utan i hela Europa och kanske också i övriga delar av Asien.
Dessvärre har Isis´ framgångar varit stora. Häromdagen slaktades ett 40-tal människor och över 100 skadades när Isis utförde en självmordsattack i den turkiska staden Suruc. Blodiga bilder kablades ut över världen och påminde oss än en gång om med vilken kraft denna omänskliga, grymma och hänsynslösa terrorism kan slå mot oss.
Jag kan räkna upp ytterligare terrordåd. Förutom blodbadet i Suruc har vi attacken mot den franska tidningen
Charlie Hebdo i vintras i färskt minne liksom attacken mot en judisk butik i Paris. Båda dessa terrordåd skördade ett tjugotal dödsoffer och lika många sårades. Det är fortfarande inte helt klarlagt vilken eller vilka organisationer som hade beställt dåden eller om terroristerna agerade på egen hand. Dock har det framförts misstankar om att terrornätverket Al Qaida kan ha legat bakom – eller i varje fall inspirerat terroristerna.
Vi vet inte när nästa terrordåd kommer. För någon vecka sen avslöjades att terrorgruppen Isis har byggt upp en hemlig terroristcell i Bosnien, varifrån anfall mot europeiska mål kan ha planerats. Det visar hur som helst att terrorn finns nära inpå oss, varje timma, varje dag, varje år.
Svenska Säpo har lyckats lokalisera tre Isis-anhängare bosatta i Göteborg, misstänka för terrorverksamhet och mord i Syrien. Dessa är alla svenska medborgare i åldrarna 26 – 32 år, personer som har lockats av Isis´ förfärliga budskap att mörda och förinta för att sedan själva bli martyrer inför Gud.
Tidigare har jag aldrig velat ta ordet terrorkrig i min mun. Jag och många med mig har velat se terrorattackerna som enskilda händelser. Nu ser vi att verksamheten är betydligt mer organiserad än så och att ambitionerna är utsträckta till att omfatta stora delar av världen.
Vi befinner oss i ett terroristkrig men också ett religionskrig. Det är meningslöst att förneka detta.
Sett ut detta perspektiv tycker jag att klimatfrågan tonar bort. Hoten mot våra liv är betydligt mera näraliggande och omedelbara. Kanske händer det något fasansfullt redan i morgon. Ingen vet.