En luciatävling, där Lucia själv står i mitten i långt ljusrött hår flankerad av två stjärngossar?
Idag presenterades luciakandidaterna till partiledarposten i centerpartiet, sen Annie Lööf strax efter valet tillkännagav att hon lämnar partiledarskapet.
Det var en närmast absurd tillställning vi kunde se i TV på måndagsförmiddagen, när centerns valberedning presenterade – inte en utan tre kandidater till partiledarposten. Dessa var Daniel Bäckman, riksdagsledamot från Säffle, Elisabeth Thand Ringqvist, riksdagsledamot från Stockholm (även med boende i Åre) och Muharrem Demirok, också han riksdagsledamot och tidigare kommunalråd i Linköping. Fast han var uppväxt i Vårby Gård söder om Stockholm, var han noga med att poängtera. Därmed kände han väl till utanförskapsproblematiken medan de två andra hade den för centern numera så viktiga landsbygds- och företagarbakgrunden.
Alla hade de ALLT. De var liberaler och socialliberaler och gröna och de skulle slåss för den försummade klimatfrågan, för näringslivet, för landsbygden och för Sveriges framtid. Trion var också så politiskt korrekt sammansatt som man kunde bli: en storväxt och trygg värmlänning med den karakteristiska dialekten, en tuff Annie Lööf-kopia (kvinna) med förankring både i storstaden och i glesbygden och så den obligatoriske invandraren med rötterna i Turkiet. Alla centerväljare skulle därmed få sitt. Allt var framdukat. Det var bara att välja.
Ingen kunde bli missnöjd med detta val av kandidater. Men sen var liksom festen över. De tre fick avge en kort presentation av sig själva. Det var inget nytt eller sensationellt eller omdanande eller revolutionerande som kom över de tre kandidaternas läppar. Bara de gamla vanliga klyschorna och självklarhetena som t ex ”Hela Sverige ska leva”, ”Alla ska vara med” och liknande.
Och tomheten är förstås naturlig eftersom centerpartiet idag egentligen inte har någon politik. Man vill väl med allt och alla och vill uppehålla sig i det som centern kallar ”den politiska mitten”. Detta är dock lite tragiskt eftersom den politiska mitten idag egentligen bara består av centerpartiet med sina 6,7 procent i valet. De andra borgerliga partierna har flytt till höger och sitter nu och regerar Sverige medan de rödgröna fortfarande slickar sina sår efter det plågsamma valnederlaget.
Så frågan inställer sig självklart: Behövs centerpartiet egentligen?
Dagens centertillställning var absurd också på ett annat sätt. Jag tänker närmast på Elisabeth Thand Ringqvist, som är en riktig Annie Lööf-kopia med rödblont halvlångt hår, snygga gångkläder (mördblå kostym med vit T-shirt under) och målmedvetenhet i blicken. Blir Thank Ringqvist vald så får vi alltså en Annie Lööf till, nämligen Annie Lööf 2.
Visst är det kul? Vi som har gillat Annie Lööf (det har inte alla) får henne tillbaka, fast i lite annorlunda form. Elisabeth Thand Ringqvist kan inte mäta sig med Annie Lööf ifråga om utstrålning, karisma, charm, humor och förmåga att tala länge och mycket. Så egentigen är hon bara en blek kopia av Annie Lööf – men alla kan växa in i sina lite för stora kostymer. Det har vi sett förut.
Om Daniel Bäckman – mot förmodan – skulle få de flesta centerrösterna så vet man inte hur det kommer att gå med centern. Han känns i mitt tycke trots sin imponerande längd som tunn och lite fladdrig. Han har definitivt inte talets gåva och någon knivskarp debattör verkar han inte vara, vilket ju är en nödvändighet för att kunna tränga igenom dagens politiska bakgrundsbrus. Vad som i dessa dagar emellertid kan vara till fördel för Daniel Bäckman är att han är försvarspolitiker. Han vet med andra ord hur slipstenen ska dras när ryssen kommer …
Men talet gåva – och en stark utstrålning till på köpet – har Muharrem Demirok. Om jag var centerpartist skulle jag definitivt lägga min röst på honom. Han verkar vara en glad skit, en utmärkt talare och debattör och precis så självsäker som en blivande partiledare ska vara. En man med potential med andra ord. Jag är övertygad om att centerkvinnorna kommer att lägga sin röst på honom.
Nu ska detta något ovanliga luciatåg ut på turné i landet under november månad. De ska visa upp sig och bli utfrågade. De ska berätta vad de vill med centerpartiet och de ska visa att just han eller hon är den bäste/bästa. Novemberturnén startar i Stenungsund i Bohuslän den 12 november. Sen ska kandidaterna åka vidare till Piteå den 21 november, därefter till Alvesta den 26 november för att avsluta turnén i Stockholm den 2 december. Alla landsändar i Sverige får alltså ”sitt” besök, där de ska konfronteras med sina partivänner.
Två månader senare, den 2 februari 2023, ska den nye/nya partiledaren väljas på en extrainsatt centerstämma i Helsingborg. Då ska den person ha utkristalliserat sig som Centersverige tror mest på som ny partiledare. Jag ska inte spekulera i vem den personen skulle kunna vara. Själv håller jag som sagt på Muharrem Demirok, även om han kan verka vara alltför mycket storstadscenter för partivännerna på landsbygden.
Men osvuret är alltid bäst.
.