Efter det här går det inte att mörklägga Estonia-katastrofen längre!!! Svensk journalist upptäckte ett jättelikt hål i Estonias skrov men den svenska regeringen är inte intresserad av beviset.

 

Ska vi äntligen efter tjugosex år få veta sanningen om Estonia-katastrofen, som skakade inte bara Sverige utan stora delar av världen när fartyget natten till den 28 september 1994 förliste och sjönk till botten i Östersjön strax söder om finska Utö? Fartyget var på väg från Tallinn till Stockholm och befann sig på internationellt vatten när katastrofen inträffade.

Estonia förliste i Östersjön strax söder om Finska Utö
Grafik: Elisabet Höglund

Igår den 28 september 2020, på dagen tjugosex år efter katastrofen, premiärvisades den bästa dokumentärfilm jag någonsin har sett som har gjorts av en svensk journalist. Det var Henrik Evertssons dramaturgiskt skickliga och nyhetsspäckade serie om Estonia-katastrofen , ”Estonia – fyndet som ändrar allt” (D-Play), en dokumentär som sannolikt betyder att ett helt nytt kapitel nu kommer att skrivas i den dramatiska historien om Estonia-katastrofen, en händelse som fortfarande efter tjugosex år är ett stort trauma i Sverige.

Henrik Evertsson, reporter och regissör bakom filmen om Estonia
Bild: twitter.com

Estoniakatastrofen är den största fartygskatastrofen i Sverige i modern tid. 852 människor omkom varav det stora flertalet var svenskar. Enligt officiella uppgifter fanns det 989 passagerare ombord på Estonia. Sannolikt var antalet högre. 852 människor omkom. 552 svenskar fanns ombord. Av dessa omkom 501 personer. Totalt 139 människor räddades undan katastrofen, varav ett stort antal besättningsmän.

Den förlista färjan på havsbotten

Många av dem som följde historien om Estonia lät sig inte övertygas av talet om att det var en teknisk olycka med bogvisiret som låg bakom förlisningen. Myndigheterna både i Sverige, Estland och Finland lade omedelbart locket på. Visserligen tillsattes en internationell katastrofkommission men få tror att det var sanningen som kom fram i kommissionens rapport.

Som reporter på Rapport bevakade jag själv Estonia-katastrofen. Jag var med i Åbo samma dag som katastrofen inträffade. Jag deltog som utsänd i den internationella presskonferensen i Åbo. Jag kunde med egna öron höra hur Sveriges avgående statsminister Carl Bildt och tillträdande statsminister Ingvar Carlsson lovade att fartygen och de döda kropparna skulle bärgas.

Både avgående statsminister Carl Bildt och tillträdande statsminister Ingvar Carlsson lovade efter katastrofen att fartygen och kropparna skullle bärgas
Grafik: Elisabet Höglund

Men bara några dagar senare ändrades allt. Det skulle inte bli någon bärgning. Fartyget och kropparna skulle ligga kvar på havsbotten. Gravfrid utlystes över katastrofplatsen. Ingen tilläts komma dit. Det blev enligt svensk, finsk och estnisk lag förbjudet att fotografera vraket eller besöka fartyget.

Några månader senare förklarade Ingvar Carlsson att fartyget också skulle gjutas in i betong för att gravfriden skulle kunna upprätthållas, ett beslut som ganska snart kom att falla på sin egen orimlighet.

Estonia-färjan

Hade det blivit en betongingjutning hade inte Henrik Evertsson kunnat avslöja det han nu avslöjar i sin dokumentär om Estonia-katastrofen. Dokumentären är en journalistisk bomb och blev en världsnyhet på några timmar.

För att kunna undersöka vraket av Estonia tvingades Evertsson bryta mot gravfriden och står idag åtalad för detta brott som kan ge upp till två års fängelse. Detta är naturligtvis en bagatell i sammanhanget sett i ljuset av vad Henrik Evertsson nu har avslöjat om det förlista fartyget.

Modell av Estoniafärjan
Bild: sv.wikipedia.org

Med hjälp av en fjärrstyrd undervattensfarkost, en så kallad ROV ( Remotely operated underwater vehicle) utrustad med en undervattenskamera lyckades Henrik Evertsson och en svensk expert med benäget bistånd av ett tyskt fartyg lokalisera Estonia på vrakplatsen söder om finska Utö och filma vraket från styrbordssidan.

Passagerarfärjan Estonia
Bild: wish qatar

Detta har ingen gjort tidigare. Det beror på att fartygen när det sjönk lade sig på styrbords (höger) sida vid förlisningen. Men efter tjugofyra år vilande på en rörlig bädd av mjuk lera och morän har fartyget flyttat på sig.

Nu kunde man för första gången se vad som dolde sig på den tidigare ”undersidan”, alltså på fartygets styrbordssida. Kameran hittade ett jättelikt hål i skrovet. Hålet var i storleksordningen 4 x 1,5 meter, alltså 6 kvadratmeter stort, och satt midskepps på fartyget alldeles intill det som en gång var vattenlinjen på båten.

Bild från tidigare filmning av Estonia

Det var djupt chockerande att se det uppfläkta hålet i fartygsskrovet. Henrik Evertsson lät flera norska varkexperter granska bilderna. Genom att studera och rekonstruera fartygssidan kunde en expert i Trondheim konstatera att hålet inte berodde på någon explosion inne i fartyget. Istället måste hålet i skrovet ha uppstått när ett föremål med en vikt på mellan 500 och 1000 ton med våldsam kraft stöttes in i fartygssidan och slet upp det stora såret i plåten så att man nu kan se rakt in i fartyget.

Estonias bogvisir idag förvarat på Muskö Örlogsbas
Bild: försvarsmakten/fotograf: Anneli Karlsson/SMM

Detta är inte mindre än en sensation och kullkastar alla tidigare uppgifter om hur olyckan gick till. Ingen har någon gång tidigare talat om att det fanns ett hål i Estonias skrov. Alla ansvariga, alltifrån de svenska, finska och estniska regeringarna till ländernas respektive sjöfartsverk och den internationella haverikommissionen har hela tiden påstått att Estonia sjönk därför att bogvisiret slets av i den hårda stormen. Bogrampen föll sedan ner och fartyget  började ta in vatten. Detta har varit den officiella versionen.

I Henrik Evertssons dokumentär har flera överlevande fått komma till talas. De berättade uppseendeväckande saker i filmen, till exempel att vatten tidigt började strömma in i fartyget sen passagerarna hade hört två hårda smällar. Vattnet strömmade in längs fartygets durk. Båten vattenfylldes på kort tid och sjönk efter drygt en timma. Det är just det snabba förloppet som har fått många att misstänka att orsaken till förlisningen var något annat än bogvisiret.

Carl-Eric Reintamm
överlevare från Estonia
Bild: m.rus.defi.ee

Särskilt ett ögonvittne i filmen var intressant. Han hette Carl-Eric Reintamm och är idag Estlands generalkonsul i Sankt Petersburg. Han var en av de överlevande passagerarna på Estonia. Han berättar i filmen hur han vid 12-tiden på natten hörde flera hårda smällar. ”Det lät som om fartyget gick genom is”, berättar han.

Han avfärdar helt teorin om att det var bogvisiret som skulle ha förorsakat katastrofen. Istället berättar han att han när han rusade upp på övre däck sen han hade hört de hårda smällarna kunde se ett ljust föremål i vattnet bredvid fartygssidan som rörde sig åt vänster bort ifrån båten. Han kunde inte förklara vad han hade sett men han har efter katastrofen aldrig glömt den där synen. Kanske rörde det sig om en ubåt men det ville han inte spekulera i.

Eller var det bogvisiret? undrar jag. Bogvisiret hittades nästan tre veckor efter olyckan på 76 meters djup cirka två kilometer från olycksplatsen. Bogvisiret hade sannolikt drivit västerut.

Carl-Eric Reintamm
överlevare från Estonia
Bild: facebook.com

Att bogvisiret inte ensamt förorsakade katastrofen kunde den norske vrakexperten i Trondheim bevisa. Bilder på bogvisiret, som är bärgat och finns att skåda på Muskö örlogsbas söder om Stockholm, visar att det inte finns några skador på visiret som skulle kunna förklara det stora hål som fläktes upp på fartygssidan. Bogvisiret väger dessutom bara 50 ton och kan av det skälet inte ha åstadkommit ett så allvarlig skada. Allt enligt den norske vrakexperten.

Livbåtar från Estonia-katastrofen
Bild: försvarsmakten

Dokumentären innehöll även annan intressant information som bland andra gällde misstankarna om smuggling av militärt materiel från Estland till Sverige för vidarebefordran till exempelvis Storbritannien. Jag går inte in på dessa detaljer nu utan koncentrerar mig på skadorna på Estonias fartygskropp.

Dessa gör att en ny Estonia-utredning omedelbart måste tillsättas. Alla papper kring katastrofen måste läggas på bordet. Det håller inte längre att förtiga och förringa vittnesmålen från de överlevande. Estland måste förklara vad som hände på Estonia. Sjönk fartyget därför att det kolliderade med något annat föremål. Vad för slags föremål var det? En u-båt? Ett annat fartyg? En fiskebåt? En fientlig missil?

Ytbergare från Estonia-katastrofen
Bild: estoniasamlingen.se

Var det någon som hade intresse av att undanröja bevis på fartyget och därför snabbt lyckades få regeringarna att instifta gravfrid och prata om att täcka båten med betong? Varför har ingen fått gå ner för att undersöka vraket? Varför har det varit förbjudet att filma? Varför brände den statlige utredaren Johan Hirschfeldt upp allt bakgrundsmaterial när han 2004 fick uppdraget att utreda om Estonia hade fraktat smuggelgods under olycksnatten den 28 september 1994?

Varför förhördes aldrig de överlevande passagerarna efter katastrofen? Varför har det påståtts att bogvisiret lossnade från fartyget klockan 01.10 på natten när överlevande passagerare påstod sig ha hört de tunga smällarna och känt av skakningarna redan mer än en timma tidigare?

Allt måste redas ut från början.

Allt detta måste redas ut. Estonia-katastrofen är en surdeg som har legat som ett allvarligt störningsmoment i många svenskars sinnen i snart trettio år. Många känner på sig att det var lögner och mörkläggning som styrde informationen om Estonia-katastrofen. Själv har jag alltid känt att det är något vi aldrig har fått veta om den där fasansfulla olyckan som skördade så många oskyldiga människors liv.

Stefan Löfven
Bild: Kristian Pohl/Regeringskansliet

Regeringen i Sverige har erbjudits att ta del av dokumentärserien men har tackat nej. Varför då? Tänker inte Stefan Löfven befatta sig med sanningen om Estonia? Tänker han fortsätta mörkläggningen på samma sätt som en av hans företrädare Ingvar Carlsson gjorde?

Kanske är det nu dags att bärga fartyget så att alla på ett öppet och ärligt sätt ska få veta sanningen om vad som hände den kalla stormiga septembernatten för tjugosex år sen. De anhöriga till dödsoffren har aldrig gett upp.

Kanske kan de nu få det svar de så länge har väntat på.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

a