Det som hände i vid 18-tiden i onsdags kväll när en 39-årig pappa blev skjuten till döds i en gångtunnel i Skärholmen i södra Stockholm ledde direkt till att gängvåldet och skjutningarna, som har plågat Sverige i så många år, nu har förts upp till en helt ny nivå.
39-årige Mikael som var på väg med sin 12-årige son till simhallen i Skärholmen avrättades brutalt med ett skott i ansiktet medan sonen tittade på. Händelsen är ofattbar och kräver en helt ny och ännu mer repressiv politik mot våldsverkarna, de unga knarksäljande tonåringarna, ofta av utländsk härkomst, som har tagit över gatorna i flera svenska städer men framförallt i Stockholm och Stockholms kranskommuner.
Mikael och den 12-årige sonen var på väg på cykel mot simhallen i Skärholmen. I en gångtunnel mötte Mikael och sonen några unga män. Det är oklart vad som utspelade sig på platsen men Mikael, som länge hade varit starkt engagerad mot det accelererande våldet i samhället, gick fram till ungdomsgänget, kanske för att ge dem en tillrättavisning. Plötsligt drog en av männen fram en pistol och avlossade ett skott som träffade Mikael i ansiktet.
Mikael föll livlös till marken. Enligt uppgift var det sonen som tillkallade ambulans via 112. Ambulanspersonal försökte rädda Mikaels liv. Ansträngningarna var förgäves. Mikael avled på platsen.
En man som stod upp mot våldet hade dödats av de våldsverkare han själv försökte bekämpa. En man med civilkurage som vågade sätta sig upp mot de gängkriminella tystades snabbt och hänsynslöst.
Den 12-årige sonen tvingades titta på när hans egen pappa blev mördad av ett gäng kriminella vid gångtunneln i Skärholmen. Ska ett barn behöva utsättas för detta? Händelsen i onsdags kväll är ofattbar, orimlig, fasansfull. Ändå är den fullt gripbar med tanke på hur det dödliga våldet accelererar i Sverige.
Ännu ett oskyldigt offer skördades i gängkriminalitetens Sverige. Så länge våldsverkarna begränsar sig till att skjuta ihjäl sina egna kanske vi andra kan känna oss trygga men efter mordet i Skärholmen i onsdags känner jag att ingen längre går säker i Sverige.
Är det meningen att alla vi andra oskyldiga svenskar i fortsättningen måste bära skottsäker väst och skyddshjälm för att överleva om vi skulle våga gå ut på stan? Det är en cynisk – och kanske överdriven – fråga men just idag känner jag att den är berättigad.
Ända sen mordet har polisen jagat gärningsmännen men hittills har ingen gripits. Företrädare för polisen säger ikväll att man har en ”relativt god uppfattning” om vilka de jagar. Samtidigt uppmanar polisen allmänheten att hålla ögon och öron öppna och komma in med alla tips de har för att mördarna ska kunna gripas.
En polischef säger så här till Sveriges Radio idag:
”Vi vet att det finns personer där ute som har gjort iakttagelser, som vet vilka de här personerna är. Sitt inte och håll på de uppgifterna utan dela med er till oss, om inte annat anonymt, för det hjälper oss att lägga pusslet och kommer påskynda processen att få dem frihetsberövade.”
Bland annat skulle övervakningsfilm kunna hjälpa polisen att lösa mordet.
Få mord har skakat om Sverige som mordet på Mikael i onsdags. Mordet visar att samhället är farligt även för oss vanliga medborgare. Samma reaktion kom idag också från regeringen och statsminister Ulf Kristersson.
”Ännu en gräns har passeras i gängvåldets Sverige”, sade Kristersson idag i sitt tal på Moderaternas Sverigemöte i Stockholm. ”Vi måste få slut på vansinnet. Nu måste mer göras.”
”Hellre för mycket och för snabbt än för lite och för långsamt”, slog Kristersson fast. Enligt statsministern är läget nu så allvarligt att ”man måste våga gå för långt i vissa fall för att vända utvecklingen”.
Det framgick dock inte vad Kristersson menade med detta. Däremot hänvisade han till vad regeringen hittills har gjort i form av beslut och olika utredningar.
”Månad för månad blir det svårare att vara kriminell i Sverige”, sa han också idag.
Dessvärre verkar han ha fel på den punkten. Mordet i onsdags kväll talar sitt tydliga språk. Våldet har blivit ännu mer hänsynslöst, särskilt när även helt oskyldiga människor brutalt avrättas på öppen gata.
Men Kristersson fortsatte att pumpa ut löften:
”Budskapet från den samlade svenska rättsstaten är enkelt: Vi kommer att övervaka er. Plocka era statusprylar. Porta er. Vräka er. Och utvisa dem av er som inte är svenska medborgare”.
”Det här är inte mitt Sverige. Det här är inte vårt Sverige”, fortsatte han.
Tyvärr är det precis vad de är, statsministern.
Titta bara på den här tabellen över antalet gängmord i Sverige sen 2018. Antalet har inte minskat precis. Tvärtom har det ökat sen regeringen Kristersson tillträdde.
Det är dags att regeringen snabbt förverkligar alla de skarpa förslag mot gängkriminaliteten som Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna kom överens om i Tidöavtalet hösten 2022. För en månad sen lade regeringen fram en Nationell strategi för att stärka det brottsförebyggande arbetet. Och den 25 april träder en lag om visitationszoner i kraft i Sverige, ett förslag som har mött mycket skarp kritik av grupper som vill värna om den personliga integriteten.
I den nya strategin talades det mycket om förebyggande insatser mot kriminaliteten. Till exempel handlade det om att stödja och skydda barn och unga redan på ett tidigt stadium. Detta för att förhindra att unga människor söker sig till de kriminella gängen.
”Det är av största vikt att vi ser till att barn och unga hittar andra gemenskaper än de kriminella gängens så att fler kan känna hopp inför framtiden”, sa t ex socialminister Jakob Forssmed vid presskonferensen den 14 mars. .
Frågan är om regeringen redan är för sent ute. Varje år söker sig 1 000 barn och unga till kriminella gäng men det kan vara ännu fler. Mörkertalet är stort. Det är också känt att barn under 15 år erbjuder sig själva att begå brott för de gängkriminellas räkning. En förklaring är att de här barnen ser den kriminella miljön som ett sätt att göra karriär.
En rektor i Norrköping sade till och med för en tid sen att ”mellanstadieelever drömmer om en karriär som gängkriminell i Sverige”.
Hur ska regeringen kunna stoppa detta? Det m å s t e stoppas – men hur? Det krävs oerhört ingripande åtgärder för att lyckas med det. Klarar våra folkvalda av att stå emot när vinden från kritikerna börjar blåsa allt hårdare?