Jag hade egentligen tänkt skriva några förhoppningsvis kloka ord om 1-årsdagen av Rysslands invasion i Ukraina men insåg att så många andra redan hade skrivit och sagt så många insiktsfulla saker att jag just nu inte kunde tillföra särskilt mycket.
Istället väljer jag att ta upp det fullkomligt hänsynslösa drevet mot förre regionpolischefen Mats Löfving, ett drev och en häxjakt som ledde till att Mats Löfving valde att ta sitt eget liv i sin bostad i Norrköping i onsdags kväll.
Ingen har hittills uttryckligen sagt att det handlade om självmord. Det är ju kutym att aldrig tala högt om självmord. Men för den som kan läsa mellan raderna är det uppenbart att så var fallet.
Då på kvällen den 22 februari hittades Mats Löfving död i sin bostad i Norrköping. Det var bara några timmar efter det att han hade fått beskedet av rikspolischef Anders Thornberg att denne ”i närtid skulle ha ett arbetsrättsligt samtal” med Löfving. Jag antar att Mats Löfving då förstod att Anders Thornberg skulle ge honom sparken. Han hade ju redan fått indikationer om att ett avsked var på gång.
Det var när förre chefsrådmannen Runar Viksten tidigt på morgonen samma dag presenterade den utredningsrapport om Mats Löfving och dennes hantering av vissa personalärendet, nämligen de tjänsteförmåner och löneförhöjningar som Löfving hade gett Linda Staaf, underrättelsechef vid polisens Nationella Operativa Avdelning, NOA. Mats Löfving hade gett Linda Staaf den tjänsten 2015, när han själv var chef för NOA.
Runar Viksten ansåg i sin rapport att Mats Löfving vid minst fyra tillfällen hade fattat viktiga beslut trots att han var jävig i förhållande till Linda Staaf. Löfving hade fattat fyra olika beslut om Linda Staafs tjänst, hennes lön och tilldelningen av tjänstevapen till henne. Jävsförhållandet bestod i att Mats Löfving och Linda Staaf hade haft en kärleksrelation med varandra under de här åren samtidigt som Löfving i sin egenskap av Staafs närmaste chef hade beviljat henne förmåner som han inte borde ha gjort.
Mats Löfving hade anställt Staaf som underrättelsechef på NOA trots att Staaf formellt inte hade några polisbefogenheter. Löfving hade också gett henne ett eget tjänstevapen. Trots jävskritiken mot Löfving ansåg Runar Viksten att Löfvings olika beslut var korrekta i sak. Det var t ex inte fel av Löfving att anställa Linda Staaf som underrättelsechef men eftersom Löfving enligt Viksten hade varit jävig på andra sätt hade han brustit i lojalitet mot arbetsgivaren och borde därför skiljas från sin tjänst.
När Mats Löfving hade förstått innebörden av Runar Vikstens utredning återstod ingen annat för honom än att göra slut på sitt liv..
Samtidigt var anklagelserna i Vikstens rapport bara droppen som fick bägaren att rinna över och slutet på en kanonad av anklagelser mot Mats Löfving, ett drev som fick proportioner långt utanför vad som var mänskligt och humanitärt acceptabelt. Löfving utsattes för en häxjakt som hade stora likheter med de häxjakter som bedrevs på vissa män i samband med #metoo-kampanjen 2017.
Häxjakten den gången skördade ett liv, Benny Fredrikssons liv. Benny Fredriksson hade i flera år varit chef för Stocksholms stadsteater och utsågs av tidningen Aftonbladet till en av de män som skulle korsfästas eftersom han hade fört ett för hårt regemente på Stadsteatern. Han hade visserligen inte utsatt någon kvinna för sexuella övergrepp men en av Aftonbladets anonyma sageskvinnor påstod bland annat att Benny Fredriksson hade tvingat henne att göra abort.
Detta var naturligtvis inte sant – men den hänsynslösa klappjakten på Benny Fredriksson fortsatte ändå oavbrutet utan att han hade några möjligheter att försvara sig. Hans enda brott bestod i att han var man och att han styrde Stockholms stadsteater med hårda nypor.
Efter några månader, närmare bestämt i mars 2018, kom den chockerande nyheten att Benny Fredriksson hade tagit livet av sig. Självmordet begicks den 17 mars i Sydney i Australien, dit han hade rest tillsammans med sin hustru, operasångerskan Ann-Sofie von Otter, som gästade Australien för att ge konserter.
Beskedet om Benny Fredrikssons självmord skapade en chockvåg i Sverige. Plötsligt tystnade #Metoo-aktivisterna. Själv skrev jag ett uppmärksammat blogginlägg där jag anklagade #metoo-aktivisterna för att vara medskyldiga till Benny Fredrikssons självmord. Efter hans död var det en lång rad kändisar och skådisar som öppet och med krokodiltårarna rinnande utefter kinderna beklagade självmordet och sade sig djupt sörja en stor teaterbegåvning.
Men var befann sig dessa gråterskor när hetsjakten mot Benny Fredriksson rasade som värst och när han som bäst behövde mänskligt och kollegialt stöd? De fanns inte där. De gömde sig fegt i buskarna – för Benny Fredriksson hade ju med Aftonbladets benägna medverkan förvandlats från en skicklig och originell men tuff teaterchef till något som katten hade dragit in, till parias, till en omänsklig diktator, till en man som till varje pris skulle knäckas.
Gråterskorna lyckades. Han knäcktes. Han var borta för alltid.
När jag nu läser om Mats Löfving känner jag på ett kusligt sätt igen likheterna. Det känns obehagligt. Jag får en deja-vu-upplevelse av sällan skådat slag. Visserligen hade Mats Löfving fattat vissa beslut som enligt det polisiära protokollet inte hade varit korrekta – men var hans brott verkligen så allvarliga att han måste söka döden för att undkomma fler förödmjukelser? Nej, det var de inte.
Mats Löfving väntade på att kallas in till rikspolischefen Anders Thornberg som skulle ”hålla ett arbetsrättsligt samtal” med honom, vad nu detta ”arbetsrättsliga samtal” betydde. Kanske tolkade Löfving det så att Thornberg skulle ge honom sparken, något som utredaren Runar Viksten hade föreslagit. Eller väntade honom en lång och förnedrande behandling av Statens Ansvarsnämnd, som kanske också den skulle leda till att Mats Löfving skildes från sin tjänst? Det får vi aldrig något svar på.
Jag känner inte Mats Löfving. Han hade säkert som alla vi andra både goda och dåliga sidor men han var utan tvivel em av Sveriges mest erfarna polischefer. Han hade innehaft de högsta och mest prestigefulla posterna inom polisen. Han var utbildad polis och utbildad jurist med advokatbefogenheter. Hans meritlista var lång. Ändå skulle han offras för att ha begått ett antal felsteg på grund av kärleksrelationen med Linda Staaf.
Under hösten och fram till sin död var Mats Löfving en av Sveriges mest hatade och trakasserade personer. Förtjänade han det? Nej, det gjorde han inte. Hans förseelser stod inte i proportion till den grymma behandling han utsattes för och det grymma val hade gjorde när han tog sitt eget liv, kanske med sitt eget tjänstevapen.
Det är en djup tragedi vi har bevittnat. Tragedin är ännu ett bevis för vad som kan hända när en offentlig person som Mats Löfving utsätts för regelrätt förföljelse och dessutom inte känner att han har något stöd från någon i sin omgivning, allra minst från den egna arbetsgivaren. Det är också en skam för hela polismyndigheten som lät dessa trakasserier fortgå, som inte gav Mats Löfving det stöd han borde ha fått. Alla lät snöbollen rulla. Snöbollen blev till sist så stor att den kvävde allt förnuft.
Särskilt hård kritik måste jag rikta mot rikspolischefen Anders Thornberg som hela tiden bara tänkte på att skydda sig själv och slippa kritik. Anders Thornberg offrade Mats Löfving för att rädda sitt eget skinn. Det var därför han gjorde sin gamle vän Runar Viksten till särskild utredare för att göra en ”fullständig genomlysning” både av Mats Löfvings göranden och låtanden, av Linda Staafs roll och även av det sätt på vilket Anders Thornberg själv hade hanterat den här skandalen.
Thornberg och Runar Viksten kände varandra sen tidigare. Runar Viksten hade friat Anders Thornberg i en utredning av Thornberg när denne var chef för Säpo, Thornberg hade ifrågasatts eftersom han och Säpo inte hade haft någon koll på Rahmat Akilov, terroristen som mejade ner och dödade ett stort antal människor på Drottninggatan i Stockholm i april 2017 och därmed blev Sveriges förste ”riktige” terrorist.
Men Runar Viksten kom i sin utredning fram till att Anders Thornberg inte hade begått några fel eller försummelser när det gällde Rahmat Akilov. Anders Thornberg hade agerat klanderfritt. Det kom Viksten fram till den gången. Och det kom Viksten fram till den här gången också.
Men kan inte även detta kallas för jäv, när när en rikspolischef själv handplockar en vänskapligt sinnad före detta chefsrådman för att utreda både Mats Löfvings och sitt eget agerande i härvan kring Linda Staaf? Självklart. Vikstens s k genomlysning kom att leda till att all skuld lades på Mats Löfving medan Anders Thornberg – och även Linda Staaf – friades från alla misstankar och från allt ansvar. Men Runar Viksten betonar att han inte har någon särskild relation till Anders Thornberg:
”Jag har inga bindningar till Thornberg på något sätt”, sa när frågan om han själv kunde vara jävig kommer på tal.
Men det fanns människor i Mats Löfvings närhet som försökte stötta honom när drevet gick mot honom. En av dem var förre rikspolischefen Björn Eriksson. Löfving och Eriksson var goda vänner från den tid då Eriksson själv var rikspolischef. I flera intervjuer i torsdags, dagen efter Mats Löfvings självmord, berättade Björn Eriksson att han hade ätit lunch med Mats Löfving fredagen innan.
Till TV4 sa Eriksson att Mats Löfving hade mått fruktansvärt dålig under de sista månaderna:
”Han kände sig väldigt, väldigt utlämnad. Det var inte många som ringde honom längre eller brydde sig om honom. Under vår lunch berättade Mats att han kände sig stigmatiserad och övergiven”, säger Eriksson och fortsätter:
”Det värsta är känslan av ensamhet. Man upplever sig övergiven av många människor. Telefonen tystnar och man känner sig inte längre önskvärd. Det är ett oerhört grymt öde. Jag var en av de få som höll kontakten med honom”
Vid 17-tiden i onsdags kväll försökte Björn Eriksson ringa till Mats Löfving men telefonen tutade upptaget. De fick aldrig någon kontakt innan Mats Löfving verkställde sitt beslut.
”Och senare på kvällen kom nyhetsflashen att han inte längre var med oss”, säger Björn Eriksson, som därmed hade förlorat en god vän.
Mats Löfving var dömd och fördömd. En som kritiserade Löfving var justitieminister Gunnar Strömmer:
”Jag ser mycket allvarligt på det som har framkommit i utredningen kring Mats Löfving. Jäv ska naturligtvis inte förekomma i svenska myndigheter,”
Men när samme Gunnar Strömmer fick veta att Mats Löfving hade tagit livet av sig blev tonen plötsligt en annan. Då kröp gråterskan inom honom fram:
”Det är med sorg jag har nåtts av det tragiska beskedet att Stockholms regionpolischef Mats Löfving har avlidit. Mina tankar går till hans anhöriga och kollegor,” skrev Gunnar Strömmer i ett uttalande för TT.
I den stora kören av gråterskor ingick nu även Anders Thornberg:
”Det är med stor sorg och bestörtning jag tagit emot besked om att ställföreträdande rikspolischef och regionpolischef Mats Löfving har avlidit. Mina tankar går till Mats Löfving, hans anhöriga och arbetskollegor. Vi kommer göra allt vi kan för att stödja dem i denna svåra stund.”
TV4:s politiske kommentator Per Hermanrud sade i TV4 häromkvällen att Mats Löfving hade utsatts för ”ett karaktärsmord”. Och förre polisprofessorn Leif GW Persson är oerhört upprörd över det sätt på vilket Löfving hade behandlats men också över det faktum att rikspolischefen tillsatte en intern utredning under ledning av Runar Viksten och därmed föregrep åklagarens förundersökning av Löfving.
Leif GW Persson fördömer de offentliga uttalanden som har gjorts av bland andra utredaren Runar Viksten om att Löfving borde avskedas:
”Hela hanteringen för tankarna till Nordkorea och Sovjet”, säger Persson till Expressen idag. ”Det är någon slags privatjustis som har bedrivits här. Det är integritetskränkande bortom allt förnuft.”
”Polisen har brustit i sitt arbetsgivaransvar med ett utfall som är det mest tragiskt tänkbara. De har inte gjort det som de enligt lag är ålagda att göra,”
Vad händer nu med rikspolischefen Anders Thornberg? Han borde vara den som står närmast i tur att granskas. Men häromdagen förklarade Gunnar Strömmer att han hade fortsatt förtroende för rikspolischefen. Så några planer på att byta ut Anders Thornberg finns i varje fall inte just nu i regeringskansliet.
Men när Gunnar Strömmer har läst allt som har skrivits om hur Mats Löfving behandlades av sin egen arbetsgivare och den principlöshet som Anders Thornberg visade när han tillsatte en intern utredning i syfte att fria sig själv och lägga all skuld på Mats Löfving, så kanske han ändrar uppfattning.
Si
Jag slår vad om att sista ordet inte är sagt i denna djupa tragedi. Fler huvuden kommer att rulla. Var så säkra på det.
”