Den fasansfulla flygkatastrofen igår, tisdagen den 24 mars 2015, i de sydfranska alperna, där 150 människors liv offrades, har skakat om inte bara hela Europa utan också ett stort antal människor i andra delar av världen. Det finns inget som skrämmer oss mer än flygolyckor. Det beror dels på att det alltid är så många människor som omkommer i varje katastrof, dels har alla flygkatastrofer ett dramatiskt förlopp, dels och kanske framför allt överlever en människa aldrig en flygkatastrof. Det finns inget olyckshändelse där utgången är så förutbestämd som just flygkatastrofer: Ingen överlever. De exempel på motsatsen som världen har sett är mikroskopiskt få.

Vad som verkligen hände det tyska Airbus-planet från lågprisbolaget Germanwings är fortfarande en gåta.
Frågan är om vi någonsin får veta svaret. Igår påträffades en av de s k svarta lådorna, den sk cockpit voice recordern, den låda där kommunikationen mellan besättningsmännen i planet och mellan piloterna och flygledarna finns registrerad. Den här svarta lådan påträffades skadad men de franska myndigheterna har under dagen sagt att man har lyckats få fram en användbar ljudfil som när den analyserats kan kasta ljus över olyckan. I eftermiddags påstod vissa medier att även den andra svarta lådan skulle ha påträffats men det har den franska flygsäkerhetsmyndigheten BEA dementerat.

Hur som helst kommer det att dröja flera veckor innan vi får svaret. Det kommer också enligt den franska räddningspersonalen att ta "flera veckor" att hitta och samla upp de kroppsdelar av offren som skördades vid katastrofen. Vrakdelar från planet ligger spridda över ett flera hektar stort område i de otillgängliga franska Alperna. Bilderna som det senaste dygnet kablats ut över världen är skräckinjagande.

"Planet var pulvriserat", har det beskrivits i de uttalanden som gjorts av ögonvittnen på de franska nyhetssajter jag har läst både igår och idag. Katastrofen fångade mig så starkt att jag har ägnat det senaste dygnet åt att läsa och ta in alla detaljer som rapporterats om olyckan. Ju mer jag läser, desto mer fylls jag av skräck och förstämning.

Vad det tyska flygbolaget Lufthansa, som äger Germanwings, mest fasar för är att få veta att det fanns ett tekniskt fel på planet, ett fel som redan från starten i Barcelona dömde planet till undergång. Då blir det flygbolaget som ensamt får bära ansvaret för katastrofen. Germanwings har redan polisanmälts och en brottsutredning har inletts om "vållande till annans död", kanske inte i första hand för att straffa de skyldiga utan att finna en förklaring till denna till synes oförklarliga olycka som drabbat så många människor.

För flygbolaget vore det enklast om det visade sig att katastrofen förorsakats av den mänskliga faktorn, d v s pilotfel. I 75 procent av alla flygolyckor har haveriutredningarna konstaterat att orsaken varit just pilotfel. I mindre än 10 procent har det handlat om tekniska fel på planet eller en kombination av tekniska fel och den mänskliga faktorn.

Att den förfärliga katastrofen i Alperna skulle handla om ett terroristbrott har redan avvisats. Få har ens vågat tänka sig den tanken. Experter tillbakavisar också uppgifter om att planet skulle ha exploderat i luften. Detta bekräftas dessutom av de bilder som hittills har visats och av de få vittnesuppgifter från personer som bevittnat katastrofen. Hade planet exploderat och brunnit skulle detta synas på långt håll med rök och sönderbrända flygplansdelar.

Det som är så märkligt med den här flygkatastrofen är att piloterna inte gick att nå av flygledarpersonalen på
startflygplatsen i Barcelona. Det tog 8 minuter för planet att sjunka från marschhöjden 11 500 meter till 2 000 meter, då det kraschade in i berget. Under den tiden borde piloterna ha hunnit slå larm och talat om vad som höll på att hända. Eller kanske var de avsvimmade av syrebrist på grund av tryckfall i kabinen – eller redan döda?

En teori som jag själv lanserar här på min blogg är att planet kanske inte hade tillräckligt med bränsle. Kan någon markpersonal på flygplatsen i Barcelona ha missat att tanka planet? Tanken låter kanske orimlig men konstigare saker har inträffat. Vid allvarliga flygkrascher brukar alltid flygbränslet explodera och ge upphov till svåra bränder. I det här fallet har det uppenbarligen inte varit så. Kanske talar det för att planets bränsletankar faktiskt var tomma. Jag kastar i alla fall fram teorin.

Den här flygkatastrofen berör mig alldeles särskilt eftersom jag ofta flyger med lågprisbolaget Norwegian från Arlanda till Malaga i Spanien för att besöka min lägenhet på solkusten. Om mindre än 3 veckor ska jag göra en sådan resa. Redan i morgon, torsdag, ska jag flyga till Umeå för att spela in ett TV-program.

Jag har hittills aldrig varit flygrädd – trots att jag 1997 höll på att störta med ett propellerplan på väg från Bryssel till Bern. Den högra motorn gick sönder när vi befann oss precis ovanför Alperna (!). Vi tvingades nödlanda på Zurich´ flygplats. Den resan glömmer jag aldrig. Under dessa förfärliga timmar var jag övertygad om att jag skulle dö tillsammans med de tio andra passagerarna i det lilla Saab Fairchild-planet. Men vi dog inte. Vi överlevde. Men ju oftare man flyger, desto närmare kommer man den flygresa som kanske kommer att bli den sista, statistiskt sett i alla fall.

Ändå tänker jag inte låta flygrädslan ta över. Skulle jag omkomma i en flygkatastrof, så vet jag nästan med
säkerhet att allt kommer att gå väldigt fort. När jag i januari 1997 befann mig i planet mellan Bryssel och Bern och var övertygad om att vi skulle störta och dö, så bad jag till gud: Gud, om jag ändå måste dö, så låt det gå fort.

Detta är en uppdaterad version av den blogg jag skrev i eftermiddags.