Sen några år tillbaka har vi ett antal gratishyresgäster som bor under taket på vårt hus i Tungelsta. De härstammar från familjen Sciurus vulgaris. Sciurus är släktnamnet och betyder ”han som skuggar sig med svansen”. Artnamnet vulgaris betyder vanlig. Vet ni vilket fint och trevligt litet däggdjur det är som gömmer sig bakom denna latinska elegans? Nej, det är ingen råtta.

Det är ekorren. Den första ekorrfamiljen flyttade hem till oss under 2015 till stor glädje för Bosse och mig och till lika stor glädje för lilla Sigrid, vår katt.

Sigrid har självfallet försökt fånga ekorrarna under årens lopp men hon har inte haft en chans. De har varit för snabba. Sigrid har nu gett upp.

Och nu kan jag avslöja att vårt ekorrpar (jag är inte hundra på att det är samma individer som för tre-fyra år sen) har fått barn. Jag vet inte hur många ungar de har eftersom mamman bara är ute och luftar en unge i taget. Jag vet inte exakt när ungarna föddes. Det kan ha varit för flera veckor sen men jag har inte sett dem förrän nu när de själva har skuttat ner på marken för att leta efter grankottefrön, solrosfrön, limpsmörgås och annat som Bosse och jag kastar ut till våra trädgårdsdjur.

Häromdagen lyckades jag fånga ekorrmamman och en av hennes ungar när de knaprade på frön utanför vårt köksfönster. Det är så trevligt att kunna följa naturens eget liv alldeles utanför vår egen husdörr.

Nu väntar jag bara på att rådjursmamman ska komma fram och visa upp sitt killa kid. Bosse har sett mamman och kidet på en äng i närheten men de har ännu inte visat sig uppe på vår tomt. Men den lilla (kidet alltså) kan än så länge inte gå särskilt långt, så det tar kanske någon vecka till innan familjen uppenbarar sig.

Fram till dess får vi njuta av våra ekorrar.

Apropå ekorrar förresten. Och ekar! Varje sommar under de senaste sex åren har vi tvingats åse hur våra vackra ekar blir förstörda av den så kallade ekstyltmalen. Den här sortens mal heter egentligen snedstreckad ekstyltmal och har ett långt och imponerande latinskt namn: Acrocercops brongniardellus.

Men hur fint namnet än låter så är ekstyltmalen ett fruktansvärt otyg. Fram till för några år sen fanns den överhuvudtaget inte i Sverige. Men för några somrar sen fullkomligt invaderade denna fjäril östra Svealand och förstörde de fina och gröna ekskogarna. I Finland är arten utrotningshotad och finns nu på den röda listan, vilket betyder att den är utrotningshotad. Grattis alla finländare!! Ni anar inte hur glada ni ska vara!

Men i Sverige reproducerar sig arten våldsamt. Älsklingsbiotopen är friska och torra lundar. Men man ska egentligen läsa ekar, som vi har så många av på Södertörn. Så här går det till:

Malens larver kläcks och utvecklas i eklöven där de äter på löven och skapar hålrum. Det är dessa hålrum som gör ekbladen ljusa, bruna eller grå. När larverna är fullvuxna firar de ner sig till marken. Där förpuppas de och kläcks senare till flygfärdiga ekstyltmalar.

Ekstyltmalen är inte farlig för ekarna. Dessa dör inte av angreppen. Däremot vissnar de omedelbart och skogen hemma hos oss ser ut som om det redan var höst. Brungrå ekar tornar upp sig framför mina ögon. Men det är inte den 20 september utan bara den 20 juni!

Men det värsta med ekstyltmalen är inte att de äter på ekbladen och förstör bladens färg. De invaderar tidigt på hösten också våra hem. Framemot slutet av september kryllar det av ekstyltmal hemma hos oss. De döda malarna ligger i drivor på fönsterbänkarna. De flyger runt i rummen och skapar ett mardrömslikt helvete.

Tack och lov bits de inte. På det sättet är de snälla men de har nu helt tagit våra hem i besittning. Så länge de äter av ekbladen finns de inte inomhus. Men när hösten kommer och fjärilarna är fullt utvecklade älskar de att bo i möblerade rum.

Jag vet inte hur jag ska utrota dem. Vi sätter upp sådana där klibbiga flugfångare här och var i rummen. De korkade malarna förstår inte sitt eget bästa utan flyger rakt in i  flugfångarna och fastnar. Där blir deras öde beseglat. Förmodligen lider de en långsam och plågsam död. Det gör ingenting. Jag älskar djur – men inte ekstyltmalar.

Det spelar ingen roll att något tusental malar dör varje dag. Det kommer nya istället.

Hjälp!!! Vad gör Anticmex??? Gör något åt dessa förfärliga fjärilsinvasioner! Jag står inte ut längre. Jag läste på den så kallade Natursidan att ekstyltmaldrabbade personer ska odla växter som ekstakstyltmalen tycker om att äta, till exempel hundkäx, strätta, hårkörvel, morötter och fänkål.

Strätta, vad är det? Morötter trivs inte på vår skogstomt, ej heller hårkörvel eller fänkål. Bättre upp!