Roberto Vacchi är en ikon inom sportvärlden. Hans livfulla och engagerade kommenterande av väldens största cykeltävlingar på Eurosport har fått folk att älska honom så mycket att han häromåret mycket välförtjänt belönades med Kristallen-priset.

Vacchi har också i många år varit min stora favorit som sportkommentator. Jag vet inte hur många år jag har suttit som klistrad framför Eurosport och glatts åt hans sätt att förvandla de mest långrandiga cykeltävlingar till spännande lyckoupplevelser.

Giro d´Italia, Tour de France, Vuelta Espana, Criterium de Dauphiné, Paris-Roubaix, ja alla de stora cykeltävlingarna har varit fängslande att titta på just därför att det har varit Roberto Vacchi som hemma från sin studio i Borlänge har kommenterat dem och satt färg på dem.

Men i år har det hänt något med honom. Eller också är det med mig något har hänt. Roberto Vacchi är inte rolig längre. Han har blivit elak. Han har blivit en mobbare mot de proffscyklister han inte gillar.

Ett av hans mobboffer är den ryske proffscyklisten Ilnur Zakarin, som i år kör för det polskregistrerade proffsstallet CCC. Zakarin har under årens lopp varit en duktig och stark cyklist. Han har i flera år imponerat under de oändliga tourtävlingarna. Han har en dock en stor svaghet som cyklist: han är rädd när han kör i utförsbackarna. Han är därför mycket försiktig där och tappar förstås tid.

Det  har han fått äta upp av Roberto Vacchi. Vacchi förlöjligar ständigt Ilnur Zakarin för att denne inte kan hålla i styret på rätt sätt, för att han bromsar i utförslöporna och därmed tappar avstånd till framförvarande cyklister.

Men när den av Vacchi så omhuldade danske proffscyklisten Jakob Fuglsang, tävlande för det kazakiska stallet Astana, bromsar i de regnvåta utförslöporna under årets upplaga av Giro d´Ialia, så blir inte han förlöjligad av Vacchi. Nej då. Vacchi säger ungefär så här om det: ”Ni ser att Fuglsang tar det lite lugnt i utförslöporna. Det gör ha rätt i”.

En sportkommentator ska naturligtvis belysa cyklisternas styrkor och svagheter men deras analyser ska inte utmynna i rena mobbningsbeteendet som Roberto Vacchi numera ägnar sig åt.

Igår, fredag, gjorde Vacchi en närmast amatörmässig kommentering av den trettonde etappen av Girot. Det var en helt slät och lättåkt etapp men den avslutades med två branta och tunga klättringar.

Huvudklungan hade varit samlad hela vägen ända fram till klättringarna. Där splittrades den icke överraskande i tre delar. I den första klungan satt de bästa och starkaste åkarna, alltså de som låg på platserna 1-10 i sammandraget.

I klunga två låg de medelstarka cyklisterna, däribland den helgonförklarade slovaken Peter Sagan som kör för det tyska proffsstallet Bora-Hansgrohe.

I den tredje klungan låg de så kallade spurtarna, alltså de cyklister som är fenor på att vinna spurterna vid målgångarna men som inte är några klättrare eller orkar hänga med när det börjar gå lite uppför. En av dessa var Arnaud Démare, världens just nu bäste spurtare.

Fransmannen Démare, som kör för franska proffsstallet Groupama FDJ, har hittills vunnit fyra spurtetapper i årets upplaga av Giro d´Italia. Samtidigt ligger han långt ner i sammandraget, på 117:e plats av 143 möjliga. Peter Sagan ligger på 70:e plats.

Att Démare skulle bli avhängd i klättringarna var helt väntat. På samma sätt var det väntat att Peter Sagan också skulle bli avhängd av de bästa cyklisterna. Även Sagan är (eller var) en god spurtare men svag i klättringarna. Visserligen vann han den 10:e  etappen av Girot häromdagen, när han som motorn i en utbrytning senare gick loss ensam och tog sig solo i mål. Det var en strong prestation och det var överraskande att just Peter Sagan den gången skulle visa sig så stark i bergen.

I etappen dagen därpå blev han däremot avhängd redan innan cyklisterna gick in i den första backen. Det är lite märkligt att man vinner en etapp i storstilad form den ena dagen men blir avhängd redan dagen därpå när de börjar gå lite uppför. Varför? Ingen aning. Eller …?

Inför upplösningen av gårdagens etapp med tre klungor som jagade varandra ropade Roberto Vacchi hela tiden att Peter Sagan (som låg i grupp två) snart skulle ha kommit ifatt den första klungan. Det rådde enligt Vacchi inget tvivel om den saken. Sagan skulle komma ifatt och sen vinna spurten.

Kanske skulle även den tredje klungan där Arnaud Démare satt komma ifatt. Kanske skulle det enligt Vacchi rentav kunna bli en spurtuppgörelse mellan Peter Sagan och Arnaud Démare.

Det blev ingetdera.

Vi som satt och såg på tävlingen på TV förstod direkt att Peter Sagan inte skulle komma ifatt täten. Än mindre skulle Arnaud Démare göra det. ”Nu tar Peter Sagan in på täten!”, skrek Vacchi. Det gjorde han inte alls. Han tappade istället sekund för sekund på förstaklungan.

Inte heller Arnaud Démare kom ifatt.

Ändå fortsatte Robert Vacchi att hylla Peter Sagan trots att denne redan såg ut som en förlorare. Och så är det hela tiden. Alla cykelltävlingar handlar bara om Peter Sagan, Peter Sagan och Peter Sagan, trots att han idag enligt min mening är en blek avbild av sitt forna jag.

På årets Tour de France var han direkt usel. Hittills under Girot har han visat bättre form, så bra form att han ju vann en etapp häromdagen. Men att kalla honom ”Världens bäste cyklist” som Roberto Vacchi fortfarande gör med jämna mellanrum är bara så korkat. Han  v a r  en av de bästa för några år sen. Han har under sin karriär vunnit många cykeltävlingar. Men han är inte där längre. Det är bara i Roberto Vacchis föreställningsvärld som Peter Sagan är bäst.

Hur gick det på gårdagens etapp då? Jo, italienaren Diego Ulissi i tätklungan vann icke överraskande etappen med totalledaren Joao Almeida på andra plats. Peter Sagan kom in först på 24:e plats, 23 sekunder efter. Arnaud Démare kom in på 52:a plats 41 sekunder efter täten.

Så gick det alltså med den av Vacchi förutsedda spurtduellen mellan Peter Sagan och Arnaud Démare.

Har sportkanalen Eurosport ett hemligt sponsoravtal med Peter Sagan? Man skulle kunna tro det när man lyssnar på Roberto Vacchi. Eller behöver Roberto Vacchi ta en paus och vila upp sig mellan cykeltävlingarna?

Under årets synnerligen stympade cykelsäsong har Robert Vacchi fått kommentera både Tour de France och Giro d´Italia ensam nästan hela tiden. Bara vid några enstaka tillfällen har hans tidigare bisittare, den f d proffscyklisten Anders Adamson, varit med. Jag vet inte varför Adamson har lyst med sin frånvaro i år. Kanske har han ett annat jobb att sköta.

Helt klart är dock att utan Anders Adamsson klokhet, bredare perspektiv och bättre analysförmåga är Eurosports Sverige-sändningar av World Tours på cykel inte lika kul att titta på längre. Anders Adamsson har alltid på ett skickligt och diplomatiskt sätt balanserat Robert Vacchis vilda utsvävningar.

När Adamsson inte är med kan Vacchi härja fritt – och det blir aldrig särskilt bra. För när kommentatorn gör sämre bedömningar av det som händer under tävlingarna än vi som sitter i soffan och tittar på brukar aldrig sluta väl.