Feministiskt Iniatiativ har precis avslutat sin kongress. Partiet valde då ännu en partiledare, genusforskaren Victoria Kawesa. Därmed har den första partiledaren Gudrun Schyman en ny stark kvinna vid sin sida. Tillsammans ska de arbeta för att FI kommer in i riksdagen vid 2018 års val.

Det är utmärkt att det finns ett feministiskt parti i Sverige som kan agera blåslampa på de andra partierna. Men för att klara av denna tuffa uppgift krävs det stor skicklighet, ett gott politiskt handlag och inte minst ett gott omdöme.

Gudrun Schyman var en gång i tiden Sveriges mest beundrade partiledare när hon basade över Vänsterpartiet. Hon mötte sympatier långt utanför partiets gränser tack vare sin politiska skicklighet, sin retoriska förmåga och sitt gudabenådade sätt att debattera. Däremot var det inte så många som trodde på hennes politik och krav på reformer. Det verkar hon ha glömt nu.

FI har nu börjat arbeta på ett program inför valet. Ja, egentligen ska man kalla det en kravlista. Något annat är det nämligen inte. Allt detta och lite till vill FI genomföra om partiet kommer in i riksdagen:

. sex timmars arbetsdag med bibehållen lön (det skulle öka arbetsgivarnas lönekostnader direkt med 25 procent.

. gratis kollektivtrafik

. vidsträckta rättigheter för dem som inte har uppehållstillstånd i Sverige

. höjd a-kassa

. fri tandvård för alla

. höjda socialbidrag (försörjningsstöd)

. socialbidrag även till papperslösa

. bostäder för EU-migranter, alltså romska tiggare från bl a Rumänien

. ökad flyktinginvandring

. stopp för utvisning av grova brottslingar med utländsk bakgrund

Det här är bara några av de många kostnadsdrivande reformer som Feministiskt Initiativ tänker gå till val på.

Gudrun Schyman talar inte om vad alla dessa reformer kostar. ”Jag har inte siffrorna i huvudet”, svarade hon i Aktuellt. Nej, det kan vara svårt att hålla alla dessa gigantiska belopp i huvudet på en och samma gång. Dessutom kan det vara olämpligt och inopportunt att prata för högt om vad hennes frikostiga löften kommer att kosta svenska skattebetalare och arbetsgivare. Partiet lovar dock att återkomma närmare valet med ett mera preciserat budgetförslag.

Det är i hög grad unga kvinnor som attraheras av Feministiskt Initiativ, kvinnor som kommer från bra hem där de har fått det mesta de har pekat på. Många är fortfarande studenter och vana vid att leva på studielån och studiebidrag. De är med andra ord vana vid att allt är gratis, att pengarna ständigt rinner över dem från ett outsinligt ymninghetshorn.

Jag tycker att Feministiskt Initiativ, Gudrun Schyman och Victoria Kawesa tar på sig ett mycket stort ansvar när de intalar unga kvinnor att det mesta ska vara gratis i vårt samhälle. Sinar pengarna, är det bara att vrida upp kranen lite till så kommer det mera.

När Schyman et consortes lägger fram den här typen av reformförslag vill jag påstå att de vilseleder unga kvinnor genom att låtsas att vi har råd med allting, att människor bara ska behöva jobba när de vill, att vem som helst ska kunna beviljas socialbidrag, att a-kassan ska vara så generös och så evig att man inte behöver ta något nytt jobb mera och att även papperslösa flyktingar ska beviljas socialbidrag för att ta några exempel.

När man dessutom inte talar om hur alla reformerna ska betalas på annat sätt än genom ”omfördelning” av samhällets tillgångar så ökar man inte direkt den ekonomiska medvetenheten hos kvinnor. Med omfördelning menas naturligtvis skattehöjningar för alla utom för låginkomsttagare. Visst har de viktigaste sociala och ekonomiska reformerna i Sverige alltid möjliggjorts genom omfördelning av tillgångar men med tanke på hur gigantiska kostnader FI:s reformer kommer att dra så är nog omfördelningsnyckeln för länge sedan förbrukad.

Det är inte bra att människor av sina politiska företrädare förleds att tro att allt är gratis, att ingenting kostar något och om det möjligen ändå skulle kosta något, så är det alltid någon annan som betalar. Själv behöver de inte betala.

Hur ska den ekonomiska medvetenheten kunna förbättras inte minst bland kvinnor när politiker som Gudrun Schyman och Victoria Kawesa hela tiden präntar in att det är samhället som ska betala, inte de själva?

För om alla Schymans reformer mot förmodan skulle genomföras skulle Sverige snabbt bli ett fattigt land, med enorma budgetunderskott, skenande statsskuld, bankrutta kommuner och mycket lite att fördela – och omfördela.

 

.