Så här ser han ut, den 32-årige man som idag häktades av Visby tingsrätt, misstänkt för det brutala knivmordet på 64-åriga Ing-Marie Wieselgren strax efter klockan 14.00 i onsdags, på Almedalsveckans näst sista dag. Mannen heter Theodor Engström och kommer från Ljungbyholm som ligger en och en halv mil utanför Kalmar i Småland.

Ing-Marie Wieselgren var inte vem som helst. Hon var psykiatrisamordnare vid Sveriges Kommuner och Regioner och brann för att hjälpa människor med psykiska och psykiatriska problem. Paradoxalt nog var Theodor Engström, hennes egen baneman, just en sådan person som hon skulle ha kunnat hjälpa om hon hade fått fortsätta att leva.

Theodor Engström, som bor tillsammans med sin mamma i en villa på Mörevägen 13 i Ljungbyholm, ska i många år ha lidit av psykisk ohälsa.

Inför polisen har han erkänt att han åkte till Almedalen i Visby i akt och mening att döda en högt uppsatt person, kanske en politiker, för att demonstrera sin kritik över den psykiatriska vården i Sverige. Det är fortfarande oklart om Ing-Marie Wieselgren var hans första måltavla. Han visste vem hon var och när han såg henne sitta och fika på Donners plats i Visby beslöt han omedelbart att göra henne till sitt första mordoffer.

Han ska ha varit drogpåverkad när han begick mordet.

Han rusade fram till det utvalda offret och stack henne med flera knivhugg i ryggen och nacken. Så har det hittills beskrivits i alla fall. Offret föll svårt blödande ner på marken. Hon fördes snabbt med ambulans till Visby lasarett. Under ambulansfärden försökte ambulanssjuksköterskorna rädda hennes liv med hjärt-lungräddning men hennes liv gick inte att rädda.

Med tanke på att Visby under Almedalsveckan med rätta kan betraktas som en belägrad stad med poliser överallt och ambulanser som står redo att snabbt köra sjuka och skadade människor till sjukhuset så avled Ing-Marie Wieselgren. Trots polisens och ambulansens snabba insatser var hon för svårt skadad för att överleva.

Theodor Engström lever ett tillbakadraget liv tillsammans med sin 57-åriga mamma i Ljungbyholm. Han har under flera år stöttat den nynazistiska och högerextremistiska Nordiska Motståndsrörelsen och har gått i flera av deras demonstrationer. Även hans mamma är aktiv i NMR. På den här bilen syns mor och son demonstrerera för Nordiska Motståndsrörelsen.

Engström har genomgått flera år av akademiska studier som han dock har hoppat av. Han har till och från medverkat som debattör i Nordiska Motståndsrörelsens egen tidning Nordfront. Här har han skrivit en rad oändligt långa, krångliga och obegripliga artiklar som alla genomsyras av ett starkt judehat.

Han har i sina debattartiklar ifrågasatt Förintelsen och hans sätt att uttrycka sig är inte bara obehagligt, rasistiskt och extremistiskt utan saknar dessutom helt verklighetsanknytning. Jag har ögnat igenom några av artiklarna i Nordfront och har snabbt konstaterat att det är en person med sjuk hjärna som har skrivit dem.

Så här beskriver han till exempel Förintelsen, som hans själv ser som en lögn, ett påhitt, ja en fabel. Jag citerar:

”För att återgå till den betydligt mer allvarliga Förintelsefabeln, så är vanliga invändningar så här långt oftast i stil med: men bilderna på alla avmagrade lägerfångar och bilderna på högar med lik? Jo, visst var många lägerfångar avmagrade, något som använts för att måla upp bilden att nazisterna avsiktligt skulle ha svält ihjäl oönskade samhällssegment. Detta motsägs dock av de dokumenterade rapporter som tagits från lägerfångarna själva, där det går att läsa att de tilldelades samma matransoner som den tyska civilbefolkningen ända in mot slutet. Först när allierade trupprörelser och de massiva terrorbombningarna fick det tredje rikets infrastruktur att helt kollapsa, så bröts matleveranserna till lägren, varvid svält och massdöd utbröt i en del av lägren. De allierade mördade med andra ord de flesta av lägerfångarna tillsammans med miljontals civila tyskar. Det hela förvärrades också av en pågående tyfusepidemi i lägren, som man försökte bekämpa genom att förhindra spridningen av löss, medelst håravrakning och avlusningen av kläder medelst Zyklon-B.”

En historieförfalskning utan dess like. Theodor Engström kanske kan kallas psykiskt sjuk men han är framförallt galen. Mordet på Ing-Marie Wieselgren i Visby i onsdags visar tydligt på denna galenskap.

Släpp aldrig ut den här mannen i det svenska samhället mer. Om han blir dömd, vilket är ställt utom allt tvivel, så döm honom till livstids fängelse. Börja aldrig prata om att Theodor Engström led av en allvarlig psykisk störning när han begick brottet och därför inte får dömas till fängelse utan till rättspsykiatrisk vård.

Man ska inte föregripa domstolens arbete men jag kan ändå inte låta bli att hoppas att domstolarna tar sitt ansvar när domen mot Theodor Engström ska avkunnas. Det är inte Engström som ska skyddas den upprörda allmänheten. Det är den upprörda allmänheten som ska skyddas mot Theodor Engström. Han är farlig. Det har han visat med all önskvärd tydlighet.