När jag läste igår att Aftonbladet skulle skicka ner två reportageteam till Medelhavet för att hjälpa till att rädda flyktingar som kommer med usla flyktingfarkoster från Afrikas kust, blev jag minst sagt förvånad.

Det är Aftonbladets ägare, mediekoncernen Schipsted Sverige, som finansierar två räddningsbåtar till Medelhavet; detta som ett led i Schibsteds kampanj att bidra till Sjöräddningssällskapets räddningsinsats i Medelhavet.

Och nu är det klart vilka reportrar och fotografer som ska vara de som gör jobbet, så att säga. Journalisterna går nu på utbildning för att lära sig att bli sjöräddare. De betonar att de i första hand ska vara sjöräddare och i andra hand journalister. Tro´t den som vill.

Det här är den mest märkliga journalistiska insats jag har hört talas om. Jag trodde att journalisternas primära uppgift var att vara journalister, det vill säga att bevaka, skildra, berätta, visa bilder på det ohyggliga, kritiskt granska, dokumentera (i det här fallet flyktingkatastrofen i Europa) och inte minst att bilda opinion – men absolut inte vara aktörer i ett pågående skeende.

flyktingar på Medelhavet

Men nu har alltså Aftonbladet bestämt att deras journalister inte längre ska vara journalister utan just aktörer i ett drama.

Självfallet ska alla som flyr från krig och fattigdom i sina hemländer få all den hjälp de behöver. Självklart ska afrikanska flyktingar inte behöva drunkna i Medelhavet på väg till Europa. Självfallet ska Europa hjälpa dem att överleva till varje pris och även bevilja asyl för dem som har asylskäl. Men det är inte journalisternas uppgift att vara livräddare. Det är myndigheternas, Sjöräddningssällskapets, hjälporganisationernas, EU:s, försvarets och sjöfartsverkets uppgift, inte mediernas.

Aftonbladet har därmed infört en helt ny tolkning av vad en journalist ska göra: han/hon ska gå in som aktör, i det här fallet vara livräddare till sjöss. Journalister ska vara hjälparbetare, inte längre bevakare av att hjälparbetet går rätt till. Jag hoppas att det är fler än jag som tycker så här. Jag reagerade omedelbart med min journalistiska ryggmärg när jag fick kännedom om de här journalistutrustade båtarna i Medelhavet.

Även om journalisterna nu får gå på snabbutbildning för att lära sig att bli livräddare, så är jag inte säker på att de klarar av det här jobbet. Det ska faktiskt vara vana yrkesmän och -kvinnor till detta. Det är ett farligt arbete som kräver stor kunskap och lång erfarenhet.

Sen undrar jag vad de verkliga räddningsexperterna tycker om att ha journalister som fuskar i deras jobb? Men det är en annan fråga.

Men tro inte att Aftonbladets hjälpinsats i Medelhavet bara är ett uttryck för medmänsklighet och oegennytta. Inte alls. Självfallet kommer tidningen att vara till brädden fylld av känsloladdade reportage om flyktingarna på Medelhavet. Insatsen är givetvis ett skickligt drag av tidningsledningen att bli nyhetsledande på området, att kunna servera läsarna saftiga rubriker och dramatiska bilder om eländet och att inte minst göra konkurrenterna avundsjuka, alltså de konkurrenter som inte själva har åkt dit med egna räddningsbåtar.

Under det USA-ledda kriget mot Saddam Hussein i Irak i början av 2000-talet lät den amerikanska militärledningen journalister följa med trupperna på deras krigsinsatser. Då skapades ett nytt ord: inbäddad. Dessa journalister kallades alltså för inbäddade journalister. Denna form av journalistik utsattes för mycket hård kritik i omvärlden, inte minst här i Sverige. Hur skulle de inbäddade journalisterna kunna göra ett sakligt, allsidigt och opartiskt jobb som bevakare av kriget i Irak om de var där helt på de amerikanska truppernas villkor? Det kunde de heller inte. Journalisterna stod alltid på amerikanarnas och britternas sida, precis som anfallarna ville.

Redan systemet med inbäddade journalister var ett grovt avsteg från vedertagna journalistiska principer. När Aftonbladet nu skickar två räddningsbåtar med journalister som räddningsarbetare så har ytterligare ett steg tagits bort från den traditionella journalistrollen. Det är ingen bra utveckling. De leder till inte bara till en uttunning av den journalistiska yrkesrollen. Det är ett avsteg från den rollen. Vilken journalist är beredd att säga emot? Jag tar gärna den debatten.

Avslutningsvis vill jag betona att jag av hela mitt hjärta hoppas att de som flyr till Europa inte ska behöva dö på vägen hit. Men det är inte journalister som ska vara deras livräddare och hjälpare i nöden. Det finns skickligare yrkesfolk till detta.