Även om jag vetat det sen flera månader tillbaka var det ändå skönt att få visa att Jesper och jag vann vår andra raka seger i På spåret i år. Det skedde igår kväll. Det var väl inget TV-program som kommer att gå till historien men det var ändå kul att vinna.

Samtidigt vill jag verkligen harangera våra motståndare, Anna Ekström och Göran Hägglund. De är oerhört duktiga, trevliga och allmänbildade och sannerligen en utmaning för oss värd namnet.

En sak jag irriterar mig på lite grand i mediernas rapportering av På spåret är att Jesper och jag alltid beskrivs om ett "omaka par". Vadå omaka? Vi har väl inte tänkt gifta oss heller? Det ligger faktiskt en stor poäng i att vara just "omaka". Ett "omaka" par har olika bakgrunder, olika erfarenheter, olika kunskaper, olika intressen o s v. Det gör detta par särskilt lämpligt att tävla i På spåret.

Om varje tävlingspar i På spåret är exakt lika gamla, kommer från samma samhällsklass, har exakt samma bakgrund, utbildning och intressen, har samma generationsband o s v, ja då tillför de ju bara en och samma sak. Det där lilla extra udda finns inte, som däremot kan finnas hos ett par som Jesper och mig. I På spåret handlar det inte om att kunna samma saker utan om att kunna o l i k a saker. Det gör oss dubbelt så breda.

Så var det sagt.

Sen igår kväll är Bosse och jag hemma i Tungelsta igen efter tjugo dagar i Spanien. Det kändes verkligen skönt.

I morse hämtade Bosse vår lilla katt Sigrid på kattpensionatet i Handen, där Sigrid vistats under lika lång tid. Enligt Bosse var hon nästan oigenkännlig när han hämtade henne. Hon vägde till exempel minst 2 kg mer än när vi lämnade henne på pensionatet. Hon var skygg och ovillig att bli inlagd i sin kattkorg. Hon hatar förändringar. Allt ska vara som det alltid har varit. Inga resor eller andra äventyrligheter, så det så.

Men nu i efterhand förstår vi bättre, Bosse och jag. Enligt rapporter från personalen på kattpensionatet har Sigrid blivit oförskämt bortskämd. Hon har fått byta "hotellrum" tre gånger för att få bättre och bättre klass på rummet med allt bättre utsikt genom fönstren. Hon har fått springa lös ute i korridoren. Hon har kelats med av personalen och fått äta så mycket hon velat. Alla har ägnat lilla Sigrid en oproportionerligt stor uppmärksamhet jämfört med vad de andra katterna fått. Sigrid är uppenbarligen personalens favorit.

Jag förstår dem. Hon är det gulligaste och vackraste som finns. Nu gäller det bara att försöka banta ner henne några kilon. Ett sätt är förstås att låta henne vara ute så mycket som möjligt. Och hon väjde verkligen inte för stormen Helga när hon blev utsläppt på tomten i förmiddags, när Bosse kom hem med henne.

Omedelbart drog hon som en avlöning, som det brukar heta. Men snart var hon inne igen. Det gällde ju att snabbt ommarkera reviret, både utomhus och inomhus. Vårt hus är ju trots allt hennes hem. Alla tre tillhör vi samma familj.