Det går undan i svängarna i svensk politik, särskilt i migrationspolitiken. Det som gällde igår, gäller inte idag. I förra veckan föreslog regeringen och Stefan Löfven i ett nytt flyktingpaket att Öresundsbron skulle kunna stängas om flyktingströmmarna blev alltför stora. Detta förslag fick redan då hård kritik men regeringen stod på sig.

Igår offentliggjorde lagrådet, alltså den grupp höga jurister som regelmässigt granskar regeringens förslag utifrån juridiska aspekter, sin syn på regeringens flyktingpaket. Särskilt mot förslaget att stänga Öresundsbron var juristernas kritik skoningslös. Förslaget ansågs dels vara oförenligt med svensk rättspraxis. Det skulle också kunna innebära ett allvarligt avsteg från asylrätten.

Men så sent som i Aktuellt igår kväll, måndag, vidhöll inrikesminister Anders Ygeman att regeringen inte tänkte ta någon notis om lagrådets kritik mot förslaget att stänga Öresundsbron i akuta situationer. Det var enligt Ygeman inte lagrådet som stiftade lagar i Sverige utan Sveriges riksdag. Punkt och slut.

Men bara ett halvt dygn senare lät det annorlunda. Statsminister Stefan Löfven förklarade idag, tisdag, att förslaget att stänga Öresundsbron inte kommer att genomföras – bland annat på grund av den hårda kritiken från lagrådet. Samtidigt har alla borgerliga allianspartier tillsammans med vänsterpartiet och även miljöpartiet varit starka motståndare till tanken på att stänga bron.

Regeringen har med andra ord inget stöd för förslaget i riksdagen. I det läget fanns inget annat alternativ än att släppa förslaget. Stefan Löfven hade visserligen kunnat göra upp med sverigedemokraterna men det är en politisk omöjlighet för honom. Det parti regeringen hade behövt sitt stöd ifrån var moderaterna men det stödet fanns inte längre.

Man undrar idag hur regeringen kunde komma på en så bisarr tanke som att stänga Öresundsbron. Öresundsbron är en pulserande blodåder mellan Sverige och Danmark. Tusentals svenskar och danskar pendlar dagligen till respektive land där de har sitt arbete. Öresundsbroförbindelsen har varit en förutsättning för denna pendling. Skulle Öresundsbron vid olika tillfällen stängas, så skulle det kunna få allvarliga konsekvenser för ekonomin i hela Öresundsregionen.

Förslaget är ett uttryck för den desperation regeringen Löfven känner när det gäller att hantera flyktingkrisen. Det är i och för sig begripligt. Antalet flyktingar som dagligen söker sig till Sverige har bara minskat marginellt de senaste veckorna. Mellan den 1 och 7 december anlände 4 721 flyktingar till Sverige. Av dessa var inte mindre än 45% afghaner. Bara 983 av de 4 721 flyktingarna kom från Syrien, något som i och för sig är anmärkningsvärt. Men det är en annan fråga.

Även om situationen förblir akut ankommer det ändå på regeringen att visa omdöme. Det omdömet har saknats. Stefan Löfven har redan ramlat ner i alltför många fallgropar. Han säger en sak, tvingas ta tillbaka eller modifiera den nästa dag. Han lägger fram ett förslag. Några dagar senare tvingas han dra tillbaka förslaget. Det inger inget förtroende. Att gång på gång säga eller göra ogenomtänkta saker raserar tilltron till Stefan Löfven som regeringschef. Det har också den senaste tidens opinionsmätningar visat.

Ändå måste det sägas att Sverige aldrig någonsin befunnit sig i en kris som dagens flyktingkris. Men krisen hade kanske varit mera hanterlig idag om regeringen redan i somras hade förstått vad som komma skulle. Istället utlovades frikostigt permanenta uppehållstillstånd för alla som sökte sig till Sverige. Sveriges gränser skulle stå vidöppna och flyktingarna skulle få all den hjälp de behövde. Nu retirerar regeringen på punkt efter punkt samtidigt som Migrationsverket gör allt för att nödtorftigt lösa krisen.