Vid lunchtid i tisdags fick jag komma hem från sjukhuset. Tolv dagar på två sjukhus hade gjort mig aningen bättre. Själva sjukdomskänslan har nästan försvunnit men jag har fortfarande svår värk i den vänstra höftleden och har mycket svårt att gå. Om jag försöker stå på vänsterbenet så rusar smärtan. Just nu är jag därför inte bättre än en haltande kråka, livrädd för att tappa balansen och skräckslagen för att ramla.

Kraschen på vardagsrumsgolvet förrförra fredagen tvingade ortopederna på Södersjukhuset att operera in en ny höftled på mig. Höftledsoperationer tillhör idag Sjukvårdssveriges allra vanligaste operationer, rena rutiningreppen alltså. Jag går med hjälp av gåstöd och två kryckor (inte samtidigt!). Idag var jag ute på min första utomhuspromenad med kryckorna. Det gick oerhört långsamt och jag blev skittrött efteråt. Jag kände inte igen mig själv. ”Var det här verkligen den annars så starka Elisabet?”

Jag förbannar idag alla onda makter på jorden som lät detta hända igen. Jag trodde att jag efter tre år med depression och panikångest äntligen skulle få skönja ljuset i tunneln – men icke så … Min bitterhet känner inga gränser.

Lilla Ingrid blev i alla fall överförtjust när jag i tisdags plötsligt återuppstod hemma i Tungelsta. Enligt Bosse har hon varje dag letat efter mig i hela huset. Lilla Ingrids starka familjekänsla gjorde min höftledsolycka även till en liten kattragedi. Men nu är hon glad igen.

Det är höftleden jag måste träna upp nu. Med mig hem fick jag två lätta ”gåstolar” och ett par kryckor. Att gå utan stöd är omöjligt. Min rehabträning hemma kommer under de närmaste månaderna att bestå av allt längre promenader och gymnastik. Att cykla på cykeltrainern är uteslutet. Jag kommer inte ens över ramen med något av benen. Dessutom är cykelåkning inte en effektiv metod om man vill träna upp en höftskada. Höften måste nämligen belastas för att bli starkare. Därför måste man gå, gå, gå. Cykelåkning tränar upp benmusklerna men det räcker inte.

Jag skäms över att erkänna det men jag överlever just nu på morfintabletter (Oxycontine och Oxynorm) men måste snart börja trappa ner den behandlingen. Man får ju inte bli morfinist på kuppen. Dessutom tycker jag inte att det syntetiska morfinets smärtlindrande förmåga är särskilt stor. Någon mental ”kick” får man heller inte. Oxycontine (eller Oxycodone) är en klart överskattad produkt.

Därmed närmar jag mig huvudämnet för det här inlägget, nämligen de skandaler som kantat Oxycontinets väg mot att bli USA:s mest förskrivna – och mest dödliga – läkemedel.

Opiodläkemedlet Oxycontine har en dramatisk historia bakom sig som många säkert känner till – men kanske inte alla.

För några veckor sen tittade jag på en amerikansk Netflix-serie, ”Painkiller”, en riktig nagelbitare. Den handlade om vad som hände när Oxycontinet i slutet av 90-talet slog sig in på den amerikanska marknaden för smärtlindrande tabletter. Det var en skrämmmande upplevelse att se  filmen, som gav det ena avskräckande exemplet efter det andra på vad girighet kan åstadkomma. Jag trodde inte mina ögon.

Oxycontinet har säkert hjälpt många människor och lindrat deras smärtor men framförallt blev detta ”mirakelläkemedel” en sällan skådad folkhälsokatastrof. För det var inte bara så att Oxycontinet lindrade svåra smärtor hos många amerikaner. Det gjorde många dem till narkotikamissbrukare, till narkomaner, till knarkare! I spåren av Oxycontinet uppstod en veritabel opioidepidemi. Människor överdoserade det nya knarket. Hundratusentals människor föll offer för den nya drogen. Läkemedelsskandalen var ett faktum.

Smärtläkemedlet Oxycontine utvecklades av läkemedelsföretaget Purdue Pharma, godkändes 1995 av FDA (Food & Drog Association), USA:s motsvarighet till Läkemedelsverket, och lanserades på den amerikanska marknaden 1996 som den nya mirakelmedicinen som skulle befria amerikanerna från svåra smärtor och ge dem ett bättre liv.

Oxtycontine är ett syntetiskt morfinpreparat. Symbolen för läkemedlet var till att börja med den lilla blå tabletten som skulle göra så stora underverk. Purdue Pharma marknadsförde och sålde Oxycontine med de mest aggressiva försäljningsmetoder jag någonsin har skådat. Purdue Pharma satsade miljontals dollar på PR för Oxycontine under flera år. Jättelika offentliga event för tankarna till lanseringen av en Disney-film och inte av ett morfinliknande läkemedel.

Under eventen och reklamkampanjerna såldes Oxycontinet in med hjälp av halvnakna brudar, konfetti och hav av alkohol. Purdue Pharma delade ut fiskehattar, leksaker och cd-skivor för att locka marknaden att välja Oxycontine.

Mellan 1996 och 2002 bjöd Purdue Pharma in hälso- och sjukvårdspersonal till mer än fyrtio smärtsymposier. Över 5 000 läkare, sjuksköterskor och farmaceuter åkte på generösa gratisevent, seminarier och föreläsningar för att de skulle lära sig att det var Oxycontine de skulle skriva ut när de ville ”lindra” människors svåra smärtor.

Från början var Oxycontine ett läkemedel för människor med svåra cancersmärtor och svåra akuta smärtor. Men den målgruppen betraktade Purdue Pharma som alldeles för liten. Det var istället patienterna med kronisk smärta – en betydligt större och mer lukrativ målgrupp – som Purdue Pharma ville erövra med sina kampanjer. Därför riktade sig kampanjerna i första hand till primärvårdsläkare eftersom det var dessa som främst träffade patienter med kronisk smärta. Dessutom ljög läkemedelsbolaget när man hävdade att Oxycontine till skillnad från vanligt morfin inte var beroendeframkallande. I själva verket var det precis tvärtom.

Detta skulle visa sig vara ett genidrag. Ju fler gåvor som de eftertraktade primärvårdsläkarna tog emot av Purdue Pharma desto fler recept på Oxycontine skrev de ut. Mellan 1996 och 2002 ökade antalet förskrivningar av Oxycontine i USA från 670 000 till över 6 miljoner. 2001 drog Purdue Pharma in över 1,5 miljarder dollar bara på Oxycontine.

Men så började larmen komma. Människor åt inte bara Oxycontine för att lindra sin värk. De missbrukade Oxycontine eftersom tabletterna var narkotikaklassade och hade en kraftig berusande effekt. År 2004 var Oxycontine det läkemedel i USA som missbrukades mest.

Antalet överdoser och dödsfall som rapporterades in bara ökade och ökade. En halv miljon amerikaner har under de senaste tjugofem åren dött i överdoser av opioider, bland annat Oxycontine, som antingen förskrivits på recept eller införskaffats illegalt. Oxycontinetabletterna krossades och snortades med hjälp av ihoprullade dollarsedlar.

Trots att läkemedelsskandalen var ett faktum förnekade Purdue Pharma att missbruket av Oxycontine hade med dem att göra. Om folk missbrukade var missbruket inte relaterat till läkemedlet utan till de människor som valde att missbruka läkemedlet. De som åt av tabletterna för att lindra sin smärta var utan skuld, hävdade Purdue Pharma. De andra fick skylla sig själva.

Bolaget stämdes i domstol till att betala höga skadestånd. Fortfarande pågår rättsprocesser mot Purdue Pharma. Purdues patent gick ut 2010 och Oxycontine fortsätter att marknadsföras och säljas – av andra läkemedelsbolag.

Trots att Oxycontine är ett narkotikaklassat preparat säljs det idag receptfritt över hela USA. Bara detta är en skandal i sig.

Titta på filmen! Den är tankeväckande – och oroande.