¨

 

Den 2 juni 1994 försvann den kände finansmannen Carl-Eric Björkegren spårlöst från sitt hem i Viken utanför Höganäs i Skåne. Björkegren skulle flyga från Ängelholm till Stockholm den dagen. Han skulle bland andra ha träffat sin advokat Henning Sjöström, sin dotter Eva och sin son Carl. Han kom aldrig till Stockholm. Han tog aldrig in på Grand Hotel där han hade bokat ett rum och han träffade aldrig sin advokat och sina barn. Sen dess har ingen sett honom.

Carl-Eric Björkegren var 74 år när han försvann.

Carl-Eric Björkegrens plötsliga försvinnande blev snabbt ett stort och spektakulärt mysterium. Försvinnandet har skrämt och fascinerat journalister, författare, poliser och affärsmän ända fram till idag. Det har skrivits böcker, gjorts radiodokumentärer, TV-program och skrivits kilometervis av tidningsartiklar efter Björkegrens försvinnande.

År 2005 dödförklarade han. Ingen trodde längre att han var vid liv. Den polisutredning som startade efter Björkegrens försvinnande 1994 förvandlades 1998 till en mordutredning men polisen har aldrig lyckats lösa gåtan. Idag finns det inte längre någon polis som arbetar med frågan. Alla betraktar Björkegrens försvinnande som en olöst gåta. Om han hade levt idag skulle han fylla 100 år den 9 oktober.

Sannolikt dog han – mördades – samma dag eller möjligen några dagar efter det att han försvann den 2 juni 1994.

Under flera år misstänkte poliser, journalister och affärsbekanta att Carl-Eric Björkegren hade lämnat landet och antingen levde i något sydamerikanskt eller centralamerikanskt skatteparadis – eller möjligen i Schweiz. Åtskilliga personer påstår sig ha sett honom på olika platser, på gator i Schweiz, på badorter i Brasilien etc. Självklart har dessa historier varit rena påhitten.

Björkegren, som en gång i tiden var VD på metallföretaget Sandvik, gjorde sig under den galna 1980-talet känd som en av Sveriges rikaste personer. Sen han i början av 80-talet lät pensionera sig från Sandvik började han leva ett utsvävande finansiellt liv och placerade miljardbelopp i fastigheter och konst.

Carl-Erik Björkegren skuldsatte sig långt över skorstenarna. Han blev i slutet av 80-talet Sveriges störste konstsamlare med en konstsamling värd en halv miljard kronor. I hans förnämliga konstsamling fanns många värdefulla verk av Carl Larson, Chagall, Picasso, Miró med flera. När Björkegren var som rikast var han god för 2.5 miljarder kronor – i varje fall på papperet.

I själva verket visade sig så småningom hans enorma förmögenhet mest bestå av skulder och krediter. När fastighets- och konstmarknaden kraschade i början av 90-talet blev Björkegren ett av offren. Han förlorade nästan alla sina pengar. 1991 begärdes han i personlig konkurs med en samlad skuld på 1,3 miljarder kronor.

Han förlorade till synes allt. Han skilde sig från sin hustru, tvingades lämna sin fashionabla bostad i Stockholm och flyttade ner till sitt ”sommarställe” på den lilla orten Viken utanför Höganäs i Skåne. Villan hade han köpt för 5.5 miljoner kronor och där tillbringade han sina sista år blickande ut över Öresund, drack stora mängder alkohol, njöt av den konst han fortfarande hade lyckats behålla och längtade tillbaka till finanslivet i Stockholm där han under en viss period hade varit ”Den store affärsmannen”.

Eftersom hans konkurs lämnade många fordringsägare utan ersättning fick han också många fiender. Detta inte minst därför att vissa kände till att Björkegren trots den personliga konkursen hade stoppat undan pengar, bland annat på ett bankkonto i Schweiz. Det var på pengarna från detta konto som han försörjde sig.

I villan i Viken hade han också anställt en butler som lagade mat åt honom och skötte om villan. Det var samme butler som efter Björkegrens försvinnande av somliga pekades ut som en av dem som var med och organiserade försvinnandet, sannolikt på uppdrag av ett antal fordringsägare.

Många spekulerade i att Björkegren hade blivit rånad, kidnappad och till och med mördad. Kriminologen Leif GW Persson, som hävdar att han känner till det mesta, sa i Veckans brott i SVT häromåret att Carl-Eric Björkegren var död och att han hade dränkts i Öresund. Detta stämmer inte, kan jag säga.

Andra spekulationer har gjort gällande att Björkegren hade lurat sina fordringsägare genom att smita från landet och fortsätta att njuta sitt otium i ett land utan utlämningsavtal med Sverige. En av dem som spekulerade i dessa teorier var journalisten och författaren Ola Lauritzson som 2011 kom ut med boken ”Miljardären som försvann”. Det är en rent påhittad och spekulativ historia av en journalist som inte kände till de verkliga förhållandena. Boken spred inte något nytt ljus över det märkliga försvinnandet. Den befäste bara gamla spekulationer.

Jag har själv ända sen 1994 varit fascinerad av den här händelsen. Jag gjorde också under min tid som reporter på Sveriges Television reportage om Björkegrens mystiska försvinnande, dock utan att själv kunna ge något svar på frågan varför han försvann. Jag besökte i början av 2000-talet platsen och villan i Viken och kunde konstatera att det faktiskt var en ganska risig bostad som Carl-Eric Björkegren hade residerat i.

Det gick ända till 1998 innan polisen började misstänka att Björkegren hade mördats. Polisen slutade då tro på teorierna att Björkegren hade flytt landet, bytt identitet och levde gott på undanstoppade pengar någon annanstans. Men trots mordmisstankarna lyckades polisen aldrig hitta tillräckligt många pusselbitar för att få ihop det komplicerade mönstret.

Idag, mer än 26 år efter hans försvinnande, är gåtan Carl-Eric Björkegren fortfarande olöst. Fram till nu, kanske jag ska säga.

För idag kan jag avslöja fakta kring Carl-Eric Björkegrens försvinnande som ingen journalist tidigare har gjort och som kan komma att kasta ett helt nytt ljus över Carl-Eric Björkegrens tragiska öde. Låt mig gå rakt på sak:

Carl-Eric Björkegren blev mördad av s k affärsvänner (möjligen av torpeder åt s k affärsvänner), sannolikt redan efter det att han hade kommit till Stockholm den 2 juni 1994. Han kan också ha varit död redan när han fördes till Stockholm.

Efter mordet transporterades kroppen på en helikopter utrustad med pontoner ut över havet till Stockholms södra skärgård. Kroppen hade placerats ovanpå pontonerna. När helikoptern nådde Landfjärden, som ligger strax norr om Muskö i Nynäshamns kommun och på gränsen till Haninge kommun, gjorde helikopterföraren en manöver så att kroppen föll av från helikoptern och ner i vattnet. Än idag ligger alltså av allt att döma kvarlevorna efter Carl-Eric Björkegren kvar på botten av Landfjärden norr om Nynäshamn.

Hur vet jag detta? Jo, uppgifterna kommer från en äldre man som både jag och min man sen många år tillbaka känner väl. Den här mannen har i hemlighet och under tystnadsplikt berättat för oss hur Carl-Eric Björkegren mördades och hur kroppen dumpades i Landfjärden. Han hade själv goda detaljkunskaper om händelsen. Jag har känt till berättelsen i närmare år men har inte kunnat eller velat skriva om den av hänsyn till min källa. Jag har inte velat att han skulle råka illa ut.

Men idag ligger mannen svårt demenssjuk på ett boende och det skadar honom inte längre att jag avslöjar sanningen om Carl-Eric Björkegrens död. Jag känner inte till alla detaljer kring mannens egna förehavanden men han hade förmodligen direkt eller indirekt med Carl-Eric Björkegren att göra och kände även till Björkegrens affärsbekanta. Min källas egna teorier var att de s k affärsvännerna gjorde sig av med Björkegren eftersom denne hade lurat dem på pengar.

Det finns en nyckelfaktor i sammanhanget som jag kan nämna, nämligen Fågelbro Golfbana på Värmdö, en mycket exklusiv golfbana söder om Stockholm. Mer än så vill jag inte säga av hänsyn till min källa.

Min källa har under alla år jag har känt honom levt ensam och undangömd på en lantgård i Haninge kommun. Händelser i hans liv gjorde att han tvingades gå under jorden. Dessa händelser hade sannolikt med Carl-Eric Björkegrens försvinnande och död att göra. På sin undangömda boplats sov mannen hela tiden med en skarpladdad och osäkrad älgstudsare bakom sängen. Han har uppenbarligen varit rädd för att personer som har vetat om att han känt till Carl-Eric Björkegrens död skulle oskadliggöra honom. Idag är mannen alltså svårt sjuk och slipper rädslan för att någon som inte vill honom väl ska få tag i honom.

Jag kommer aldrig att avslöja den här mannens identitet men hans berättelse förtjänar att berättas. Både min man och jag tror på hans beskrivning att det var just på det här sättet som Carl-Eric Björkegrens liv avslutades. Vi har bedömt honom som trovärdig. Därmed råder det fortfarande inte full klarhet i vilken roll mannen själv spelade i sammanhanget. Det mesta talar för att han bara var ett vittne och en person som fick vetskap om något han inte borde känna till.

Om polisen vill väcka nytt liv i mordutredningen kring Carl-Eric Björkegren så kan polisen börja med att dragga och dyka i havet utanför Landfjärden. Visserligen kan det vara svårt att hitta något där efter så här många år men det kan vara värt ett försök.

Till sist vill jag tillägga: Många som läser det här kommer att tro att jag har förlorat förståndet och att hela den här historien är en påhittad skröna. Det är den inte. Den är sann och vittnar än en gång om visdomsordet att ”verkligheten alltid överträffar dikten”.

Uppdaterad vid lunchtid torsdagen den 6 augusti 2020