Efter nästan ett helt års hårt arbete kom idag äntligen min bok om de fasansfulla morden i skånska Bjärred ut på bokdiskarna i Sverige.

Boken har titeln ”Morden i Bjärred – och andra sanna berättelser om föräldrar som mördat sina barn” och ges ut på Ekerlids Förlag i Stockholm. Det är den fjärde boken sen 2010 som Bertil Ekerlid ger ut i mitt namn. Tack Bertil för ditt fantastiska tålamod!

Jag ska inte avslöja några detaljer ur boken men den handlar om en välsituerad och välutbildad övre medelklassfamilj i Bjärred där någonting gick mycket snett. Tidigt på kvällen den 9 januari 2018 påträffade två unga polisassistenter familjen död i en nedsläckt villa i Bjärred. Familjen bestod av två vuxna personer och två små flickor, Moa, 11 år, och Agnes, 14 år.

Flickorna hade mördats av sina föräldrar – eller kanske bara av en av föräldrarna. Mamman hade strypts till döds av pappan. Pappan hade avslutat det ohyggliga dådet genom att hänga sig i trappan till övervåningen.

Få händelser har gripit tag i mig som morden i Bjärred. Det berodde inte minst på den mystik som hela tiden har kringgärdat dessa mord och självmord. Jag bestämde mig därför förra hösten för att försöka få fram åtminstone en liten del av sanningen bakom detta förfärliga drama.

Det har varit ett mycket tungt arbete. Sällan har jag i min roll som grävande journalist stött på så mycket motstånd som under det här arbetet. Alla dörrar stängdes för mig. Ingenting skulle få komma ut om de ofattbara brotten.

Ändå är jag mycket nöjd med mitt arbete och jag rekommenderar läsarna av min blogg att också läsa boken. Den finns idag både i inbunden form och som E-bok. Senare under hösten kommer det också ut som ljudbok. Det går bland annat bra att beställa den från bokus.com genom att klicka på länken i slutet av det här inlägget.

Samtidigt som jag nu pustar ut efter nästan ett års hårt slit med den här boken så har jag drabbats av en depression, en s k ”post-book depression”. Det är en slags depression som ofta drabbar oss människor när vi har fullföljt något stort som vi har arbetat med under lång tid och som vi har lagt ner mycket stor möda på. Det behöver inte handla om att ha skrivit en bok. Det kan handla om att ha sprungit ett maratonlopp eller åkt Vasaloppet.

Under arbetets gång längtar man bara efter det ögonblick när arbetet är klart, när man har kommit i mål, i det här fallet när boken är färdigskriven. Men runt hörnet väntar depressionen, denna förfärliga känsla av tomhet. Vad ska jag göra efter det här? Hur ska jag fylla mina dagar? Vad ska jag göra av resten av mitt liv? Det är frågor vi alltid ställer oss när tystnaden och tomheten har infunnit sig.

För min del måste det naturligtvis bli att börja fundera på vad nästa bok ska handla om.