I skuggan av det brutala mordet på en 33-årig polisman i Biskopsgården i Göteborg sent igår kväll fortsatte idag den politiska cirkus som förhoppningsvis leder fram till att Sverige får en statsminister och en fungerande regering.
Pressbild moderaterna/fotograf Axel Adolfsson
Det var inte precis någon 10 000-kronorsfråga att gissa vilket budskap som moderatledaren Ulf Kristersson skulle komma med när han kallade till presskonferens i riksdagshuset klockan 10.00 idag. Jag och många med mig förstod redan igår att Kristersson skulle förlora en omröstning i riksdagen. Men få trodde att han skulle lämna walk-over redan idag, torsdag.
Pressbild moderatrna
Det var ändå klokt av Kristersson att kasta in handduken. Han visste ju redan att han skulle förlora. Att på måndag genomlida en omröstning om Kristersson som statsminister skulle enbart vara både förnedrande för honom själv och innebära en onödig tidsutdräkt när han visste att han skulle få 175 röster emot sig och därmed bli nedröstad.
Bild: Moderaterna.se/fotograf Fredrik Wennerlund
Ulf Kristersson var tydlig med att han och hans regeringsalternativ inte har det stöd i riksdagen som krävs för att regera. Han lyckades bara skrapa ihop 174 röster men han behövde 175. Allt hängde alltså på en enda futtig röst.
”Det är ren matematik att jag idag lämnar tillbaka sonderingsuppdraget till talmannen”, sa Ulf Kristersson på sin presskonferens i förmiddags.
Bild: riksdagsförvaltningen
Talman Andreas Norlén svarade med att omedelbart lämna över sonderingsuppdraget till Stefan Löfven. Löfven tog emot det och har tiden fram till måndag på sig att sondera om han kan uppnå de magiska 175 rösterna eller om även en röd-grön-grön regering faller på mållinjen.
bild: youtube.com/riksdagens websändning
I ett försök att hålla den politiska spänningen vid liv (eller bara vara allmänt bråkig och omdömeslös) förklarade den politiska vilden och tidigare vänsterpartisten Amineh Kakabaveh i en intervju i Dagens Nyheter idag att hon kanske inte kommer att rösta på Stefan Löfven om han tänker föra ”samma borgerliga politik som det blå laget skulle komma att göra”.
”Vad spelar det för roll om Kristersson eller Löfven är statsminister, om det för samma borgerliga politik? Jag är socialist och skulle inte rösta på den borgerliga sidan, men inte heller på annan borgerlig politik. Politiken ska vara för majoriteten, inte för eliten. Det vill jag se av Stefan Löfven och de som bildar regering”, förklarade Kakabaveh i DN-intervjun.
bild: amineh.wordpress.com
Men frågan återstår om Kakabaveh tål så mycket kallt stål att hon löper linan fullt ut och trycker på den röda knappen om det blir en riksdagsomröstning om Stefan Löfven på måndag. Det är lätt att hota och därmed få stor uppmärksamhet. Det är svårare att ta konsekvenserna för att Sverige inte får någon regering utan kastas in i ett extraval.
Den politiska vilden Amine Kakabaveh får naturligtvis rösta som hon vill men hon tar på sig ett stort politiskt ansvar om hon bara för den mediala uppmärksamhetens skull röstar ner Stefan Löfven om vi kommer så långt som till en statsminínisteromröstning i nästa vecka.
Bild: Ninni Andersson/regeringskansliet
Det är ju inte alldeles självklart att vi gör det. Löfvens röd-grön-gröna lag är ingalunda något väl sammansvetsat gäng. I laget finns en stark inneboende motsättning, nämligen den mellan centern och vänsterpartiet. Centern och Annie Lööf har flera gånger sagt att hon inte stödjer en regering som förhandlar med vänsterpartiet och ger vänsterpartiet inflytande. Kommer hon att stå fast vid detta öven i ett skarpt läge?
För att Löfven ska få ihop sina 175 röster krävs dels att den politiska vilden Kakabaveh röstar ja till honom eller lägger ner sin röst. Dels måste Annie Lööf på något sätt förmås att acceptera att vänsterpartiet får inflytande över regeringspolitiken i någon form. Detta är Löfvens stora huvudbry och det är med att försöka lösa den knuten som han kommer att vara sysselsatt under helgen.
Han har redan försökt kratta manegen åt sig själv genom att säga att han skjuter frågan om budgeten framför sig. En omröstning om honom som statsminister ska enligt Löfven själv inte vara en omröstning om budgeten eller regeringens politik. ”Budgetfrågan får vi lösa senare”, sa Löfven i måndags.
Ett övertaktiskt drag, tyckte många. Löfven väljer att skjuta problemen framför sig. Å andra sidan föreskriver inte grundlagen att en statsministeromröstning samtidigt ska vara en omröstning om statsministerns politik. Det är två skilda saker.
Därför kom brasklappen när Löfven lovade att avgå till hösten om han inte får igenom sin budget. Övertaktiskt öven det förstås och ett något märkligt sätt att hantera politiken. Men politik är det möjligas konst och ibland måste en partiledare slå knut på sig själv både en och två gånger för att trassla sig igenom det nålsöga som en statsministeromröstning innebär.
fd landsbygdsminister, nu riksdagsledamot
Bild: regeringen.se
Ett annat övertaktiskt drag från Löfvens sida var att avsätta sin egen landsbygdsminister Jennie Nilsson och göra om henne till socialdemokratisk riksdagsledamot och därmed garantera att den socialdemokratiska riksdagsgruppen är fulltalig när omröstningen ska äga rum.
Vänsterledare Nooshi Dadgostar har senast idag bekräftat att hon tänker rösta ja till Stefan Löfven som statsminister men hur Annie Lööf kommer att göra står fortfarande skrivet i stjärnorna.
Löfven kan se fram emot en svettig helg – på flera sätt.
Bild: Camilla Svensk
För övrigt tycker jag att politiska vildar inte ska sitta i riksdagen och kanske ges rollen att avgöra vem som ska bli statsminister i Sverige. Vildarna tillåts med nuvarande lagstiftning att sitta kvar i riksdagen även om de har lämnat sitt parti eftersom de är ”personligen valda” av folket. Men de företräder ju samtidigt ett parti när de väljs in. Om de lämnar detta parti är det logiskt att de också lämnar riksdagen.