Igår var det den 29 juni 2018. Då var det exakt tjugotvå år sen Bosse och jag gifte oss i Arnäsholms kapell utanför Borås. Den gången var det visserligen lördag – men det var i alla fall den 29 juni.

Bosse och jag har bara sporadiskt firat våra bröllopsdagar. Men i år bestämde jag att vi skulle fira ordentligt den här gången – trots att det bara var vår tjugotvååriga bröllopsdag. Det kallas så trist som jutebröllop. Har ni hört? Jutebröllop! Så trist. Nästa år firar vi hampabröllop. Lika trist det. Men om tre år, år 2021, kommer vi att fira silverbröllop, förutsatt att vi lever då, förstås.

Igår kväll åkte vi till Häringe slott i Haninge kommun för att inta vår bröllopsmiddag. Slottet ligger ungefär femton kilometer från vårt hus i Tungelsta. Bosse åt halstrad röding med potatispuré och löjrom och jag, som alltid föredrar kött, beställde in oxfilé med råstekt potatis och rödvinssås.

Det var ganska gott, även om köttet var något segtuggat. Vi blev i alla fall mätta. Det var ingen oförglömlig bröllopsfest men vi var där i alla fall. Oftast kommer man ihåg sin bröllopsdag först dagen efter.

’Idag har jag mest ägnat mig att skriva på boken om min syster. Jag har också pratat i telefon med Robert Kvist, lilla Linns pappa, Linn som avled i torsdags kväll, 10 år gammal. Jag har mycket sorg i mitt liv just nu. Boken om min syster är en enda lång tragedi, som har slitit hårt på mitt psyke.