Bosse och jag har nu tillbringat åtta dagar på solkusten. Om någon dag åker vi tillbaka till regnet och kylan i Tungelsta. Efter att ha njutit av den underbara höstsolen och höstvärmen här nere känns det i och för sig bra att få svalka av sig en smula i Sverige.
Jag har knappast gjort något annat än tränat på min racercykel, mellan 4 och 5 mil om dagen. Efteråt har jag varit så trött att jag har legat och vilat i flera timmar. Under tiden har Bosse suttit på balkongen och försökt bryna sin svenskbleka med blandat resultat. Här och var på kroppen är han riktigt solbränd. På andra ställen är han likblek.
Å andra sidan har han ju ingen glädje av solbrännan när han ändå måste dra på sig en massa kläder för att skydda sig mot kyla och regn hemma i Sverige. Jag har aldrig riktigt förstått mig på det där med solbränna. Finns det något mer förgängligt?
Min solbränna kan också beskrivas som fläckvis. Jättebruna ben upp till halva låret. Därefter är det vitt skinn. Samma sak gäller armarna. Bruna armar upp till halva överarmen – därefter vitt skinn. Det är inte särskilt snyggt och det är inte någon solbränna jag vill stoltsera med på badstranden precis. Men den är ett tecken på att jag har tränat och ansträngt mig. Det känner jag mig mycket tillfreds med.
För att vidarebefordra några av de känslor vi har upplevt här på Solkusten vill jag visa ett bildkollage från våra dagar här.
En promenad på stranden
En kvällspromenad i byn
Bosse älskar efterrätter och bakverk – och jag måste hänga med
Bilder: Elisabet Höglund