För drygt en vecka sen gjorde jag en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo). Min anmälan handlade om könsfördelningen mellan män och kvinnor inom intensivvården under coronapandemin. Mina misstankar var att kvinnor prioriterades bort från intensivvården.

 

Som motiv för mina misstankar presenterade jag de mycket anmärkningsvärda uppgifter som finns om hur många män respektive kvinnor som hade fått intensivvård för covid-19. Könsskillnaderna har varit häpnadsväckande och till synes oförklarliga. Detta ville jag att Ivo skulle granska:

 

Jag kan själv inte hitta några naturliga förklaringar till att andelen män inom intensivvården var 73 procent men andelen kvinnor bara 27 procent. Detta ville jag att Ivo skulle granska.

Och nu har jag fått ett första svar från Ivo, ett svar som gladde mig mycket. Idag kom ett mejl från en utredare vid Generaldirektörens kansli med följande innehåll:

”Hej!

Tack för din skrivelse till IVO! Vi är tacksamma för den information du har delgett och de frågor som du ställer. IVO genomför en tillsyn gällande intensivvården i region Stockholm. Då detta är en pågående tillsyn så vi har tyvärr inget beslut att delge dig ännu. Utöver denna tillsyn finns en rad andra faktorer kopplat till covid-19-pandemin som behandlas vid andra tillsynsinsatser på IVO.

Dina uppgifter är också intressanta i vårt arbete med det uppdrag IVO har fått från regeringen att bidra till lärande under utbrottet av covid-19 och inför framtida sjukdomsutbrott. Inom ramen för uppdraget ska IVO utveckla verktyg och nödvändig datatillgång för att analysera hur vården och omsorgen har hanterat utbrottet av covid-19 när det gäller ansvarsfördelning, prioritering och samordning. Uppdraget ska delredovisas senast den 13 december i år, och slutredovisas senast den 1 december 2021.

Med vänliga hälsningar

Linnéa Melander
Utredare
Generaldirektörens stab”

Av innehållet i brevet att döma har Ivo tagit min anmälan på största allvar. I mejlet påpekar Ivo att man redan den 4 maj inledde en granskning av intensivvården i region Stockholm och att min anmälan var en utmärkt komplettering till direktiven för denna granskning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har faktiskt sen tidgare stort förtroende för Inspektionen för vård och omsorg. Jag tror att de tar sin uppgift som granskande myndighet av sjukvården på djupaste allvar. Sofia Wallström är sen ganska nyligen generaldirektör för Ivo. När jag lyssnade på henne i samband med en av Folkhälsomyndigheternas presskonferenser i april i år uppfattade jag henne som seriös och mycket målmedveten.

Det finns därför starka skäl att tro att den granskning som Ivo nu gör av intensivvården och även om det har funnits prioriteringar inom intensivvården blir grundlig och ärlig. Det som har hänt inom sjukvården och äldreomsorgen under coronapandemin i Sverige är utomordentligt allvarligt.

Det krävs därför att den myndighet som har till uppgift att granska vården också gör det på fullt ansvar – i syfte att förbättra sjukvård och äldreomsorg i Sverige.