Den föreslagne nye partiledaren i centerpartiet, Muharrem Demirok, får allt svårare att förklara varför han inte berättade för valberedningen om sina två misshandelsdomar från 90-talet redan innan han i höstas nominerades till partiledarkandidat. Det är ett renlighetskrav att en person som aspirerar på att bli partiledare ger en fullständig varudeklaration om vem han eller hon är före nomineringen till partiledare, inte efteråt.

För att centerväljarna ska veta om Muharrem Demirok är fågel eller fisk så borde valberedningen från början ha fått den här informationen. Det är möjligt att valberedningens ordförande Jan Andersson ändå skulle ha betraktat Demiroks två misshandelsdomar som ”ungdomssynder” som man kan bortse ifrån. Men det är inte helt säkert. I vilket fall som helst måste alla lik i garderoben fram som kan påverka valet till ny partiledare efter Annie Lööf.

Jag misstänker starkt varför Muharrem Demirok inte berättade sanningen från början utan först efter det att han hade nominerats och efter det att han hade rest landet runt och låtit sig utfrågas av partivänner och journalister. Jo, hade han berättat sanningen från början hade han kanske aldrig blivit nominerad av valberedningen. Det är var sannolikt ett väl genomtänkt taktiskt drag av Demirok – och inte, som han själv säger, att ”det har varit så svårt för honom att prata om detta och att det har rivit upp många sår inom honom”. Bullshit.

Den förklaringen håller inte, i varje fall inte för en blivande partiledare. Istället känns det som ett fult trick från hans sida att välja lämpligast möjliga tidpunkt när han skulle offentliggöra sina ungdomssynder, nämligen när han redan hade hunnit charma sina partivänner.

Demirok har fått frågan om det finns ytterligare skelett i garderoben som han döljer, något som hanvförnekar. Kan man vara säker på att han talar sanning? Nej. Genom sitt agerande har Muharrem Demirok sått tvivel om vilken person han egentligen är.

De flesta politiska kommentatorer menar att det inte är själva misshandelsdomarna som är problemet utan det faktum att han valde att inte berätta om dem förrän han redan var nominerad och inne i ruljangsen så att säga. Jag delar inte den uppfattningen. Jag tycker istället att han borde berätta offentligt om varför han vid två tillfällen skallade två andra unga män. Offren har sagt att misshandeln var oprovocerad.

Jag skulle vilja veta om den verkligen var det. Eller fanns det något särskilt skäl till att unge Muharrem skulle misshandla två andra män? Handlade det bråk om tjejer? Eller vanligt råkurr mellan grabbar? I så fall är det inte särskilt intressant. Men om de två skallade unga männen hade misskrediterat Muharrem före misshanden kan saken komma i ett annat läge. Hade de kallat honom för ”djävla turk” eller ”turkjävel” eller ”åk tillbaka dit du kom ifrån, din djävla muslim” eller något annat rasistiskt, ja då är det relevant att få veta detta. Om Muharrem Demirok utsattes för rasistisk förföljelse eller blev förolämpad för sin turkiska härkomst och sin muslimska tro, så borde han berätta om det.

Då tror jag att det skulle vara lättare att förlåta honom och ha större överseende med de två misshandelsdomarna.

Så mitt råd till Muharrem Demirok är: Berätta hela sanningen!

Det finns förstås en risk med att berätta om sanningen inte är särskilt vacker. Men om sanningen är att han ville försvara sig mot rasistiska och nazistiska attacker då kommer det att gynna honom. Fortsätter han att tiga, ja då vet hans partivänner fortfarande inte om han är fågel eller fisk.

Och så till en helt annan politisk fråga som var aktuell för några dagar sen. Det handlar om regeringens och EU-kommissionens besök i Kiruna, framförallt det traditionella familjefotot med de svenska ministrarna och de inbjudna EU-kommissionärerna med kommissionsordföranden Ursula von der Leyen i spetsen. De svenska ministrarna och deras inbjudna gäster var klädda i tjocka täckjackor och täckbyxor. Detta för att skydda sig mot den norrbottniska kylan, inte minst när gästerna skulle besöka ishotellet i Jukkasjärvi.

Men dessa varma kläder tog de inte på sig ostraffat. För en våg av hån och förlöjligande vällde fram bland de politiska tyckarna i Stockholm, där det ju har varit plusgrader under hela januari. Mobben gick som vanligt särskilt hårt åt Ebba Busch som hade klätt sig i en knallgul täckjacka. So what?

Just den dagen då familjefotot togs var det kanske inte så kallt i Kiruna (-2 grader) men temperaturen sjönk kraftigt under det följande dygnet. Idag ligger temperaturen i Kiruna på -12 grader. Så det fanns redan i förra veckan alla skäl för regeringen och EU-kommissionärerna att klä sig varmt. Men det tyckte inte de politiska elittyckarna i Stockholm som väl aldrig har besökt i Kiruna vid den här tiden på året. Rekord i politisk hånfullhet slogs inte oväntat av Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman. Så här skrev han häromdagen i en krönika:

”Kommissionärerna ser ut som om de mönstrat av A E Nordenskiölds skepp Vega efter den kylslagna expeditionen genom Nordostpassagen, iförda munderingar som kunnat få ingenjör Andrée att överleva fimbulvintern på Vitön.”

Sen fortsatte han på samma hånfulla sätt:

”I stället blir resultatet att både lokalbefolkningen och många andra skrattar åt vad som mest ser ut som ett tåg med påbyltade knattar på utflykt från förskolan … Vad handlar då detta om? En vanlig uppvisning i politiskt tönteri? Ja, men också ett lika skamlöst som skickligt genomfört propagandanummer. Under polarplagg och Davy Crocket-mössor försöker man dölja det faktum att den svenska regeringen står naken.”

Jag har aldrig gjort mig känd för att ta regeringen i försvar. Det är inte min uppgift. Men kritiken mot Ulf Kristersson och hans ministrar ska riktas mot sakpolitiken, inte mot att statsråden och deras gäster från Bryssel klär sig varmt när de kommer till Kiruna.

Det finns mycket att kritisera regeringen Kristersson för men att förlöjliga honom och hans statsråd för att de klär sig i termojackor när de besöker Norrbotten är ett lågvattenmärke.