Det har varit lite dåligt med bloggandet för min del de senaste dagarna. Det betyder ingalunda att jag har varit overksam. Jag håller som bäst på med det tunga jobbet att sammanställa mordstatistiken för juli månad. Det tar ytterligare några dagar innan jag kan lägga ut materialet på bloggen. Ett hårt arbete i det tysta, särskilt nu när folk börjar kräva att jag även ska ta med alla våldtäkter i min brottsstatistik. Jag klarar bara inte det.

Under tiden tänker jag istället ägna mig åt betydligt mer oväsentliga saker, nämligen mina naglar. Jag är definitivt inte en kvinna som ständigt filar och målar naglarna. Min inställning är istället att långa naglar är till förbannelse. Hur ska man kunna arbeta med sina händer om man har tio vassa spjut som sticker ut från fingrarna? Nej, det krävs korta naglar för att kunna gräva i myllan.

Nu är det ändå så att något har hänt med mina naglar som fått mig att förvånas. Om någon nagelexpert råkar läsa den här bloggen, så ta genast kontakt med mig. Mitt problem – nåja, jag vet inte om man kan kalla det ett problem – är att det bara är en enda av mina tio fingernaglar som växer, nämligen min högra pekfingernagel!

 

De resterande nio naglarna växer inte alls. De går sönder så fort de kommer upp i nivå med fingertopparna och jag måste klippa av dem eller fila bort det trasiga. Höger pekfingernagel däremot är hur stark som helst. Och den växer … och växer … och växer. Idag har den nästan antagit formen av en örnnäbb.

 

Visst kan det vara bra med ett sådant vapen för den händelse att någon otrevlig karl skulle tafsa på mig men det skymmer ändå inte det faktum att jag står frågande inför denna medicinska anomali. Som sagt, kan ni förklara varför bara en av mina naglar växer medan alla andra går sönder, så hojta till.

 

Apropå naglar förresten – ja, klor kanske man skulle kunna säga – lyckades jag ikväll fånga en bild på lilla Sigrid när hon under höga tjut stolt kommer springande uppför på stengången utanför vårt hus med en råtta i munnen. Hon lägger ner råttan framför mina fötter. Tänkte hon att Bosse och jag skulle äta den till middag, kanske. Då bedrog hon sig.

 

Sigrid är en hejare på jakt. Hon fångar minst två råttor per dag. Ibland kan det också till min stora ilska, bli en fågel. Allt kommer hon in med och lägger på mattan, tittar med sina stora ögon upp på oss och jamar.