Hade Katalonien varit Burma eller Nordkorea så skulle hela världen med rätta ha känt starka sympatier för den blodiga folkomröstning om Kataloniens självständighet som skulle hållas idag den 1 oktober, en fasansfull dag i Spaniens moderna historia. Men Katalonien är inte Nordkorea.

Katalonien är en välmående region i ett modernt EU-land, nämligen Spanien. Katalonien vill slita sig loss från moderlandet eftersom folk i Barcelona, Girona och Tarragona är missnöjda med att behöva betala så mycket pengar till spanska staten för att stödja Spaniens fattigare regioner.

Därför kan man inte känna någon sympati idag för de självständighetssträvanden som Katalonien har planerat för i flera år och som efter dagens omröstning skulle mynna ut i en kommande självständighetsförklaring. Katalanerna har ingen  moralisk – ej heller någon laglig – rätt att bryta sig loss från Spanien. En spansk författningsdomstol har för längesen förklarat folkomröstningen för olaglig, vilket den också är enligt den spanska grundlagen.

Av det skälet måste regeringen i Madrid slå vakt om enigheten, stoppa folkomröstningen och göra allt för att förhindra att Katalonien gör sig fritt från Spanien.

Så lång är allt solklart. Om detta råder inga tvivel. Men sen kommer det till de metoder som den spanska regeringen och den nationella spanska polisen och Guardia Cívil har använt för att stoppa eller åtminstone försvåra folkomröstningen.

Det vi har sett på TV-bilder och bilder i tidningar och på sociala medier idag har varit kravallutrustade poliser som har slagit ner människor i våldsamma attacker, som har slitit i gamla kvinnors kroppar, som har misshandlat katalaner med batonger och gummibollar för att förhindra att människor skulle gå och rösta.

Detta har inte varit några vackra scener och de kommer att ligga det officiella Spanien till last under lång tid framöver. Sent ikväll har det kommit uppgifter från Spanien om att inte mindre än 844 människor har skadats under de blodiga kravallerna. Enligt spanska medier som jag har tagit del av ikväll har 19 poliser och 14 poliser ur det spanska civilgardet (La Guardia Cívil, alltså det nationella garde som skapades av diktatorn och generalen Francisco Franco) också skadats.

Men trots det polisiära övervåldet har enligt uppgift 96 procent av vallokalerna i Katalonien varit öppna för omröstning idag. Polisinsatserna har trots våldet med andra ord inte varit särskilt effektiva. Det var heller inte att vänta. Hur skulle polisen kunna kontrollera de 2 300 vallokaler som finns i Katalonien?

En spansk åklagare har ikväll beslutat att inleda en förundersökning mot den katalanska polisen, Los Mossos d Ésquadra, som man inte anser har fullgjort sina skyldigheter att förhindra folkomröstningen i Katalonien utan har förhållit sig passiva. Los Mossos har beskyllts för att vara en ”politisk polis”.

Idag fördömde icke överraskande Kataloniens president Carles Puigdemont polisens våldsamma metoder. Dessa har också fått kritik från olika makthavare i flera EU-länder. Puigdemont förklarade också sent ikväll, söndag, att den spanska regeringen i Madrid idag har skrivit ”ett skamlöst kapitel” i relationerna mellan Spanien och Katalonien.

Den katalanske presidenten avslöjade också ikväll att han tänker utfärda en ensidig självständighetsförklaring för Katalonien. Detta trots att resultatet av folkomröstningen i högsta grad är oklart.

Ikväll sen vallokalerna i Katalonien stängdes klockan 20.00 höll Spaniens premiärminister Mariano Rajoy ett TV-sänt tal, där han förklarade att det ”inte har ägt rum någon folkomröstningen om självständighet i Katalonien idag”. Rajoy tackade å sin sida polisen för att ha agerat kraftfullt och fullgjort sitt uppdrag.

Rajoy meddelade också att han tänker sammankalla alla politiska partier i det spanska parlamentet för att tillsammans med dessa ta itu med den politiska kris som Spanien har hamnat i. Samtidigt klargjorde Rajoy att ”de enda ansvariga var de människor som idag hade brutit mot lagen”. Han beklagade däremot inte att nära 800 människor hade skadats och att polisen använde mer våld än nöden krävde. Så förhöll det sig i alla fall. Det borde alla vara överens om.

Vad som händer nu är skrivet i stjärnorna. Konflikten mellan Katalonien och Spanien har knappast blivit mindre efter dagens våldsamma sammandrabbningar mellan polis och vanliga människor. I själva verket är förtroendeklyftan djupare än någonsin.

Det är också oklart om de röster som har avlämnats i Katalonien idag någonsin kommer att räknas eller om polisen kommer att beslagta dem och förinta dem.

Hursomhelst befinner sig Spanien i detta ögonblick i landets djupaste kris sen Franco-tidens diktaturvälde. Och i denna situation tiger EU:s potentater i Bryssel. EU har inte rört ett finger för att försöka lösa den spanska krisen. Eftersom Spanien är ett viktigt och stort EU-land borde det vara naturligt att EU-kommissionen och det Europeiska Rådet (EU:s ministerråd) försöker bistå Spanien genom att medla i den interna konflikten. Så har inte skett. Inget tyder heller ikväll på några sådana initiativ kommer från EU.

EU har inga problem när det gäller att fördöma diktaturregimer i världen, bara dessa ligger tillräckligt långt borta från Bryssel. Men den spanska krisen har man nästan inte kommenterat alls, trots att den här sortens olagliga självständighetskupper i ett medlemsland i högsta grad borde vara en EU-fråga. Uppenbarligen anser EU att den katalanska krisen är Spaniens interna problem som den spanska regeringen själv får försöka lösa.

När spanjorerna i morgon bitti vaknar upp till en ny dag, så är det ingen som vet vad som händer. Kommer katalanerna att trappa upp konflikten? Kommer Carles Puigedemont att förklara Katalonien som en självständig stat? Det kan han knappast göra eftersom opinionsmätningar före folkomröstningen visade att bara 44 procent av katalanerna stödde ett självständigt Katalonien. Och inte ens Carles Puigdemont kan väl bryta mot folkviljan.

Nej, det enda som måste till är att den spanska regeringen och Generalitetet i Katalonien sätter sig ner och förhandlar om framtiden. Inte om ett självständigt Katalonien utan om ett avtal mellan Madrid och Barcelona som utvidgar den katalanska autonomin (som ju redan är betydande). Eftersom katalanerna är så ovilliga att betala så mycket i skatt till den spanska staten så får väl premiärminster Rajoy gå Katalonien till mötes och sänka denna beskattning, även om det kommer att drabba Spaniens fattiga provinser.

Visserligen kommer det att kännas som en ovärdig eftergift för regeringen i Madrid och en osolidarisk handling gentemot det övriga Spanien men vill regeringen behålla lugnet i Katalonien så är det nog den enda vägen att gå, hur surt det än kommer att kännas.

Därtill kommer katalanerna att kräva ytterligare privilegier när det gäller det katalanska språket och den katalanska kulturen.

För skulle regeringen i Madrid ge efter för Katalonien och befria denna region från Spanien, så kommer självständighetskraven att dyka upp som brev på posten både från Baskien, Aragonien, Navarra och kanske även andra regioner. Det vore att gå ur askan i elden.

OBS: Texten kommer att uppdateras i morgon, måndag, eftersom det hela tiden sker en händelseutveckling i Spanien.