I klimatdebatten upplever jag att vi nu befinner oss under år 1. All den tid som har föregått år 2019 har aldrig existerat. Det finns ingen historia före oss. Allt börjar nu. Allt vi ser omkring oss i form av naturkatastrofer, översvämningar, torka, svält och massdöd har aldrig förekommit tidigare. Dessa företeelser har börjat nu – under år 1.
Ni tycker kanske att jag uttrycker mig konstigt. Det gör jag inte alls. För lyssnar man på Greta Thunberg, på andra unga klimataktivister och även på många forskare så är svältkatastrofer, översvämningar och orkaner en helt ny företeelse. Alla är resultat av klimatförändringarna och den globala uppvärmningen. Och katastroferna blir bara värre och värre. Fler och fler människor död. Katastroferna, översvämningarna och torkan värre än vad de någonsin har varit. Vi befinner oss i ett klimatnödläge.
Så här sa till exempel Greta Thunberg i samband med sitt berömda tal vid FN i New York i september i år:
”Ni har stulit mina drömmar och min barndom med era tomma ord. …Folk lider. Hela ekosystem kollapsar. Vi är i början av ett massutdöende …”
Hon avsåg givetvis ett massutdöende och en massutrotning på grund av klimatförändringarna.
I samband med det pågående klimattoppmötet i Madrid kallade Greta Thunberg igår till presskonferens. Eftersom hon uppenbarligen inte längre vill vara den som ständigt uttalar sig i klimatfrågan hade hon bjudit in flera forskare till presskonferensen. En sådan var Rachel Cleetus, ekonom vid Union of Concerned Scientist i USA. Så här sa hon på presskonferensen:
”Det mänskliga lidandet på grund av klimatförändringarna är allvarligt. Det är redan folk som lider och dör. Miljoner människor tvingas på flykt. Tillgången till mat och vatten försvinner. I år har vi flera rekord i extrema väderfenomen. Torka i Zambia, skogsbränder i Australien och Kalifornien, värmeböljor i Europa och Arktis och översvämningar i USA”.
En annan inbjuden gäst på presskonferensen var 22-åriga Hilda Flavia Nakabuye från Uganda. Hon vittnade om följande:
”När jag ser effekterna av klimatkrisen i Afrika och Uganda uppstår så många frågor. Klimatkrisen är en ny slags apartheid … Det här är det bästa ögonblicket för utvecklade länder att ta ansvar och städa upp men de bryr sig inte. De borde skämmas över hur mycket koldioxid de släpper ut.”
Enligt Greta Thunberg är folk i allmänhet inte medvetna om vad som pågår. ”Vi måste skapa medvetenhet och sprida den här.”
Men är det sant det som dessa forskare och klimataktivister säger? Har de väder- och klimatrelaterade katastroferna blivit värre på senare tid? Dör fler människor av klimatkatastrofer idag än tidigare?
Svaret är nej. Tvärtom. Gretas och de andras påståenden är helt gripna ur luften. Snarare har dödligheten i klimatrelaterade katastrofer minskat över tid. Statistik visar nämligen att allt färre människor på jorden dör av väderrelaterade naturkatastrofer. Detta gäller särskilt under de senaste årtiondet. Bjart Holtsmark från Norges statistiska centralbyrå menar därför att klimatdebatten måste bli mera kunskapsbaserad än vad den hittills har varit.
Eftersom Norge är storproducent av olja och naturgas så ska man enligt klimataktivisterna inte fästa något avseende vid vad norska forskare säger, eftersom de i grunden försvarar olja och andra fossila bränslen. Men även en norsk vetenskapsman kan ha rätt ibland.
Jag uppmanar er att särskilt titta på följande stapeldiagram:
Den här statitiken har sammanställts av Centre for research on the epidemiology of disasters (CRED) vid Université Catholique de Louvain i Belgien. CRED sammanställer årlig statistik över antalet dödade i naturkatastrofer, en statistik som går tillbaka till år 1900. Denna typ av statistik är naturligtvis föremål för viss osäkerhet eftersom den går så långt tillbaka i tiden. Men den viktigaste källan till osäkerhet är inte att antalet omkomna i naturkatastrofer överdrevs förr i tiden utan att inrapporteringen av olika slags väderindicenter är mycket högre idag än den var tidigare.
Siffrorna visar att det var under åren 1920 – 1950 som flest människor omkom i samband med väderrelaterade katastrofer. Därefter har antalet sjunkit dramatiskt. Överraskande låga är siffrorna över dödsfall efter 1971. Under de senaste 120 åren har alltså allt färre människor omkommit i naturrelaterade katastrofer – tvärtom vad som dagligen påstås i klimatdebatten.
Historielösheten är monumental i klimatfrågan. Det hade varit bra om klimatförespråkarna hade läst några kapitel i historieboken innan de uttalade sig.
De i särklass värsta torkkatastroferna inträffade i Sovjetunionen och Kina på 1920-talet. Då avled 4 miljoner människor av svält och sjukdomar. När floden Yangtze i Kina svämmade över 1931 dog 3,3 miljoner människor och 100 miljoner blev hemlösa. Torkan i Indien 1965-67 och cyklonen över Ganges-deltat 1970 resulterade i 1,5 miljoner respektive 500 000 dödsfall.
Så det var verkligen värre förr även om många människor också under senare år har omkommit i naturkatastrofer. Ett exempel värt att nämna är den tsunamikatastrof som drabbade bland annat Thailand och Indonesien på annandag jul 2004. Då omkom inte mindre än 680 000 människor. Samtidigt ska man komma ihåg att tsunamikatastrofen berodde på en jordbävning under havsytan som skapade en enorm havsvåg. Det handlade alltså inte om en väderrelaterad katastrof.
Det finns fler exempel på överdrifter i klimatdebatten. Ett sak som ofta påstås är att antalet värmeböljor, översvämningar och tropiska cykloner med stor potential att döda många människor ökar hela tiden. Men hur man än mäter finns det inga säkra belägg för att den globala uppvärmningen hittills har orsakat fler väderkatastrofer eller att dessa skulle ha blivit kraftigare.
Den amerikanske klimatforskaren Roger Pielke Jr sa så här i en intervju med Dagens nyheter för några år sen:
”Oavsett vilken effekt mänsklig påverkan har på klimatet så är det omöjligt att se den effekten i de katastrofer som har inträffat nyligen.” Han utesluter dock inte att vi kommer att få se sådana katastrofer i framtiden men idag finns det inga bevis för att de skulle ha inträffat.
”Någon effekt av mänskligt orsakad klimatförändring på väderkatastrofer har inte kunnat påvisas någonstans”, fortsätter Pielke, som är professor i miljövetenskap i Colorado, USA, och är expert på extrema väderhändelser och hur dessa påverkar vårt samhälle.
En viktig faktor bakom den stora uppmärksamheten på väderrelaterade indicenter och katastrofer är att medierna är betydligt aktivare idag när det gäller att rapportera om den här sortens incidenter. Detsamma gäller försäkringsbolagen, som ju är de som ska punga ut med pengarna efter en katastrof. Det kan helt enkelt vara så att ju fler klimatincidenter som inrapporteras, desto snabbare och lättare dras slutsatsen att incidenterna beror på klimatförändringar.
Det är samma fenomen som när det gäller antalet rapporterade brott i t ex Sverige. Många tror t ex att antalet brott har ökat eftersom antalet inrapporterade brott har ökat. Det behöver inte alls vara så. Att anmälningsbenägenheten har ökat är inte i första hand ett tecken på att antalet begångna brott har ökat.
Medan dödligheten i vulkanutbrott, jordbävningar och sjukdomsepidemier har stigit på senare år så har antalet dödsoffer i väderrelaterade händelser sjunkit kraftigt under de senaste hundra åren.
Samtidigt konstaterar forskningen att antalet orkaner inte har blivit fler på senare tid. Det finns inga tydliga vetenskapliga belägg för att antalet orkaner i t ex Stilla havet eller i andra områden har ökat eller blivit mer destruktiva. Inte ens FN:s klimatpanel har kunnat fastställa någon trend i antalet tropiska orkaner per år. Ovädren kommer och går, heter det. Det går inte att se någon specifik trend.
När det gäller svältkatastrofer i kontinenter som Afrika och Asien finns det heller inga bevis för att de har blivit fler och allvarligare än tidigare. Svälten i Afrika har under årtionde efter årtionde varit ett ständigt påträngande problem för i-världen. Sverige har sen femtiotalet skickat bistånd till fattiga länder i Afrika, både via Sida och via FN. Vi har också skickat katastrofbistånd när stora svältkatastrofer har inträffat. Det är alltså inte så att västvärlden har glömt eller försumma Afrika eller tredje världen.
Däremot har effekterna av u-landsbiståndet inte blivit som givarna hade önskat sig. Inbördeskrig, militära konflikter mellan länderna, hänsynslösa diktatorer som själva har lagt beslag på pengarna från biståndsgivarna för att köpa vapen är några förklaringar till att effekten av biståndet har uteblivit. Det är djupt tragiskt.
Människor i tredje världen fortsätter att svälta och hungra. Nu säger man att det är ett resultat av klimatförändringarna. I själva verket är det ofta resultatet av politiska och militära konflikter och samhällssystem som inte förmår – eller vill – hantera missväxt och översvämningar.
Jag såg för några år sen ett intressant reportage i Rapport gjort av dåvarande utrikesreportern Claes JB Löfgren. Det var 2011 när svältkatastrofen i Somalia var som värst. I reportaget kunde man se tusentals människor köa för att få lite mjöl för att kunna baka lite bröd. De fick inget mjöl.
Reportern och fotografen begav sig efteråt in i en lagerbyggnad som låg på flygplatsen i Somalias huvudstad Mogadishu. Inne i lagret låg säckar med hundratusentals ton med spannmål – bara några meter från de svältande somalierna. Men spannmålet skulle inte gå till de svältande.
Spannmålet skulle exporteras så att någon annan skulle kunna berika sig på det.
v
”