Det var som upplagt för en mäktig svensk revansch över norska Therese Johaug när skidtjejerna idag skulle sätta punkt för minitouren i världcuppremiären på längdskidor i finländska Ruka. Men intern rivalitet och en vansinnig taktik från början satte stopp för detta och förvandlade damfinalen i Ruka till en mycket trist tillställning.

Det var på damernas jaktstart fri stil över 10 km som Frida Karlsson eller Ebba Andersson skulle köra ifatt Therese Johaug. Johaug vann ju storstilat igår både över Frida Karlsson och Ebba Andersson som blev tvåa respektive trea.

Johaug startade idag 16 sekunder före Frida Karlsson och 31 sekunder före Ebba Andersson. Däremellan låg de svenska sprintspecialisterna Maja Dahlqvist och Linn Svahn samt två ryskor. Den svenska taktiken gick ut på att fyra starka svenskor skulle samarbeta för att köra ifatt Therese Johaug. Maja Dahlqvist som är en fena på att åka utför skulle ta täten i utförsbackarna medan Frida Karlsson skulle gå stenhårt i uppförsbackarna för att svenskorna skulle kunna närma sig Johaug och till sist komma ifatt henne.

Men det tog bara några kilometer innan vi nervösa tittare förstod att den svenska taktiken redan var överspelad. Svenskorna och de båda ryskorna  Tatjana Sorina och Natalia Nepreajeva tappade sekund efter sekund på Johaug som än en gång visade sin totala överlägsenhet. Hon bara lekte med sina konkurrenter.

När den svenska taktiken hade misslyckats var tävlingen i praktiken över. Johaug var ointaglig. De gav upp hoppet om att köra ifatt henne. De orkade helt enkelt inte. Inte ens Frida Karlsson lyckades ifrån de övriga svenskorna.

Nu skulle de svenska damerna istället satsa på att slåss om andraplatsen efter samarbetet dememellan inte hade fungerat. Det var en ömklig syn att se världens bästa damlandslag på skidor kapitulera inför öppen ridå.

Johaug kunde dra ifrån ytterligare och till slut vinna hela tävlingen.

Men innan dess lyckades svenskorna sjabbla till det ordentligt för sig även på ett annat sätt. I en utförsbacke några kilometer från mål råkade Maja Dahlqvist och Linn Svahn köra omkull och blev långt efter. De som till sist kom att slåss om andraplatsen blev istället Ebba Andersson, Frida Karlsson och ryskan Sorina.

Av dessa var Sorina överlägset starkast och tog andraplatsen medan Ebba Andersson blev trea – igen. Det var Ebbas andra pallplats på två dagar. Frida Karlsson, som på papperet var Sveriges största hopp, blev förpassad till en fjärdeplats.

Men detta var inte det värsta. Den som åker så fort hon kan men till slut inte orkar längre, henne ska man inte klandra. Klandra ska man istället Linn Svahn som blev inblandad i vurpan och därmed kom rejält efter täten tillsammans med Maja Dahlqvist.

Linn Svahn är känd för sitt våldsamma humör. Om något inte går hennes väg blir hon så arg att hon inte kan kontrollera sina känslor. När hon kom i mål i Ruka rusade hon ilsken som en furie bort från alla och vägrade svara på några frågor. Till slut lyckades dock de svenska ledarna få henne att lugna ner sig och hon tog sig motvilligt ner till Moa Jörnmark i SVT:s studio i Ruka.

I intervjun kastade Linn Svahn ur sig en lång harang av okvädingsord över de svenska tjejernas oförmåga att köra i utförsbackarna. Hon beskyllde dessutom i direktsändning i TV Ebba Andersson för att ha förorsakat vurpan genom att fälla Linn Svahn.

Eftersom ingen TV-kamera fanns på plats som filmade vurpan finns det heller inga bilder som visar vad som egentligen hände. Vi kan bara förlita oss på åkarnas egna berättelser och de skiljer sig milsvitt från varandra. Ord står mot ord och kommer att göra så även framgent.

Ebba Andersson fick senare chansen att försvara sig mot Linn Svahns grova anklagelse mot henne att det var hon som hade fällt Linn så att Linn och Maja Dahlqvist hade kört omkull i backen. Enligt Ebba var bilden en helt annan och jag väljer att tro mera på Ebba Andersson än på Linn Svahn. Ebba Andersson är en lugn, saklig, trovärdig och dessutom mycket analytisk ung idrottskvinna, som jag alltid håller på. Javisst, jag är partisk här, men det finns mycket som talar för att det är Ebbas ord man ska tro på.

Följande inträffade i den ödesdigra utförslöpan:

Först i raden av åkare som körde utför backen var en av ryskorna. Ebba kom fort ikapp ryskan bakifrån och var på väg att köra in i ryskan. Hon var därför tvungen att kliva ur spåret för att själv inte köra omkull. Samtidigt kände Ebba en stöt bakifrån, kanske från en stav. Det var uppenbarligen Linn Svahn som puffade på Ebba att fortsätta köra. När Ebba svängde ut ur spåret körde Maja Dahlqvist omkull och drog med sig Linn Svahn i fallet.

För oss TV-tittare var det obehagligt att se och höra hur en svensk åkare gav en annan svensk åkare skulden för att hon själv vurpade. Vurpor är en del av skidåkningen. Alla skidåkare vurpar då och då och oftast är det deras eget fel.

Att därför påstå att Ebba hade ”fällt” Linn Svahn var lika makalöst som smaklöst. Den interna konflikten i damlandslaget var ett faktum. Det var inte roligt att åse – allra minst med tanke på att de svenska tjejerna är så framgångsrika i spåret. De är för duktiga för att förgöra varandra inbördes.

Ska de attackera någon annan åkare så ska det var de utländska konkurrenterna, inte varandra. Jag tror inte för en sekund att Ebba Andersson med avsikt fällde Linn Svahn. Varför skulle hon göra det? De befann sig långt ifrån mål. Ebba gjorde bara vad hon kunde för att inte själva köra in i skogen.

Hon lyckades också hålla sig på benen vilket varken Linn Svahn eller Maja Dahlqvist gjorde.

Den enda som verkade vara nöjd efter loppet var Ebba Andersson. Hon var klart starkast av de svenska tjejerna idag, till och med starkare än Frida Karlsson. Ebba tog den enda svenska sammanlagda pallplatsen i minitouren i Ruka.

Det här var inte första gången som Linn Svahn lät sin ilska gå ut över andra. När allt inte blir som hon vill blir hon ursinnig. Under den skandinaviska touren i vintras bar hon sig också illa åt. Hon körde dåligt i en tävling i Trondheim. När hon kom i mål var hon så arg att hon dängde staven i en motionscykel som stod uppställd på målplatsen. Efteråt tvingades hon be om ursäkt efteråt. Man kan tolerera sådana utbrott en gång, kanske två gånger men inte hur många gånger som helst.

Jag tror att det vore bra om de svenska skidledarna tog ett snack i enrum med Linn Svahn. Vi TV-tittare ska inte behöva bevittna hennes vredesutbrott i direktsänd TV. Hon bör bli påmind om att hon inte bara representerar sig själv när hon är ute på landslagsuppdrag. Hon representerar i första hand Sverige. Det bör hon tänka på och respektera. Detta ställer faktiskt vissa krav på åkarna. Det är en förmån att bli uttagen i landslaget. Denna förmån ska man förhålla sig ödmjuk inför och inte bära sig åt som en bortskämd barnunge.

På herrsidan var det som vanligt bedrövligt när det gällde svenska åkarna. Den ende som fick godkänt var den knappt 20-årige debutanten William Poromaa, som till sist gick in på sjuttonde plats. Ett litet ljus i ett annars kompakt mörker.

Men allt var inte nattsvart för svensk längdskidsport idag. Skidskytten Hanna Öberg vann sprinten i finländska Kontiolahti. Johanna Skottheim blev fyra och Mona Brorsson femma. Några timmar tidigare hade Sebastian Samuelsson tagit andraplatsen i herrarnas sprint efter segraren, den oslagbare norrmannen Johannes Tingnäs Boe. Den stora svenska skrällen i det loppet var emellertid inte Sebastian Samuelsson utan  Martin Ponsiluoma som blev trea idag.

En verkligt glädjande och stark insats av världens bästa skidskyttelandslag!