Efter mordet på den 19-årige rapparen Nils ”Einár” Grönberg för nio dagar sen kan det vara på sin plats att ta en titt på det som utspelade sig i samband med ett program i TV4 i början av december 2019. I programmet, ”Malou efter tio”, gjorde Malou von Sivers en kritisk intervju med den då 19-åriige rapparen Greekazo.

Intervjun, som jag har tittat på en gång till, handlar dels om Greekazos blixtsnabba karriär som rappare 2019 men framförallt om den glorifiering av våld och knark som förekommer i rapparnas låttexter. Att ta upp den frågan var självfallet helt relevant redan då – även om man kan säga att Malou var tidigt ute när det gällde att problematisera den här sortens musik.

I programmet medverkade även Anders Öfvergård som strax innan hade producerat en TV-serie med titeln ”Anders och knarket”. Malous program blev en hård uppgörelse med det utbredda knarkmissbruket i Sverige, som lyfts fram och glorifieras inte minst av rappare och hiphoppare.

Det tog dock inte många minuter förrän TV4 blev nedringda och sociala medier överfyllda av fördömanden av Malou och hennes och Anders Öfvergårds sätt att ifrågasätta Grekaazo, hans musik och hans låttexter: ”Så får man inte behandla en ung gudabenådad artist”, lät kommetarerna. ”TV4 borde be Greekazo om ursäkt” och så vidare.

Malou tvingades göra avbön och krälade i stoftet. Hon erkände att det uppstod en obalans i programmet. Artisten borde ha fått större utrymme att prata om sin musik och inte bara bli ifrågasatt för sina och andra rappares våldsglorifierande låttexter.

Jag hade redan då – och har i ännu högre grad idag – svårt att förstå varför det var fel av en journalist att ifrågasätta den glorifiering av knark och våld som redan då förekom i rapparnas texter. Grekaazo själv erkände i intervjun att hans texter handlade mycket om knark och våld och försvarade det med att ”det var ju så det såg ut i förorterna”. Hans unga lyssnare ville få höra den sortens texter. ”Det är så här det är i Sverige idag”, förklarade han.

Jag tar mig för pannan. Är det verkligen bara knark och våld som förekommer i vårt land och som unga musiklyssnare vill ha sig till livs under dygnets alla timmar? Är det viktigare att skildra våld och narkotika än att skildra bättre sidor av det svenska samhället?

Låt mig ge exempel på några rader ur Greekazos låt ”Försent”:

”Min bror sitter på fullt med sticks som en kaktus
Kokainet här väcker upp dig som en kalldusch
Inte 24, mannen, inte som en nattbuss
Fett starkt hasch, du kan åka på en halsfluss

… Och oj, det luktar bränt, huh, vem blev smoked?
Andas litegrann, tagit luft som en ballong
Mannen, som en sportman, kokainet, den är strong …”

Det är svårt att hänga med i det konstiga språket i raptexterna men det framkommer med all önskvärd tydlighet vad låten handlade om och vad Grekaazo bland annat blev så berömd för.

Två år har gått sen den beramade intervjun i TV4. Under dessa år har mycket hänt. Rapartisterma forsätter att glorifiera våld och narkotika. Det står nu också klart att många rap- och hiphopartister själva återfinns i eller i utkanterna av den kriminella världen. För några dagar sen sköts rapartisten Einár till döds. Även han var en del av den världen.

Men de är fler. I september i år dömdes rapartisen Yasin av Attunda tingsrätt till fängelse i tio månader för förberedelse till människorov. Vid samma tingsrätt dömdes samtidigt rapparen Haval till två år och sex månaders fängelse.för medhjälp till människorov och medhjälp till rån mot en känd artist. Båda domarna överklagades till Svea hovrätt. Båda rapartisterna ingår i det så allade Vårbynätverket.

Det människorov det handlade om var kidnappningen av Nils Einár Grönberg förra våren! Vid kidnappningen blev Einár enligt tingsrätten kvarhållen i en lägenhet. Han blev förnedrad och rånad på bland annat guldlänkar och en Rolex-klocka till ett sammanlagt värde av flera hundra tusen kronor. Efter kidnappningen ställde Vårbynätverket ett utpressningskrav mot Einár på flera miljoner kronor.

Mordet på Einár är en djupt tragisk händelse. Detta får dock inte skymma det faktum att han själv levde ett liv med starka kopplingar till gängmiljön. Han rappade om kriminalitet. Ändå älskades och lovprisades han.  Redan i sin genombrottslåt hyllade Einár en mördad gängledare från Enskededalen, en gängledare som också varit Einárs vän.

Veckan efter mordet på Einár skulle han själv ha vittnat i rättegången i Svea hovrätt mot Vårbynätverket. Åklagare Anna Stråth räknade redan före mordet med att han inte skulle närvara vid rättegången. Det gjorde han inte heller. Han var då redan död, skjuten med flera skott på en plats i Hammarby sjöstad i Stockholm. Han tystades för alltid från att vittna.

En kriminell man, Mehdi ”Dumle” Sachit, är medlem i något som kallas ”Dödspatrullen”. Expressen publicerade under den gångna helgen ett skrämmande reportage om denne Mehdi Sachit. Sachit påstår att han var tillsammans med Einár när denne sköts till döds i centrala Stockholm och att de två var vänner.

”Dödspatrullen” som har sin hemvist i nordvästra Stockholm har en gedigen meritlista. Den består av mord, utpressningar och hot. Polisen misstänker att det här gänget kan ligga bakom ett tiotal mord. ”Dödspartrullens” affärsidé är att ta emot uppdrag att mörda mot betalning. De agerar med andra ord som torpeder och yrkesmördare.

Mehdi Sachit bär ständigt skottsäker väst. Han berättade i intervjun att han tidigare trodde att han skulle dö (bli mördad) innan han fyllde 25 år. Idag är han 26 år men räknar kallt med att vara död innan han fyller trettio. Mehdi Sachit, som precis har avtjänat ett två och ett halvt år långt fängelsestraff, berättade att även han ville bli rapartist.

Vem skulle idag påstå att Malou von Sivers var ute i ogjort väder när hon för nästan exakt två år sen intervjuade Greekazo om det våld, det knarkmissbruk och den kriminalitet som beskrivs i rapparnas egna texter och som hyllas av hundratusentals ungdomar?