Jag hade först inte tänkt skriva något inlägg om VM-sprinten som idag inledde VM-veckan i sydtyska Oberstdorf men det inträffade ett antal spektakulära saker där som gjorde att jag kände att jag måste få säga något i alla fall.

Efter kvalet såg det mycket bra ut för de svenska skidtjejerna. Alla fyra, nämligen Linn Svahn, Maja Dahlqvist, Jonna Sundling och Johanna Hagström gick vidare från kvalet. Alla svenska herrar gick också vidare men med betydligt sämre placeringar.

Fram till semifinalen såg det fortfarande bra ut, när Jonna Sundling, Linn Svahn och Maja Dahlqvist gick i den första semifinalen. Men där tog glädjen slut för både Svahn och Dahlqvist. De kom sist i semifinalen och var därmed utslagna ur VM:ets första tävling.

Detta kom förstås som en chock för alla sportjournalister, landslagsledare och TV-tittare. Det här kunde inte vara sant! Det var ju Linn Svahn, Maja Dahlqvist och ytterligare en svenska som skulle ta trippel på VM-sprinten! Herregud, vilken katastrof. Det är bara inte sant. Men det var sant.

Det blev ”bara” Jonna Sundling och Johanna Hagström som gick vidare till finalen. Och då kom den stora skrällen: Jonna Sundling åkte ifrån alla sina konkurrenter. Hon formligen flög fram på den långa spurtrakan och vann i utklalssningsstil med nästan två och en halv sekunder. VM-debutanten Johanna Hagström blev fyra. Naturligtvis en svensk succé – men en oväntad sådan.

Visst skrålade svenskarna över denna magnifika och oväntade guldmedalj av den otippade Jonna Sundling. Samtidigt var alla glada för hennes skull. Jonna Sundling fick idag en efterlängtad belöning för sitt mångåriga slit och sina tidigare motgångar. Det var en värdig svensk guldmedaljör som idag ställde sig överst på prispallen.

Men det var ju inte alls så det var tänkt. Enligt alla sportjournalister och övriga skid-förstå-sig-på-are var det ju Linn Svahn som skulle vinna med Maja Dahlqvist på andra plats, möjligen med Jonna Sundling på tredje plats, precis som det blev i sprinten i finländska Ruka i slutet av november. Ja, detta var självklart från början. Ingen annan skulle kunna göra Linn Svahn rangen stridig som världsmästare i skidsprint. Oddsen för en Linn Svahn-seger låg på ungefär 1,20, kanske ännu lägre.

Linn var redan flera veckor före VM-starten korad till sprintsegrare och VM-drottning – i alla fall av de svenska sportjournalisterna. Det krävdes ju egentligen inte någon tävling alls. Linn var ju b – ä – s – t ! Hon skulle defilera in i mål. Något annat var inte möjligt.

Så blev det nu inte. En knäckt Linn Svahn och en lika knäckt Maja Dahlqvist försvann snabbt från skidstadion och begav sig till hotellet utan att egentligen vilja kommentera sina nederlag. Kvar på skidstadion stod sportjournalisterna med långa näsor och tvingades inse att deras förhandsspekulationer hade varit rakt uppåt väggarna.

När ska sportjournalister lära sig att inte utse en guldmedaljör innan tävlingarna har genomförts? Alla trodde att Linn och Maja skulle komma till Oberstdorf i sitt livs form. Så ser det inte ut att vara. Tvärtom verkar deras form vara sämre än på länge.

Jag har känt på mig detta under en tid. Linn har före VM inte uppträtt som någon blivande vinnare. Hon skadade axeln vid en vurpa i Ulricehamn  för några veckor sen. Skadan är läkt men åkformen verkar ändå inte vara på plats.

Jag tycker att det är synd om Linn Svahn just nu. Hon har haft en omänsklig press på sig att vinna allt – helt enkelt därför att hon under snart två års tid har vunnit nästan allt. När hon startade idag hade hon så gränslöst mycket att leva upp till, inte minst till sina egna höga krav på sig själv. Om hennes form nu sviktar så var det trist att det skulle ske just på VM, när man ska vara formtoppad.

Jag tror dock att Linn kommer att få fler chanser att tävla under VM. Hon har stora möjligheter att bli uttagen både till 10 km fristil på tisdag och till damstafetten nästa torsdag. Däremot är det mycket tveksamt om hon får köra lagsprintstafetten nu på söndag.

Det var säkert landslagsledningens tanke att Linn Svahn och Maja Dahlqvist skulle bli det radarpar som på söndag skulle köra lagsprintstafetten (Sveriges obestridliga guldgren) och ta guld till Sverige. Nu blir det kanske inte så.

Istället gissar jag att det blir dagens segrare Jonna Sundling och fjärdeplacerade Johanna Hagström som får förtroendet att kanske ge Sverige guld i lagsprinten. Det vore naturligt med tanke på den form de visade under dagens tävling. Men det är inte jag som tar ut laget. Det kan bli så att laget kommer att bestå av Jonna Sundling och Linn Svahn! Inget är uteslutet.

Vad händer då med de andra svenska kvinnliga storstjärnorna Ebba Andersson och Frida Karlsson? Om jag får gissa blir det Ebba Andersson, Frida Karlsson och Charlotte Kalla som får köra skiathlontävlingen över 15 km på lördag. Ebba och Frida är givna. Charlotte Kallas form är osäker efter hennes dåliga tävlingsresultat i vinter men hon gillar att åka skiathlon och hon kommer att platsa i laget.

Vem som blir den fjärde svenskan i skiathlonlaget kan man diskutera. För min del tror jag att Emma Ribom får den chansen eftersom jag inte tror att någon av sprintspecialisterna kommer att bli aktuell för 15 km skiathlon.

Tillägg: fredag den 26 febuari: Jag fick rätt om uttagningen till skiathlonen. Enligt landslagsledningen blir det Ebba Andersson, Frida Karlsson, Charlotte Kalla och Emma Ribom som startar den 15 km långa tävlingen i morgon, en tävling där åkarna först kör en klassisksträcka på 7.5 km och sen byter skidor till skateskidor och kör den andra halvan i fristil.

Men hur är det egentligen med formen hos dessa fyra unga kvinnor? Den enda av dem som jag tror har en chans till medalj är Ebba Andersson. Hon har visat storslagen form i vinter. Hon har inte varit skadad och hon har visat en blixtrande passion över att få tävla. Hon gjorde som två lysande distanstävlingar på SM i Borås häromveckan, där hon utklassade sina konkurrenter. Jag tror verkligen på henne – men jag är rädd för att det är Therese Johaug som vinner guldet.

Charlotte Kalla har sitt livs sämsta tävlingssäsong bakom sig. I världscuptävlingarna i Falun i början av februari kom Kalla på 18:e respektive 48:e plats. Man skyllde på ryggproblem men dessa har nu enligt landslagsledningen försvunnit . Ändå tvivlar jag på att Kalla kommer att stå för en framskjuten placering på lördag. Kommer hon bland de femton bästa ska hon vara nöjd.

Frida Karlsson då? Även hennes form har varit i sviktande under säsongen. Sen hon bröt Tour de Ski i januari efter fallet från dörrkarmen på hotellet i Toblach har hon bara kört de två världscuptävlingarna i Falun. Då kom hon på 13:e respektive 9:e plats. Det var inte den Frida Karlsson vi var vana vid att se.

Det finns stora frågetecken även kring hennes åkform. Det blir nog ingen medalj till Frida Karlsson men ingen skulle bli gladare än jag om jag får fel.

Till sist en iakttagelse. I dagens VM-sprint gick Oskar Svensson till final. Han skulle tampas med världens bästa norska skidåkare, i första hand Johannes Hösflot Kläbo. Oskar har visat fin form på senare tid efter att ha vunnit två sprinttävlingar (utan norskt motstånd). Därför var förhoppningarna på honom före start stora bland di svenske.

Men vad gjorde han? Jo, han valde att gå på ovallade skidor och staka sig igenom hela sprintbanan! Vilket idiotiskt påfund. Redan i den första backen hamnade han sist. Medan de andra åkarna i stor Kläbo-stil och med stor kraft slog i skidorna i spåret i uppförsbackarna försökte Svensson staka sig upp. Det gick förstås inte. Att välja vallningsfritt på en bana med tre branta uppförsbackar och där snön är en blandning av sockervadd och potatismos, det är ett tecken på att man vill bli sist. Och han blev sist.

Fick vallarna och landslagsledningen solsting i värmen i Oberstdorf när de tillät Oskar Svensson att staka sig fram på ovallade skidor? Mycket talar för det.