Man får aldrig sluta att drömma. Det har på senare tid kommit att bli något av min livsfilosofi. För den som slutar att drömma har också bestämt sig för att sluta leva. Även om inte alla drömmar blir verklighet – de flesta förblir bara drömmar – så är de viktiga. Drömmarna håller hoppet vid liv. Drömmarna gör att livet känns meningsfullt – även när det till det yttre kanske inte alls uppfattas som meningsfullt.

Det man saknar i livet får ersättas av drömmar. När jag var liten drömde jag nästan varje natt att jag kunde flyga. I drömmarna kände jag hur jag lättade från marken och hur jag började sväva uppåt. I dessa ögonblick upplevde jag en gränslös lycka och en frihet utan motstycke.

Det är sällan som mina drömmar har slagit in. Drömmarna har slutat i besvikelse och sorg. Ändå har jag vägrat att sluta drömma.

Och idag kan jag berätta att en av de drömmar jag har haft under de senaste två åren nu har slagit in!

I måndags, den 2 september 2024, blev jag nämligen ägare till ett fantastiskt vackert litet vitrappat lantligt stenhus uppe i bergen några mil nordost om Malaga i Spanien! Det underbara huset ligger strax utanför den lilla vita staden Cómpeta, Cómpeta ligger i den lilla regionen Axarquia som sträcker sig från Malaga ett antal mil österut. Så här skriver turistsajten CarGest om just Cómpeta när man presenterar alla de vackra vita byarna i Axarquia:

”En av de vackraste byarna i Axarquía är Cómpeta, känd för sina vita blomstrande gator och sin miljö belägen i naturparken Sierras de Tejeda, Almijara och Alhama, vilket har gett den namnet “Cornisa de la Costa del Sol’ (Costa del Sols bergsrygg).”

Trots regionens unika skönhet är den i stort sett okänd för de utländska turister och nybyggare som söker sig till den spanska solkusten. Därför har Cómpeta och de andra byarna, bland andra den mera kända byn Nerja, kunnat behålla sina unika egenskaper hämtade från den tid så araberna (morerna) behärskade den iberiska halvön. Morerna intog halvön år 711 e.Kr. och styrde landet i 700 år. Det var särskilt i Andalusien som den stolta och berömda moriska kulturen satte sin prägel, en prägel som lever kvar än idag.

Sajten CarGuest skriver också så här om regionen Axarquia:

”Känner du till regionen Axarquía? Förmodligen en av de minst kända områdena i provinsen Málaga, som har några av de bästa stränderna i området, pittoreska vita byar och några av de bästa gastronomiska produkterna i Andalusien.”

Det är alltså här i denna natursköna, anrika och sägenomspunna del av Solkusten som jag mot alla odds lyckades förverkliga min dröm – efter att ha kämpat för att hitta ett litet hus i Spanien i mer än ett års tid. När jag sålde min lägenhet i Estepona förra hösten hade jag redan bestämt mig för att aldrig mer ha något boende i Spanien. Det var alldeles för dyrt. Pandemin hade också gjort att jag aldrig kunde resa dit. Lägenheten bara stod där månad efter månad och kostade pengar. En bortkastad investering!

Dessutom hade mina svenska vänner flyttat tillbaka till Sverige. Jag var plötsligt ensam. Jag hade ingen att umgås med. Varför skulle jag då ha en lägenhet här, tänkte jag och anmälde till Fastighetsbyrån att jag ville sälja den i och för sig fina lägenheten i Estepona, Hur vacker den här staden än är så kände jag mig instängd i en liten lägenhet på tredje våningen i ett sjuvåningshus.

Jag ville inte bo så. Min frihetslängtan förbjöd mig till sist att fortsätta att sitta inlåst i en lägenhet. Jag ville ha natur, träd, buskar, blommor, fåglar, frisk luft och friska dofter omkring mig. Det kommer jag att få nu när jag har hittat mitt paradis.

Att köpa hus i Spanien är en komplicerad historia. Det är mycket enklare att köpa en lägenhet. Den spanska byråkratin är hopplöst gammaldags, långsam och utstuderat formell – men av någon anledning fungerar det till slut. Samtidigt är det ibland alltför lätt att köpa grisen i säcken. Man vet aldrig riktigt vad man får för pengarna. Men jag är en ganska anspråkslös person. Vad jag söker är enkelhet men också naturens skönhet och en tillvaro som kan återskapa det lugn inom mig som jag inte har upplevt på flera år.

Den 8 oktober har jag bokat en resa till Malaga – för att för första gången få se mitt hus i verkligheten. Jag har bara kunnat se huset via en digital visning som min trevliga nederländska mäklare Brechje ordnade för mig tidigare i sommar. Allt hon visade mig digitalt stämde överens med alla detaljer i mäklarannonsen så jag känner mig ganska lugn. Jag kommer nog inte att bli besviken.

Samtidigt pågår försäljningsarbetet med mitt hus i Tungelsta. Det har hittills gått ganska trögt. Eftersom huset är så speciellt tar det tid att hitta den rätta köparen. Vi får hoppas att han eller hon finns. Köpet av huset i Spanien har gröpt ur min ekonomi, ett stort hål som måste fyllas igen snart.

För att mina läsare ska få ett hum om hur det vita huset i de andalusiska bergen ser ut ska jag visa ytterligare några bilder:

Husköpet i Spanien är en av få ljuspunkter i Spanien denna sommar. I ett kommande inlägg ska jag berätta varför.