Det har med största sannolikhet ägt rum en stor tragedi i vår skog här hemma i Tungelsta det senaste året. Fram till förra hösten matade Bosse massor av rådjur med havrekross här på vår tomt under halva året för att rådjuren skulle kunna överleva vintern, må bra och växa sig friska och starka – inte för att de skulle skjutas och ätas upp av oss.
Det har varit en fröjd att se alla dessa rådjur bara några meter från köksfönstret. En vinter hade vi 17 rådjur som hälsade på oss för att äta. Ett annat år räknade Bosse till 13 men året därpå, 2013, var det bara 7 rådjur kvar som kom för att äta..
Så plötsligt försvann de förra hösten. Som vanligt lade Bosse ut havrekross i ett kärl som han hängt på ett av husen på tomten men inga rådjur syntes till.
Vintern kom. Inga rådjur. Våren kom. Inga rådjur.
Men så plötsligt idag fick jag se dem igen. Först en vacker rådjursmamma (get) med två små kid. Jag hörde dem prassla i blåbärsriset när jag i förmiddags satt och målade med ateljéfönstret öppet. Jag högg tag i mobilen och reste mig upp för att ta några bilder. Det hörde den lilla familjen och vips rusade de iväg uppför berget, först mamman…
…sedan det ena kidet…
Det andra lilla kidet blev lite efter…Men till slut förenades de alla tre och försvann i skogen
En liten rådjursfamilj har vi alltså fått tillbaka. Men inte bara det.
En ensam get har också varit och hälsat på oss idag för att äta havregryn som Bosse lagt ut på gräsmattan. Hon var här flera gånger men varje gång jag visade mig i dörrfönstret för att ta bilder rusade hon bort på rådjurens vanligtvis skygga sätt.
Och så nu i kväll, när mörkret nästan hade lagt sig över skogen, dök rådjursmamman med de två små kiden upp igen – mitt framför vårt köksfönster – för att äta av havregrynen. Skygga och rädda som vanligt men några bilder lyckades jag ta innan de rusade iväg.
Åter till den tragedi som jag talade om inledningsvis. Orsaken till att rådjuren försvann från vår skog är att ett antal personer i ett näraliggande sommarstugeområde påstås ha fått tillstånd att skjuta av alla rådjur som passerar på deras tomter – trots att villorna ligger tätt, tätt och området genomkorsas av flera vägar. De rådjur som brukade komma till oss blev med största sannolikhet nedskjutna när de begav sig de fyrahundra metrarna till sommarstugorna på andra sidan skogen. Villaägarna hade lyckats få jakttillstånd eftersom rådjuren åt upp deras trädgårdsblommor!.
Det är häpnadsväckande. Odla inga blommor på tomten när det finns vilt i närheten!. Stugområdet är ju också en del av rådjurens revir. Det ligger ju mitt i skogen för sjutton.
.
Ett annat problem här hemma hos oss är att idiotiska hundägare vid alla tider på året släpper loss sina hundar så att de får springa fritt. Så fort de lösspringande hundarna får syn på ett rådjur sätter de av på jakt efter det stackars djuret.
En av våra grannar berättade igår att han sett hur en stor lösspringande hund jagade en rådjursget och hennes lilla kid. Mamman kanske klarar sig undan hundens käftar men det lilla kidet, som inte orkar springa, hur går det med det? Det är förstås förbjudet att låta hundar löpa fritt under icke jakttid men det skiter folk högaktningsfullt i.