Det allt ökande gatutiggeriet upprör alltfler svenskar. Det handlar i första hand om rumänska romer som på olika vägar kommer till Sverige för att tigga pengar. Men tiggeriet är inte bara ett svenskt problem. I flertalet europeiska länder upplevs samma sak – med allt växande irritation som följd.

I Sverige är tiggeri inte förbjudet, sen lösdriverilagen avskaffades 1964. Då ansågs lagen onödig eftersom ingen längre skulle behöva tigga pengar i vårt land. Kunde de inte försörja sig skulle de sociala myndigheterna ställa upp och hjälpa dem. Men situationen förändrades snabbt i och med att gamla öststatsländer som Rumänien och Bulgarien blev medlemmar av EU och kunde utnyttja rättigheten att låta människor fritt röra sig över gränserna. Idag ser vi resultatet av detta. Tiggarna finns överallt. I flera EU-länder är tiggeri förbjudet, som t ex i Storbritannien, men tiggeriet finns där ändå.

Jag själv och min man ser dem dagligen, tiggarna, när vi handlar mat i Västerhaninge centrum utanför Stockholm. Där sitter minst två kvinnor varje dag, från morgon till kväll, i snålblåst och snöstorm, i regn och köld, och tigger pengar. Den ena, en äldre kvinna, sitter strategiskt placerad mellan en bankomat och ingången till Hemköps matmarknad.

Den andra kvinnan, som är ung och snyggt klädd, sitter på trappan utanför Systembolaget. Bosse, min man, brukar ge en av kvinnorna pengar då och då. Det gäller särskilt kvinnan utanför Systembolaget, som han uppenbarligen har blivit förtjust i. Hon är vänlig och glad och djupt tacksam för de allmosor hon får. Den andra kvinnan har ett mer aggressivt beteende och får förmodligen inte lika mycket pengar i sin pappmugg.

Varför berättar jag det här? Jo, därför att min man och jag har klara bevis för att just det här tiggeriet i Västerhaninge centrum är organiserat. De här kvinnorna åker inte dit frivilligt. Varje morgon körs de dit av en
medelålders man i en svenskregistrerad Saab kombi. En tidig morgon för några veckor sen stod Bosse länge och studerade hur den här affärsverksamheten gick till.

När kvinnan och mannen anlände till centrumet började mannen dirigera kvinnorna. Han instruerade dem var
de skulle sitta och hur de skulle sitta för att synas bäst och därmed få mer pengar. Han ställde sig och studerade dem och gick sedan fram till en av kvinnorna och flyttade på henne så att exponeringen av henne blev bättre. Placeringen av kvinnorna var alltså väl genomtänkt och infernaliskt strategisk.

Det var alltså en man i en svenskregistrerad metallicgrå Saab kombi som basade över kvinnorna. De löd honom viljelöst. Bosse har därefter ofta sett honom i centrumet. När det har varit riktigt kallt har han ställt sig inne på Apoteket för att hålla sig varm – alltmedan de stackars kvinnorna fått sitta kvar på asfalten i den vinande vinterstormen.

Vad är detta annat än en organiserad affärsmässig form av tiggeri? Jag kan inte tänka mig att de stackars kvinnorna sitter där frivilligt. De är tvingade till det. Hur mycket pengar de drar in per dag har jag ingen aning om. Jag vet heller inte om de får behålla pengarna. Mycket talar för att de inte får det.

I Sverige är tiggeri inte förbjudet längre – om det inte handlar om människohandel eller organiserad brottslig affärsverksamhet. I det fall jag har beskrivit är det mycket som talar för att det handlar om just detta. Jag lider med dessa kvinnor. Det är en människoovärdig tillvaro de tvingas leva i. De förnedras varje dag men tvingas stå ut med förnedringen för att det är någon annan som kräver det av dem.

Jag tycker att polisen, istället för att bara bryskt avhysa tiggare, ska börja bedriva polisiär spaningsverksamhet på tiggeriet. Då kommer de förmodligen att se att det är några (läs: män) som styr den här verksamheten och då blir den förmodligen plötsligt olaglig. Samhället får inte stillatigande och med hård repressivitet betrakta denna hänsynslösa mänskliga förnedring utan att göra något. Stoppa människohandeln!