Idag avslöjades det att den förre vd:n för OK-Q8, Göran Lindblå, enligt sitt pensionsavtal har rätt till en pension
på 65 miljoner kronor fram tills han fyller 85 år. Nyheten slog ner som en bomb och övertrumfade nästan Fifa-skandalen. Här handlade det om ännu en vd i ett kooperativt företag, dvs OK-Q8, som fått ett pensionsavtal som är en skam för hela den svenska företagsamheten.

Styrelseordförande i OK-Q8 är den tidigare socialdemokratiska kommunikationsministern Ines Uusman, kvinnan som redan tidigare överträffat det mesta när det gällt häpnadsväckande uttalanden. Så här motiverade hon Göran Lindblås pensionsavtal i en intervju med SVT Nyheter idag:

"Vi vill ju inte att vår vd ska bli fattigpensionär", sa hon och tyckte inte att 65 miljoner är särskilt mycket pengar. "Det är klart att vi alla får en större klumpsumma så länge vi lever. Jag får också mycket pengar när jag går i pension", sa Uusman.

Uttalandet är mer är lovligt korkat. Hur kan en f d socialdemokratisk minister och fackföreningsföreträdare säga något sådant utan att skämmas och utan att blinka? De pensionsvillkor som näringslivets toppar har smorts med i åratal, de plagierar nu ett kooperativt företag som OK-Q8. Jag trodde att den debatt vi haft i Sverige om ohemula fallskärmsavtal sen början av 90-talet skulle ha gjort åtminstone något litet avtryck. Så är uppenbarligen inte fallet.

Men det är inte första gången Ines Uusman gör konstiga uttalanden, som sedan förföljer henne i åratal. 1996 sa hon – i sin egenskap av kommunikationsminister i den dåvarande socialdemokratiska regeringen – att hon inte trodde att internet skulle bli någon särskilt långlivad företeelse i Sverige. Så här uttryckte hon sig ordagrant i en intervju i Svenska Dagbladet den 12 maj 1996:

"Jag vågar inte ha någon alldeles bestämd uppfattning men jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid som det faktiskt tar åt att surfa på nätet. Det kanske är så att det är något som vuxit upp nu. Alla pratar om internet men kanske är det övergående och sedan blir inriktningen mer specificerad."

Så sa hon 1996. Utvecklingen har visat på det rakt motsatta. Redan när hon gjorde sitt uppseendeväckande uttalande fick hon kritik – trots att internet då var en ganska ny företeelse i Sverige. Att påminna om Uusmans uttalande från 1996 är direkt pinsamt idag. Någon framtidsvisionär var hon inte.

Men hon har också fått klä skott för andra beslut och uttalanden, bl a när det gäller Estonia-katastrofen 1994.
Den dåvarande socialdemokratiska regeringen beslöt 1996 att Estonia skulle övertäckas med betong, ett beslut som skapade en chockvåg i hela det svenska samhället. Och det var kommunikationsminister Ines Uusman som var den som skulle förklara varför:

"Jag ser inga andra möjligheter om vraket ska kunna skyddas".

Men det dröjde inte länge förrän hon bytte fot. Efter en konsultrapport som kostade skattebetalarna 35 000 kronor meddelade Uusman att det inte skulle bli någon övertäckning. Hon hade lyssnat på folkopinionen.

Jag tycker att det är lite synd om Ines Uusman, som bara har blivit känd för grodor och märkliga uttalanden. Jag lärde själv känna henne på 80-talet, när jag arbetade som arbetsmarknadsreporter på Aktuellt och Ines
jobbade som pressombudsman på Statsanställdas förbund (nuvarande SEKO). Hon var en lysande pressombudsman som rönte förtroende i alla led. Hon var underbar att samarbeta med och var dessutom en lysande nyhetskälla. Synd om så fina ärtor.