På en journalist, i synnerhet inom public service (SVT och Sveriges Radio), ställs åtminstone i teorin hårda krav på objektivitet, saklighet och opartiskhet. En SVT-medarbetare omfattas visserligen av yttrandefriheten men den är i praktiken kringskuren eftersom reportrar och utrikeskorrespondenter inte tillåts ta ställning för eller emot intresseorganisationer, aktivister och andra aktörer vars syfte är att påverka opinionen. Detta föreskrivs i radiolagen och i Sveriges Televisions avtal med staten.

Istället är det journalisternas uttalade skyldighet att kritiskt granska dessa intressen, som ofta kallas särintressen. Journalisterna ska också kritiskt granska regeringar, presidenter och andra politiska makthavare liksom tongivande företrädare för ekonomiska intressen i näringslivet.

Varje ny reporter som anställs på SVT skickas på en så kallad etikkurs på någon konferensgård. När jag själv anställdes på SVT 1983 skickades jag redan den första veckan på en sådan kurs. Där inpräntades att jag som reporter inom public service att jag strikt skulle hålla mig till radiolagens krav på opartiskhet och saklighet och allt vad det medförde i praktiken.

Det tar naturligtvis ett tag innan man som public service-medarbetare kommer in i det här tänkandet så att det till slut sitter i ryggmärgen. För det är i ryggmärgen det ska sitta. Det gjorde det på mig ganska snabbt.

Uppenbarligen blev stjärnreportern Carina Bergfeldt aldrig skickad på någon etikkurs. Hennes begrepp om vilka rättigheter hon har när det gäller att agera till förmån för intresseorganisationer förefaller svaga och outvecklade. Annars hade hon i måndags aldrig gått ut på Instagram och startat en insamling till förmån för Svenska Afganistankommittén, en insamling som efter bara några dagar hade dragit in 1.1 miljoner kronor.

Carina Bergfeldt, en hyllad, firad och prisbelönt reporter och utrikeskorrespondent, är idag SVT:s största stjärna. Hennes strålglans är bländande. Hon är beundrad i alla led. Men när man har en sådan särställning inom journalistiken som Carina Bergfeldt har ställs det också extra höga krav på just det grundläggande etiska förhållningssättet till opartiskhet, saklighet och objektivitet.

Redan i sitt Instagramupprop antydde Bergfeldt att hon misstänkte att vissa chefer på SVT skulle bli arga på hennes initiativ till insamlingen men att hon struntade i det. Hon gjorde det hon kände för. Kanske ansåg hon till och med att hon var för stor för att behöva efterleva sådana där futtigheter som etikkrav och objektivitet när människoliv stod på spel.

Hon hade liksom alla oss andra starkt gripits av scenerna på Kabuls flygplats där förtvivlade människor klättrade upp på ett avgående flygplan för att kunna fly landet.

Piloten på det amerikanska planet struntade i att människor kravlade omkring på flygplanskroppen. Han startade planet, taxade ut på startbanan och lyfte – samtidigt som de förtvivlade afghanerna störtade ner på asfalten mot en säker död. Den amerikanska besättningen visade därmed samma hänsynslöshet och likgiltighet inför människors död som talibanerna. Några afghaners död spelade väl ingen roll.

Vi är alla upprörda över det som händer i Afghanistan i dessa dagar. Det mest obegripliga är hur USA och dess allierade kunde låta det bli möjligt för talibanerna att på elva dagar inta landet, ta makten i Kabul och utropa sig till de nya makthavarna.

I 20 års tid har USA, Storbritannien, Frankrike, Norge, Danmark, Sverige, Spanien och många fler länder haft trupper i Afghanistan för att förhindra att talibanerna skulle ta över makten och för att säkerställa att kvinnor och barn fick en dräglig tillvaro, att flickor tilläts gå i skola och att någon slags demokrati skulle byggas upp som kunde stå emot de talibanska angrepp som man förr eller senare visste skulle komma.

Detta är en oerhörd skandal och tecken på en förbluffande ansvarslöshet och likgiltighet för människors liv. Att lämna Afghanistan som västländerna gjorde med USA i spetsen var att kasta de stackars afghanerna i käftarna  på de hungriga vargarna, det vill säga talibanerna.

Jag förstår att Carina Bergfeldt greps starkt av dessa framtidsscenarier – liksom jag själv och miljontals människor med mig. Ändå gjorde hon fel. Svenska Afghanistankommittén har funnits i Afghanstan i fyrtio år och har 6 000 anställda i landet.

Afghanstan är idag Sveriges största biståndsland. Svenska Afghanistankommittén har liksom andra organisationer fått ta emot stora delar av detta bistånd. Svenska Afghanistankommittén har under årens lopp gjort heroiska insatser i Afghanistan för att göra livet drägligare, inte minst för kvinnor och barn, och bereda jorden så att demokratin skulle kunna växa.

Det är självklart inte fel att starta en frivillig och spontan insamling till Svenska Afghanistankommittén, i varje fall för att döva sitt eget dåliga samvete. Men det är fel att en firad stjärnreporter som Carina Bergfeldt gör det. Hon borda ha förstått att det stred mot SVT:s etikregler. Hon kunde ha bett en god vän att starta insamlingen istället men då hade hon själv gått miste om den stora uppmärksamhet hon nu fick.

Det var dock först när en reporter på Uppdrag granskning, Lina Makboul gick ut och riktade hård kritik mot Carina Bergfeldt och starkt ifrågasatte hennes agerande som andra journalister började reagera. Själv reagerade jag direkt när jag i måndags fick höra talas om Bergfeldts initiativ. Jag ifrågasatte omedelbart hennes omdöme.

Sen följde kritik från än den ena, än den andra journalisten, men få har trätt fram med namn. Många journalister tycker nog innerst inne att SVT:s etikregler är nonsens när det handlar om liv eller död för miljontals afghaner. Så kan man naturligtvis tycka men då medverkar man också till att alla slags etikregler gröps ur och till slut blir värdelösa. Till sist kan vilken journalist som helst vara aktivist utan att bli ifrågasatt. Det undergräver emellertid journalistikens anseende och på sit till tilltron till alla medier.

Så är det till exempel redan när det gäller klimatfrågan. Många s k klimatreportrar agerar lika mycket klimataktivister som Greta Thunber. Ett exempel är Alexandra Urisman Otto. Hon är klimatreporter från Dagens Nyheter och förväntas därmed agera med trovärdighet och opartiskhet.

Detta har ändå inte hindrat henne från att skriva en idolbok om Greta Thunberg. Boken heter ”Gretas resa” och kom ut i mitten av augusti. Jag tycker att det är direkt olämpligt att en reporter vars uppgift är att bevaka klimatfrågan för tongivande Dagens Nyheter samtidigt skriver en bok om Greta Thunbergs klimatkamp. Det borde någon annan ha gjort som inte har klimatfrågan som eget ansvarsområde.

I beskrivningen av boken Gretas resa på bokus.com står till och med följande att läsa:

”Boken fångar Gretas resa och ger en inblick i hur också författarna har förändrats av att ta till sig vad klimatkrisen handlar om och vilka konsekvenser som väntar.”

Alexandra Urisman Otto och fotografen Roger Turesson blev alltså själv omvända av Greta Thunberg under deras resor tillsammans. Det gör Urisman Otto ännu mer olämplig som författare till denna bok, eftersom hon rimligtvis borde komma i konflikt med sitt eget klimatengagemang när hon arbetar som klimatjournalist på Dagens Nyheter.

Men det gör hon förmodligen inte med tanke på den tydliga ställning i klimatfrågan som hela Dagens Nyheter har intagit, alltifrån chefredaktören Peter Wolodarski, till kulturchefen Björn Wiman och många andra tongivande skribenter som medverkar i tidningen.

Åter till SVT och Carina Bergfeldt. Jag ska berätta en ”anekdot” från min egen tid som utrikeskorrespondent för Sveriges Television i Bryssel. Där tvingades jag till ständiga flygresor kors och tvärs över Europa. Under de första åren lade jag märke till att flygpassagerarna struntade i att stänga av sina mobiltelefoner under flygresan trots hårda uppmaningar från kabinpersonalen. Många använde också elektronisk utrustning som var beroende av en internetförbindelse trots att detta var strängt förbjudet.

På den tiden var risken stor att ha mobiltelefoner och annan elektronik påslagen under färd med tanke på att så kallad interferens kunde uppstå. Interferens kan uppträda när mobiltelefonernas elektronik stör ut den elektronik som styr flygplanet och dess olika funktioner. Det hade då redan berättats om händelser där påslagna mobiltelefoner hade påverkat flygplanens elektronik och gett piloterna felaktiga signaler eller felmeddelanden i cockpit, något som självklart äventyrade flygsäkerheten.

Eftersom det i slutet av 90-talet var så vanligt att folk struntade i att stänga av sina mobiler blev jag som flygresenär alltmer orolig. Jag flög mycket, flera gånger i veckan, och bevittnade hur flygvärdinnorna visserligen uppmanade passagerarna att stänga av mobilerna men att de aldrig tog i med hårdhandskarna utan lät passagerarna till slut bestämma.

Till sist blev jag rädd att flyga på grund av detta. Denna rädsla fick mig att en dag bestämma mig för att ta själv upp frågan. Men jag gjorde det inte i form av ett inslag i SVT utan skrev stället en debattartikel om saken i Dagens Nyheter, en artikel som blev mycket uppmärksammad och som jag tror också ledde till förbättringar av flygsäkerheten.

Men när artikeln publicerades blev jag uppringd av en ilsken Rapport-chef, som hette Jan Axelsson. Han fördömde min artikel och förklarade att jag för all framtid var förbjuden att bevaka allt vad flyg och flygande hette. Jag fick aldrig mer göra inslag om flygplan eller flygbolag eftersom jag hade brutit mot SVT:s etikregler, som på den tiden tillämpades mycket, mycket strängt.

Bestraffningen bekymrade mig dock inte särskilt mycket eftersom jag aldrig var intresserad av att göra inslag om flyg. Förlusten av denna möjlighet var något jag kunde leva med. Det viktigaste för mig var att ha fått ut mitt budskap. Jag uppfattade aldrig att det kunde vara ett brott mot SVT:s publicistiska regler utan istället en viktig konsumentinformation. Att uppmärksamma en säkerhetsrisk inom flyget ansåg jag var mer än behjärtansvärt. Men det tyckte inte de höga cheferna på Rapport. Elisabet skulle bestraffas.

Till slut fick jag dock rätt. Idag är det ingen flygpassagerare som har mobilen påslagen under färd. Alla har slagit över till flight mode.