Elisabets VM-blogg 4 Djmars

För bävelen! Fy! Attans! För h-e! Jäklar anoda! Dj-r i min själ. Ja, jag måste samla ihop hela min arsenal av svordomar för att beskriva den oerhörda besvikelse jag och säkert många i Sverige kände när Charlotte Kalla synbarligen i kanonform i en uppförsbacke 800 meter före mål knäckte ena staven och fick åka uppför hela backen med en stav innan hon fick en ny av förbundskapten Rickard Grip. Enligt SVT:s kommentatorer var det norskan Heidi Weng som trampade av Kallas stav. Vi vet inte om det var så eftersom bilderna var svåra att tolka. Charlotte Kalla på själv på sig skulden till stavbrottet och skyllde inte på någon annan.

Enligt Charlotte själv hade staven troligen skadats redan tidigare i loppet och gick slutgiltigt av när hon skulle trycka ner den i den ödesdigra uppförsbacken. Vilken orsaken än var så var det än en gång en förbannelse som drabbade Charlotte. Charlotte Kalla såg ut att vara i precis lika god form som Marit Björgen och hade med all säkerhet gett Björgen en rejäl match i spurten. Jag är övertygad om att Kalla skulle ha blivit en av medaljörerna om inte stavbrottet hade hade stopp för detta.

Istället var det fyra soldater ur ”Röda Armén” som forsade fram mot målet: Marit Björgen, Heidi Weng, Astrid Jacobsen och Ragnhild Haga. Charlotte blev sjua och Anna Haag, som gjorde ett av sin karriärs bästa lopp, hamnade på nionde plats.

Charlotte Kalla åker hem till Sverige med tre medaljer, dock ingen av den ädlaste valören. Ändå är hon Sveriges enda ljus i VM-mörkret och gjorde Sveriges i särklass bästa VM-prestationer. Visserligen har herrarna ännu inte kört sin femmil – det gör de i morgon, söndag – men även om Marcus Hellner skulle ta medalj så når herrarnas prestationer inte till närmelsevis upp till Charlotte Kallas.

Jag återkommer till det jag skrev tidigare i veckan om varför de skidstavar av kolfiber som skidåkarna kör med idag är så klena att de inte tål en stöt från sidan. Detta problem togs upp av André Pops i Vinterstudion efter damernas 3-mil men experterna Johanna Ojala och Mattias Fredriksson verkade ha bestämt sig för att det inte gick att tillverka stavar som tål även slag från sidan.

Jag tror dock inte att sista ordet är sagt ännu i denna centrala fråga. Jag har aldrig sett så många stavbrott under ett mästerskap som i Lathis 2017. Stavtillverkarna måste tänka om och åkarna och deras ledare måste börja ställa krav. Det är inte inte vara så att en VM-medalj ska avgöras av att en stav går av. Så skedde i Lathis idag. Till och med Marit Björgen fick sin stav knäckt (enligt uppgift av Charlotte Kalla) men olyckan skedde på en passage där hon snabbare kunde få en ny stav och förlorade aldrig kontakten med förstaklungen.

Om jag ska sammanfatta VM hittills så kan jag konstatera att jag i mina prognoser före VM har fick rätt på de flesta punkter:

• Marit Björgen blev drottning av Lahtis med segrar på alla distanslopp
• Charlotte Kalla tog hem 3 medaljer. Det hade jag räknat med.
• Anna Haag presterade bättre resultat än på många år. Vi kommer att kunna räkna med henne flera år till. Bra gjort, Anna!
• Johan Olsson var precis så klen och fylld av ångest som jag förutsåg redan för flera månader sen.
• De övriga svenska herrarna har kraftigt underpresterat med undantag för Marcus Hellner som bl a såg till att Sveriges herrlag tog en bronsmedalj på stafetten – trots Daniel Richardssons och framförallt Johan Olssons totala genomklappning på de två första sträckorna
• ”Röda Armen”, alltså det norska skidlandslaget (som dock inte har lika mycket rött i sina dräkter idag som för några år sen) visade än en gång sin överlägsenhet, både på herr- och damsidan.

Även om 5-milen inte är körd ännu måste man sammanfatta Sveriges VM-insatser som klart underkända – med undantag för Charlotte Kallas. Både Daniel Richardsson och Johan Olsson skyllde sina usla insatser i stafetten på dåligt vallade skidor. Det är troligt att skidorna inte var optimalt vallade men jag tror inte att Richardsson och Olsson skulle ha presterat särskilt mycket bättre resultat ändå. De är helt enkelt inte i form.

Jag tycker att den svenska landslagsledningen efter VM ska sätta sig ner och ta en rå men öppenhjärtig diskussion om alla missar de har gjort de senaste åren, inte minst när det gällt nyrekryteringen av skidåkare. På herrsidan är återväxten direkt usel. När Johan Olsson, om två veckor 37 år, före VM var det största medaljhoppet och laget därutöver bestod av ”gamla” åkare som Daniel Richardsson (34 år) och Marcus Hellner (31 år), så är detta ett fattigdomsbevis. De yngre åkarna, t ex Oscar Svensson och Jens Burman, har klart underpresterat i år liksom ”veteranen” i sprint Teodor Peterson.

Bland damerna finns det egentligen bara en åkare i internationell toppklass, Charlotte Kalla sen det stora guldhoppet i Lahtis Stina Nilsson aldrig hittade formen i VM. Sedan har vi Anna Haag, som gjorde de näst bästa daminsatserna på VM. Hon är 30 år. Grattis Anna, du har gjort en jättebra insats i detta VM. Jag har varit kritisk mot dig tidigare. Det är jag inte längre. Däremot borde aldrig Emma Wikén ha fått köra 3-milen och både Stina Nilsson och Ida Ingemarsdotter presterar klart sämre än tidigare.

Alltmedan norrmännen bara blir bättre och bättre – ibland uppblandade med ryssen Ustjugov.

UPPDATERAD den 5 mars kl. 11.30.