Fortfarande har det inte klarnat det minsta vem eller vilka som låg bakom sprängningarna av Nord Streams två gasledningar i Östersjön under den gångna söndagen och måndagen. Istället har spekulationerna ökat – men den ena spekulationen är inte mer värd än den andra. Samtidigt är det påfallande många experter och politiker som fortsätter att direkt peka ut Ryssland och Vladimir Putin som den som ligger bakom sabotaget i Östersjön.

Putin själv uttalade sig idag för första gången om anklagelserna och tillbakavisade icke överraskande påståendena om att Ryssland skulle ligga bakom. Istället skyller han läckorna på Nord Streams gasledningar på ”en internationell terroristattack” enligt nyhetsbyrån AFP (Agence France Presse).

Detta ska Putin enligt Kreml ha sagt under ett samtal med sin vän Turkiets president Erdogan. Tidigare idag hävdade Rysslands utrikesdepartement att läckan har uppstått i ”ett territorium som helt kontrolleras av amerikansk underrättelsetjänst”. Det är inte svårt att tolka detta så att Ryssland beskyller USA för dådet.

Det här ordkriget kommer att fortsätta så länge ingen vet vem som ligger bakom ett av de största sabotagen på en energianläggning i den här delen av världen. Samtidigt är det få som tror att det verkligen går att få ett svar. Sprängningar är svåra nog att utreda och bevisa om de sker på land. Hur svårt är det då inte att bevisa vem som ligger bakom en sprängning på 80 meters djup i ett innanhav som Östersjön?

Hans Liwång, som är forskare i marina system vid KTH i Stockholm och docent i försvarssystem vid Försvarshögskolan, menar i en intervju i Expressen idag att det kan bli svårt för Sverige att binda det misstänkta sabotaget till ett specifikt land eller till en specifik organisation. Det man enligt Liwång kan sätta sitt hopp till är att det finns kvar en sprängladdning vid gasledningarna som aldrig hann detonera.

”Detta kan ge väldigt mycket information”, säger Liwång.

Det blir med hjälp av olika slags undervattensfarkoster som sabotageutredarna kan gå ner till explosionsområdena för att få fram vad det exakt var som har förorsakade explosionerna. Enligt Hans Liwång handlar det bl a om att få veta vilka sprängmedel som  användes, förutsatt att man hittar rester av sprängmedel förstås.

Det bästa vore enligt Liwång om man hittade det fartyg som fraktade de personer som utförde sprängningarna. Men då krävs det verkligen att man hittar det rätta fartyget, tillägger han, och det menar jag väl är som att leta efter en nål i en höstack.

Hans Liwångs egen misstanke är att förövaren/förövarna har använt en fiskebåt eller en annan privat båt för att inte väcka misstankar hos omgivningen.

”Men det kan bli svårt att hitta en båt som har stannat misstänkt länge på en plats för att hinna placera sprängmedel på ett gasrör”, säger han.

Jag vill understryka att allt detta fortfarande är spekulationer och gissningar. Ingen vet ännu var sanningen ligger – förutom den eller de som utförde sabotagen, förstås.

Samtidigt skulle jag själv inte dra mig för att kalla det inträffade för en terroristattack, ett terrordåd. Detta oavsett om det är en enskild person, en organisation eller en suverän stat som ligger bakom. Ett attentat av den här digniteten kan aldrig betraktas som något annat är en terrordåd, även om inga människor kommer till skada.

Enligt Kustbevakningen handlar det om fyra olika gasutsläpp, ett större utsläpp i den svenska ekonomiska zonen utanför Nord Stream 1 och ett mindre utsläpp vid Nord Stream 2. Dessutom har två utsläpp rapporterats inom den danska ekonomiska zonen.

Avståndet mellan de två ”svenska” utsläppen är 1 nautisk mil, drygt 1,8 km, medan avståndet mellan det mindre ”svenska” utsläppet och det närmaste ”danska” utsläppet är 2,6 nautiska mil, alltså 4,6 km.

Redan i tisdags satte Kustbevakningen in övervakningsfartyget KBV 003 Amfitrite i en position i den svenska ekonomiska zonen. Syftet med att ha ett fartyg på plats är dels att övervaka själva utsläppet för att få veta om det ökar eller minskar, dels att bistå den reguljära sjötrafiken så att båtar inte går för nära utsläppsplatserna med den farliga och lättantändliga gasen, som fortfarande strömmar upp ur havet.

Med sig ombord på KBV 003 Amfitrite har kustbevakningen en fjärrstyrd undervattensrobot, en s k ROV (Remotely Operated Vehicle) med vars hjälp man kan kontrollera vattnet i området.

Enligt Kustbevakningens rapport idag minskar det minsta av de ”svenska” utsläppen i omfattning men det kommer fortfarande upp gas från botten. Det är genom Kustbevakningens flygobservationer som man har kunnat konstatera att en minskande mängd gas kommer upp från det ”lilla” utsläppet.

Som jag redan har visat i det här inlägget släppte Kustbevakningen idag flera bilder från de aktuella områdena, bilder som på många sätt är mycket dramatiska och som visar hur stor omfattning utsläppen verkligen har och har haft.

Bilder: Kustbevakningen