Sverige har fått ett nytt högerextremistiskt och invandrarfientligt parti. Partiet heter Alternativ för Sverige, AFS, och såg dagens ljus i måndags kväll den 5 mars. Då utropade partiledaren Gustav Kasselstrand partiet, som har planer på att försöka ta sig in i riksdagen redan vid höstens val.

Gustav Kasselstrand var tidigare ordförande för Sverigedemokraternas ungdomsförbund SDU men sparkades ur partiet av partiledaren Jimmie Åkesson den 27 april 2015 efter år av inre strider och samarbetsproblem – för att inte säga kaos. Kasselstrand ifrågasatte nämligen i grunden den politiska kurs som SD hade valt.

Samtidigt sparkades även en annan sverigedemokrat ut ur partiet, nämligen William Hahne, vice ordförande för ungdomsförbundet och ordförande för SD i Stockholm.

Parhästarna Gustav Kasselstrand och William Hahne och andra delar av ungdomsförbundet hade tidigt kontakter med högerextrema grupper i Sverige. De grupper som har nämnts är Fria Tider och Nordisk Ungdom. Orsaken till konflikten med moderförbundet  är att ungdomsförbundet ville ha en mycket mer hårdför nationalistisk linje.

Kasselstrand och Hahne startade därmed sin ökenvandring högerut. Under åren fram till idag planerade de två före detta sverigedemokraterna att bilda ett nytt parti, som otvetydigt kommer att stå till höger om Sverigedemokraterna.

I måndags föddes alltså barnet, som ska heta Alternativ för Sverige, AFS. Det är ett supernationalistiskt högerextremt parti präglat av en ännu större främlingsfientlighet än den Sverigedemokraterna redan uppvisar. Partiet är starkt kritiskt till det politiska etablissemanget. Partiet har ingen invandringspolitik. Istället har man myntat ett helt nytt begrepp, nämligen ”återvändningspolitik”. Sverige ska alltså inte ha några invandrare och flyktingar alls. Dessa ska istället tvingas att återvända till sina hemländer, enligt det nya partiet.

AFS:s politiska förebilder är Nationella Fronten (Front National) i Frankrike och Alternativ för Tyskland i Tyskland.

Partiet tänker ställa upp i höstens riksdagsval. Frågan är dock om partiet blir mer än en dagslända. Det beror helt och hållet på hur starkt missnöje det finns bland sverigedemokratiska sympatisörer i övrigt. Om detta missnöje är stort – vilket vi inte vet – finns det utsikter för det nya partiet att dra till sig besvikna sverigedemokratiska väljare. Däremot är det uteslutet att partiet skulle kunna locka väljare från andra partier, t ex moderaterna.

Enligt den senaste opinionsundersökningen ligger Sverigedemokraterna fortfarande kvar på en hög nivå med 16.2 procent av väljarsympatierna och är fortfarande Sveriges tredje största parti. Så det ska inte uteslutas att det kan finnas en stor grupp inom SD som nu skulle vara beredda att söka sig högerut om man inte tycker att partiet uträttar tillräckligt mycket.

Det nya partiet har gott självförtroende. En av deras främsta slogans är att ”ta tillbaka vårt land”. Så är skriver man:

”Sverige är i kris. Decennier av storskalig invandring, höga skatter och försummande av sjukvården och utbildningsväsendet tar nu ut sin rätt. De etablerade partierna kommer inte att kunna lösa Sveriges problem. Tvärtom – de är ansvariga för den nuvarande situationen”.

Kritiken mot Sverigedemokraterna är också svidande. SD har enligt AFS varit ovilliga att åta sig uppgiften att lösa Sveriges problem. Istället har SD bara intresserat sig för ”anpassning för att bli erkända av de andra partierna”. Därför behövs det ett nytt politiskt alternativ.

Partiledaren Gustav Kasselstrand tar stora ord i sin mun. Han säger att han älskar Sverige men att han inte klarar av att se hur landet förfaller. Visst finns det problem i Sverige men att tala om förfall är kanske att ta lite för stora ord i sin mun.

Det som sker i det politiska Sverige nu är obehagligt, mycket obehagligt. Att det nu dyker upp ännu ett främlingsfientligt högerextremt parti visar att det inte går att bagatellisera de högerextrema rörelserna längre. Många har länge hoppats att dessa ska begränsa sig till att demonstrera på gator och torg och ropa slagord, men nu ser vi att de också kan organisera sig partipolitiskt. Det är ett memento som alla politiska partier bör beakta.

 

Behöver Sverige ett nytt högerextremt parti? Naturligtvis inte. Sverige har redan ett främlingsfientligt parti, SD, som har plats i riksdagen. Vad vi däremot ser är att SD håller på att sönderdela sig själva i mindre bitar. Det som nu händer i högerextremistiska kretsar är exakt samma sak som historiskt alltid har hänt med den radikala vänstern och kommunismen. Den har tidigare alltid förökat sig genom delning.

Så tycks nu också ske med Sverigedemokraterna. Det betyder samtidigt en försvagning av SD eftersom de sympatisörer som Alternativ för Sverige i första hand kan locka till sig kommer från just Sverigedemokraterna.

Att föröka sig genom delning brukar aldrig vara ett framgångsrecept. Ju fler delar ett parti splittras sönder i, desto mindre blir chansen att påverka politiken. Det finns många historiska exempel på detta. Det som hände inom den radikala väntern i Sverige på 60- och 70-talen talar sitt tydliga språk.

Uppenbart är emellertid att Jimmie Åkesson inte har lyckats samla Sveriges högerextremistiska väljare i ett och samma parti. Detta gör naturligtvis inte Jimmie Åkesson till en mera salongsfähig politiker (vilket han naturligtvis hela tiden har velat vara). Däremot medverkar han själv till att slå sönder de krafter som finns på högerkanten, något som många säkert tycker är alldeles utmärkt.

En sak är ändå klar: Sverige behöver inte ytterligare ett högerextremistiskt parti. Det räcker gott med det  parti som redan finns, nämligen SD.

När Alternativ för Sverige presenterade sig själva i måndags blev medieuppmärksamheten blygsam. De flesta medier betraktar nog det nya partiet som en fars som man inte behöver bry sig om. Detta kan visa sig vara en felaktig bedömning.

Istället måste alla goda krafter hålla ett vakande öga på vad som sker i de svenska högerkretsarna, med nazism och främlingsfientlighet som viktiga grundpelare.