Statistiska Centralbyråns stora opinionsmätning för november kom idag. Den blev en skrämmande läsning, framförallt för socialdemokraterna och miljöpartiet. Samtidigt var läsningen söt som socker för sverigedemokraterna. Sedan den förra opinionsmätningen i maj i år har SD ökat med inte mindre än 5.4 procentenheter! Det är sensationellt.

SCB gör bara två opinionsmätninrgar om året, en i maj och en i november. SCB intervjuar varje gång över 9 000 personer. Därmed är mätningen statistiskt sett betydligt säkrare än alla andra opinionsmätningar, där ofta bara mellan 1 000 och 2 000 personer intervjuas. Eftersom SCB dessutom intervjuar samma personer vid varje tillfälle är det lätt att följa de politiska strömningarna bland väljarna.

Att Sverigedemokraterna är ett parti att räkna med står alltså helt klart. SD har definitivt etablerat sig som Sveriges tredje största parti och nosar moderaterna i baken som Sveriges näst största parti. Det innebär att SD är ett parti av betydelse, hur illa de etablerade partierna än tycker om detta.

Jag skrev här på min blogg häromdagen att SD kanske inte behövs som invandrarkritiskt parti nu när regeringen själv har börjat genomföra SD:s hårda linje i migrationspolitiken. Dagens opinionsmätning från SCB ger inget svar på detta, eftersom mätningen gjordes mellan den 5 och 25 november. Det betyder att regeringens "nya" migrationspolitik sannolikt inte har slagit igenom hos väljarna ännu.

Det krävs ytterligare några månader för att se om regeringspartierna och den borgerliga alliansen kommer att lyckas vinna tillbaka väljare från sverigedemokraterna. Det är ju framförallt från socialdemokraterna och moderaterna som SD hämtar sina nya väljare.

Å andra sidan har Jimmie Åkessons framgångar goda möjligheter att fortleva. Som det i princip enda oppositionspartiet i riksdagen står han helt fri från allt politiskt ansvar. Det är lätt att gilla ett parti som aldrig själv
behöver genomföra sin politik.

Samtidigt har regeringspartierna denna höst visat prov på omåttlig oförmåga att regera. Stefan Löfven har nästan alltid varit sist ute på plan. Hans tidigare oförmåga att hantera miljöpartiet har gjort att han att han nästan alltid tvingats hoppa på sista vagnen på tåget. Med ett annat uttryck kan man säga att han tvingas backa in i framtiden.

Det beror inte i första hand på personlig svaghet utan på att socialdemokraterna är ett splittrat parti, inte minst i migrationsfrågan. Miljöpartiet har dessutom varit ett sänke för Löfven, dels på grund av deras politiska inriktning men framförallt för deras (läs: Åsa Romsons) bristande omdöme och ständiga klavertramp.

Regeringen har därför inte uppfattats som regeringsduglig. Det har naturligtvis lett till att SD fått ytterligare vind i seglen. Därför upprepar jag min idé från förra veckan, nämligen att Stefan Löfven borde inleda ett fast politiskt samarbete med i första hand moderaterna. Även om en ren koalitionsregering mellan (S) och (M) kanske inte är politiskt realistisk ännu, så borde det i varje fall vara möjligt med omfattande blocköverskridande uppgörelser mellan i första hand socialdemokrater och moderater.

I det läget tror jag att Stefan Löfven och socialdemokratin faktiskt skulle klara sig bättre som en ren minoritetsregering än som en koalitionsregering tillsammans med miljöpartiet. Samarbetet med miljöpartiet har inte fungerat särskilt bra. Personkemin mellan partierna verkar vara dålig och regeringsklimatet sannolikt inte särskilt kreativt.

Så, Stefan Löfven, ta dig en funderare på att bilda en socialdemokratisk minoritetsregering – om en koalitionsregering med moderaterna just nu inte är genomförbar.