Det började igår morse, söndag. Jag vaknade med halsont. En stund senare kom hostan. Den kom djupt från underjorden, från en plats långt nere i lungorna.

Jag åt frukost men blev sen så utmattad att jag måste gå och lägga mig igen.

Sen kom huvudvärken, ingen svår huvudvärk men en slags huvudvärk som jag aldrig brukar drabbas av. Därefter började det småvärka i leder och muskler, särskilt på benen. Det var ingen svår värk det heller men den liknade den värk man kan få när man har drabbats av influensa.

När jag hade legat i sängen i några timmar kände jag hur febern började komma. Jag blev alldeles het i huvudet. Jag tog tempen: 37.6. Inte särskilt högt men ändå en förhöjd temperatur eftersom min normala kroppstemperatur ligger på 36.6 grader. Jag tog några Alvedon för att få ner huvudvärken och sänka febern.

Sen hände plötsligt något. Som en blixt från en klar himmel kom smärtorna. De trängde in i höger sida av mellangärdet. Det högg som kramper. Det var svåra pulserande smärtor som gjorde att jag nästan inte kunde andas. Det gick inte längre att fylla lungorna med luft. Varje andetag var en plåga.

Först trodde jag att smärtorna kom från levern men förstod senare att de kom från höger lunga. Värken började sen stråla ut mot ryggen. Det var illavarslande, mycket illavarslande.

En blodpropp i lungan! Det var min första tanke. Jag har varit med om det förut och jag vet hur det känns. Jag blev livrädd. Var det vaccinet som hade spelat mig ett spratt? För tolv dagar tidigare hade jag vaccinerats med den första dosen av AstraZenecas vaccin – mot min vilja eftersom det redan hade blivit en världsnyhet att människor hade drabbats – och till och med avlidit – av blodproppar sen man tagit AstraZenecas vaccin. Sambandet förnekades först men senare bekräftade Europeiska Läkemedelsmyndigheten EMA att det fanns ett samband med blodproppsincidentena och AstraZenecas vaccin.

Men í Sverige brydde man sig inte om det. Folkhälsomyndigheten bestämde istället att alla som var över 65 år gamla skulle få det här vaccinet. Det hade nämligen ännu inte inträffat att någon person över 65 års ålder hade drabbats av blodproppar. Så AstraZenecas vaccin var jättebra – bara det inte gavs till personer under 65!

Smärtorna på höger sida blev till slut olidliga. ”Så här får du inte ligga! Du måste till sjúkhus”, sa Bosse.

Jag greppade mobilen och slog 112. En mycket vänlig och hjälpsam man lyssnade lyhört på min berättelse. ”Det är klart att vi ska hjälpa dig, Elisabet. Jag har redan skickat iväg ambulansen. Den är hos dig om sjutton minuter”.

Det var den också. Två kvinnliga sjuksköterskor kom upp på mitt rum där jag låg i sängen. De tog ett EKG. Det såg bra ut. Saturationen (dvs syresättningen av blodet) låg på perfekta 99 -100%. Blodtrycket var något förhöjt.

Men när sköterskan började lyssna på mina lungor blev hon orolig. Hon hörde ett rosslande ljud från höger lunga som inte fanns på den vänstra. Det var inget gott tecken. Det kunde röra sig om en blodpropp.

”Du bestämmer naturligtvis själv men jag råder dig att följa med till sjukhuset”, förklarade sjuksköterskan. ”De måste kolla upp dina lungor.”

Så blev det. Jag lades in i ambulansen som körde mig direkt till akuten på Karolinska sjukhuset i Huddinge. Där fick jag ett eget covidsanerat akutrum. Ingen visste ju om jag hade drabbats av covid-19. Därför gällde det att ta det säkra före det osäkra.

I sex och en halv timma fick jag ligga på en hård brits i ett kalt vitt rum med bara en tunn gul filt över benen. Då och då kom det in sjuksköterskor som tog nya EKG:n, tog blodprover och blodgaser, blodtryck och lyssnade på lungorna,

Efter många timmar kom äntligen en läkare in på mitt rum. Han hade tittat på EKG:et som han tyckte var perfekt. När han lyssnade på lungorna hörde han inga biljud alls. Allt var som det skulle:

Men hostan då? Febern? Huvudvärken? Smärtorna i bröstet? undrade jag.

”Du har förmodligen drabbats av ett virus. Det kan vara covid-19 eller något annat virus,” svarade läkaren,

”Men jag är ju vaccinerad”, invände jag.

”Du har bara fått EN dos av AstraZenecas vaccin. Den skyddar inte mot covid-19. Men jag skriver ut dig ikväll i alla fall. Vi kan inte göra något mer här. Jag skriver en remiss till din vårdcentral.”

Klara besked. I ytterligare tre timmar tvingades jag ligga och vänta på en s k covid-taxi som skulle ta mig tillbaka hem till Tungelsta. Den såg ut som en ambulans med ordet ”Sjuktransport” påklistrat på dörrarna med stora bokstäver.

Jag vet fortfarande inte vad jag drabbades av igår. Själv misstänkte jag hela dagen – och misstänker fortfarande – att jag hade blivit ett av offren för en blodpropp i lungan som en följd av AstraZenecas vaccin. Det kan ha varit så men att blodproppen efter några timmar hade löst upp sig själv. Normalt klarar kroppen av att själv ta hand om blodproppar.

Men det finns en risk att en djup ventrombos (t ex i ett underben) vandrar via blodkärlen upp till lungorna och fastnar där. Har man sen otur kan proppen eller propparna vandra vidare till hjärtat eller hjärnan och ställa till stor skada där i form av hjärtinfarkter eller hjärnblödningar. Då kan man dö.

Idag har jag hostat och hostat och fått upp mycket slem ur lungorna. Det är bra. Men febern sitter fortfarande i jag är fortfarande kolossalt trött.

I morgon, tisdag, ska min man Bosse få sin första vaccinspruta på vårdcentralen. Jag har hela dagen förklarat för honom att om det är möjligt så ska han inte ta AstraZenecas vaccin utan någon av de andra mindre belastade vaccinerna.

Förmodligen kommer hans protester att förklinga ohörda. Anders Tegnell har ju bestämt att alla över 65 år ska vaccineras med AstraZenecas vaccin – även om det risk en risk för både hjärnblödning och hjärtinfarkt.

När ska myndigheterna sluta experimentera med oss 70-plussare?

PS: Jag tänker anmäla till Läkemedelsverket att jag sannolikt hade drabbats av en blodpropp – efter AZ:s vaccin.