Hittills har jag tittat på alla elva etapper som fram till och med idag har avverkats i Tour de France. Aldrig har jag känt mig så besviken. Kanske beror det på att jag tidigare nästan aldrig följt hela etapploppen i Tour de France, Giro d´Italia och Vuelta a Espana utan bara enstaka etapper.

Etapplopp på cykel är inte bara en långt utdragen historia. Man måste ha ett oöverträffat, för att inte säga maniskt, intresse för cykelsporten för att orka följa alla tävlingarna.

Men nu undrar jag om det inte snart är dags att lägga av för min del.

Det beror huvudsakligen på att det bara verkar vara en enda cyklist som vinner etapperna, nämligen tysken Marcel Kittel, som kör för Quickstep-stallet. Efter dagens spurtseger i den sydfranska staden Pau (en stad som för övrigt Jean-Baptiste Bernadotte kom ifrån) har Marcel Kittel vunnit fem av elva hittills avverkade etapper i årets upplaga av Tour de France. Det är inte på något sätt rekord men det är väldigt många.

När tävlingarna dag efter dag slutar med en enda stor klungspurt så finns det bara en segrare: Marcel Kittel. Han är världens i särklass bäste spurtare och när de andra cykelstallen och deras cyklister inte bryr sig om att ge järnet utan väljer att lugnt rulla fram igenom det fagra franska landskapet så är det Marcel Kittel som vinner.

Jag missunnar inte Kittel dessa segrar. Han är en gigant på cykel. Han är en gudomlig spurtare. Han är dessutom vänlig, trevlig och ödmjuk. Han förtjänar sina segrar eftersom hans konkurrenter bjuder honom på dem och för att han är bäst när det kommer till den här typen av cykellopp.

När Tour de France inleddes den 1 juli var det 198 cyklister som ställde upp, representerande 22 olika cykelstall. Varje stall startade med nio cyklister. De flesta cyklisterna i stallen är s k hjälpryttare som kör med den enda uppgiften att dra fram sin, d v s stallets, stora stjärna. I Quickstep-stallet handlar det om Marcel Kittel.

I det starka brittiska Sky-stallet heter stjärnan Chris Froome. Froome leder Tour de France totalt efter elva etapper, dock bara med 18 sekunder. Sky-stallets uppgift är därför enbart att säkra Chris Froomes slutseger. Sky-cyklisterna har därför ingen anledning att försöka starta utbrytningar för att spräcka klungan eller ge sig ut på andra äventyrligheter. Det värsta är att de andra stallen heller inte verkar vara intresserade av att åka fort, d v s att tävla och se till att detronisera Chris Froome från förstaplatsen.

Cyklisterna har ju betalt för att tävla för sjutton. Varje stall borde vara intresserat av att se till att någon av deras åkare tar över ledningen från Froome. Men icke. När banan är platt och utan stora svårigheter i övrigt väljer idag 178 cyklister (nitton cyklister har redan av olika skäl, t ex vurpor och skador, lämnat touren) att sitta lugnt på sina sadlar och låta Marcel Kittel vinna utan att röra ett finger (eller en pedal, ska jag kanske säga). Jovisst rör de pedalerna men inte tillräckligt fort.

Det är bara under de s k bergsetapperna som agnarna skiljs från vetet. Det är då den starkaste vinner. Så var det t ex på den nionde etappen i söndags, där cyklisterna tvingades avverka sju berg innan de kom i mål i vackra alpstaden Chambery. I bergen orkar bara några enstaka cyklister hålla ett högt tempo och hänga av sina konkurrenter. I söndags hängde t ex Chris Froome av alla sina egna hjälpryttare i de branta backarna. Bara han själv lyckades ta sig i mål som trea med samma tid som segraren, som i söndags var colombian och hette Rigoberto Urán.

Marcel Kittel, som är en utpräglad spurtare, blev snabbt avhakad i bergen och kom i mål först på 154:e plats hela 37 minuter efter segraren.

I morgon, alltså torsdag, väntar en ny hård bergsetapp. Då kommer inte Marcel Kittel att vinna. Han orkar inte transportera sin 188 cm långa och 86 kg tunga kropp uppför bergen. I morgon vinner istället en av de s k lätta klättrarna, kanske Movistars stjärna Nairo Quintana (58 kg), fransmannen Warren Barguil eller belgaren Greg Van Avermaet. Då blir det en rolig cykeltävling igen.

Dessvärre består de stora tourerna i alltför hög grad av platta och lättåkta etapper, som gynnar spurtspecialisterna. Jag tycker istället att det borde finnas fler berg och fler hårda backar i Tour de France. Cyklisterna har som sagt bra betalt för att de cyklar. De är artister och det är oss i TV-publiken som arrangörerna och sponsorerna borde tänka mera på än de gör idag.

Korta hellre ner antalet etapper och gör de återstående etapperna mer utslagsgivande, är min uppmaning. Det blir bättre TV och roligare tävlingar även för den miljonpublik som varje år söker sig till tävlingsvägarna för att heja fram sina idoler.

Men detta kommer inte att ske, eftersom arrangörerna av Tour de France i första hand under så många dagar som möjligt vill visa upp Frankrike och Frankrikes alla vackra och lockande turistattraktioner. Själva cykeltävlingarna kommer uppenbarligen i andra hand.