Kriget i Ukraina visar upp de allra värsta sidorna hos människor. Den ryska invasionen har fram till idag skördat tusentals civila offer och kanske lika många militära. När jag på TV och i tidningarna tittar på de fasansfulla bilderna på sönderbombade städer, raserade sjukhus, förstörda skolor, hemlösa människor som försöker ta sig bort från eländet och döden så grips jag av en total vanmakt. Varför måste detta hända? Varför detta vettlösa lidande? Vad har det ukrainska folket gjort för ont för att tvingas förödmjukas inför världen av det despotiska Ryssland och den minst lika despotiske Vladimir Putin?

Jag har läst det mesta som har skrivits om kriget, detta inte minst för att visa mitt deltagande. Jag är livrädd för att den dag ska randas när jag bläddrar förbi bilder på krigets förödelser utan att längre reagera känslomässigt. Då har jag blivit immun mot krigets vidrigheter och det vill jag inte bli – för i samma ögonblick har jag blivit likgiltig inför alla de människor som har fått och kommer att få sätta livet till under dessa vansinnesdåd.

Därför blir jag så bedrövad, så äcklad och så förfärad över en del av de bilder som visas i vissa svenska medier. Jag tänker i första hand på tidningen Expressen. Dag efter dag den senaste veckan har vi på förstasidan av Expressens nättidning tvingats titta på en bild som berör mig långt in i själen. På bilden ser jag resterna av en människa som ligger framstupa på marken. Det är en död man, en död ukrainare.  Förmodligen är det en civilperson.

Mannen ligger på magen. Något mörkt täcker den plats där hans huvud måste ha suttit – eller kanske fortfarande sitter. Blicken följer resten av kroppen. Eller i alla fall det som finns kvar av kroppen. Mannens tröja är uppdragen ett stycke över ryggen. Det ser ut som om han har tatueringar på ryggen. Byxorna är nedhasade över skinkorna.

Mannen har inga underben längre. Man ser det inte så tydligt men hans ben är stympade och täckta av intorkat mörkt blod. Fötterna eller underbenen verkar vara avslitna. Förmodligen är det verket av en raket eller en bomb som vi ser, en raket som med med yttersta precision träffar en människas försvarslösa kropp.

Ett stycke ifrån den döda kroppen står en gammal man. Han håller i en cykel. Han tittar på den döde, undrar kanske vem det är. På cykeln hänger massor av platspåsar i olika färger, förmodligen fyllda med den gamle mannens enda tillhörigheter. Bakom den döde och den levande mannen ser jag ett sönderbombad hus. Marken är fylld av av resterna från det som en gång var ett hem för kanske hundratals människor.

Detta är en bild av kriget. Javisst. Men varför måste Expressen helt ocensurerat och utan förvarning dag efter dag visa bilden på den döde och stympade mannen? Jag vet inte men jag tror att det finns en oskriven regel inom journalistiken att man inte ska visa bilder på döda människor. Att visa upp en människa när hon är som mest skyddslös är att inte visa henne respekt.

Den bild jag beskriver är en del av ett lägre reportage i Expressen gjort av reportern Magnus Falkehed och fotografen Niclas Hammarström, båda flerfaldigt prisbelönta. Inne i reportaget finns en lång och välskriven text om det grymma kriget i Ukraina. I reportaget finns flera bilder som Niclas Hammarström har tagit. Några bilder visas utan varning. Det är bilder man kan stå ut med att se på.

 

Men det finns också flera bilder som man inte kan se utan att man först måste klicka förbi en text där det står ”Varning för stark bild”. När denna varningstext har lagts ut före bilden förstår jag att man inte ska klicka vidare och titta på bilden om man är en känslig person, och framförallt inte om man är ett barn.

De bilder som gömmer sig bakom varningstexten är fasansfulla. Man ser döda och stympade människokroppar på varje bild, bland annat den bild som man utan varningstext kan se på första sidan av nättidningen.

Det är helt rätt att foga in varningstexten före de hemskaste bilderna. På det sättet går det för läsaren att välja bort just dessa  bilder. Vi kan fortfarande skydda oss mot ögonblickets fasor. Vi behöver inte titta på bilderna. Många gör det ändå  – men då är det  deras eget val.

Men varför låter Expressen bilden på den stympade döde mannen ligga var helt ocensurerad på förstasidan av nättidningen? Scrollar man nedåt i tidningen så är det första man ser denna fasansfulla bild. Jag vill inte se den. Jag vet att kriget är hemskt men jag vill inte se en människa i hennes värsta förnedring. Jag måste ha rätt att få välja de bilder jag vill titta på. Jag vill inte påtvingas dem.

Snälla Expressen, ta bort den fasansfulla bilden från förstasidan i nättidningen. Lägg in en bild som inte är lika skrämmande för oss läsare. Ni behöver inte påpeka alla krigets fasor för oss. Vi förstår hur det är ändå. Vi måste inte titta på alla dessa förskräckliga bilder. Och framförallt ska inte våra barn behöva se dem.

Ni invänder säkert att ni vill visa SANNINGEN. Ni vill visa krigets grymhet och människans totala utsatthet. Det är så kriget ser ut, kommer ni att svara. Detta är krigets ansikte, försvarar ni er med.

Då svarar jag: Vi vet hur kriget ser ut. Ni behöver inte skriva oss läsare på näsan genom att varje dag visa oss hur det ser ut när ryska bomber sliter sönder ukrainska människokroppar.

Ta bort den här bilden! Byt ut den. Och gör det fort. Kriget är lika fasansfullt utan att vi varje dag och utan att vi bett om det ska behöva se människan i hennes värsta ynkedom och utsatthet. Även om mannen på bilden är stympad och död, så måste vi alla visa att han också har en värdighet.

Döda kroppar säljer, resoneras det säkert på tidningsredaktionen. Stympade kroppar ger fler klick.

Ja, det är säkert så.

MEN DET RÄCKER NU! Kriget i Ukraina är ingen klickmaskin. Krig är det värsta människor kan utsättas för. Vi vet alla hur kriget ser ut – men vi måste inte se de värsta bilderna, eftersom dessa bilder för evigt kommer att sitta kvar på våra näthinnor, som om de hade tatuerats dit.