Den amerikanska presidentvalskampanjen har utvecklats i en riktning som både är ovanlig och som ingen skulle kunna föreställa sig. Debatten handlar inte längre om Donald Trumps olagligheter, miljonböter och hot om fängelse.
Istället handlar den om den sittande presidenten Joe Bidens svagheter. Den senaste veckan har media gottat sig i de felsägningar, sammanblandningar av personer och uppenbara kognitiva svårigheter som presidenten har visat prov på.
Dag efter dag har Joe Bidens olika fadäser rullats upp, något som gradvis underminerar både hans position som sittande president och hans möjligheter att bli återvald i höst. Jag ska återge några av de händelser som har gjort att Joe Bidens minneskapacitet och kognitiva förmåga starkt har ifrågasatts.
Det började på ett toppmöte med G7-länderna år 2021 där världens främsta ledare var samlade. På toppmötet avslöjade Biden starkt förvirrade drag hon sig själv, när han började blanda ihop höga politiker. Det började med Frankrikes avlidne president Francois Mitterand och landets nuvarande president Emmanuel Macron. Biden påstod efteråt att han under det nämnda toppmötet hade pratat med Francois Mitterand.
Något senare lyckades han blanda ihop ytterligare två framträdande europeiska politiska ledare, förre förbundskanslern Helmuth Kohl och förra dito Angela Merkel. Det skulle han inte ha gjort – av följande skäl:
Helmuth Kohl var därmed den andre döde europeiske toppolitiker som Joe Biden på kort tid lyckades ”återuppliva” och blanda ihop med sina efterträdare. Allvarligt, minst sagt.
Kanske något mindre allvarligt var att Biden i höstas blandade ihop de båda megastjärnorna Britney Spears och Taylor Swift. Kan man verkligen begära att USA:s president ska ha koll på alla kända artister? Nej, inte alla men dessa två borde han ha känt till. Även den här felsägningen visar att det är något fel på Joe Bidens minne.
Men raden av fadäser tog inte slut med denna sammanblandning. Under natten till i fredags svensk tid hände det igen. Och då var det lite allvarligare. Han lyckades nämligen göra Egyptens president Abdul Fatah al-Sisi till president i Mexiko!
Fadäsen gjorde sig Biden skyldig till i samband med en presskonferens i Vita huset natten till i fredags svensk tid då Israels krig i Gaza kom upp. Visst är det lätt att ta fel ibland. Mexiko ligger ju förresten närmare USA än Egypten … men ändå?
En sådan här sammanblandning eller felkoppling till och Joe Bidens dagar som demokraternas presidentkandidat i höstens val borde vara räknade. Men det är inte säkert. Flera USA-experter gör bedömningen att det är för sent för det demokratiska partiet att plocka bort Biden som presidentkandidat och att slänga in någon annan istället.
Demokraternas taktik lär istället bli att låta presidentkampanjen fortskrida som planerat i hopp om att Joe Biden inte blir så förvirrad att han i vida kretsar kommer att betraktas som olämplig att leda landet under ytterligare fyra år. Demokraterna vill till och med att Joe Biden ska synas ännu mera i massmedia under valkampanjen i förhoppning om att hans tidigare fadäser ska hamna i skymundan. Det är en djärv målsättning. Vad är det som säger att Joe Biden inte kommer att göra sig skyldig till ännu fler förvirrade uttalanden?
Hursomhelst är det ett fattigdomsbevis att ett så stort parti som Demokraterna i ett så stort land som USA inte kan vaska fram några andra lämpliga presidentkandidater än den 81-årige och uppenbarligen ganska skröplige Joe Biden. Men man kanske inte kan begära mer av ett parti som har en åsna som partisymbol?
Häromdagen spreds dock ett rykte om att Michelle Obama skulle lyftas fram som en lämplig presidentkandidat istället för Joe Biden.
Detta rykte är det ingen som tror på. Utspelet betraktas istället som ogrundat skvaller. Michelle Obama har i flera år förklarat att hon inte är intresserad av att syssla med politik på den nivån.
I sin bok ”Becoming”, som kom ut 2020, understryker Michelle Obama detta med kraft: ”Jag säger det här direkt: Jag har ingen avsikt att någonsin försöka bli president.”
Det gäller sannolikt fortfarande – trots att Michelle Obama är en av USA:s mest beundrade kvinnor och skulle bli en drömkandidat till presidentposten om hon själv ville ha den. Men det vill hon inte. Och någon annan kandidat än Joe Biden har demokraterna inte på lut.
Så för det demokratiska partiet gäller det att agera med omdöme och minimera de skador som Joe Bidens hälsa redan har förorsakat och kan komma att förorsaka längre fram.
Det som utlöste den senaste mediastormen kring Biden var inte i första hand Bidens felsägningar och sammanblandningar av olika politiska ledare. Det var istället den 300 sidor långa rapport som advokaten och utredaren Robert Hur presenterade häromdagen och där denne i starkt kritiska ordalag beskrev hur Biden på ett omdömeslöst sätt hade hanterat hemligstämplat material.
Biden hade t ex förvarat känsliga handlingar både i sitt eget garage och i en låda under TV:n hemma i bostaden i Delaware, något som inte bara Bidens republikanska motståndare utan även politiker från hans eget parti har blivit upprörda över.
Rapporten slog ner som en bomb och skulle kunna bli en ”politisk mardröm” för Joe Biden. Men något åtal kommer inte att väckas mot Biden. En domstolsjury skulle enligt Robert Hur inte vilja döma Joe Biden. En rättsprocess mot Biden skulle istället sluta med följande slutsats:
Robert Hurs beskrivning av Biden gjorde denne rasande och han gav omedelbart svar på tal:
Där fick Robert Hur så att han teg!
Men det är inte bara felsägningar och förvirrade sammanblandningar av politiska ledare och andra personer som har gjort att världens ögon gång på gång har riktats mot Joe Biden. Han har visat att han även har fysiska tillkortakommanden. Han ramlar, snubblar och går på ett spattigt och osäkert sätt. Han verkar allmänt osäker och påfallande skör.
Joe Biden har under sin presidenttid drabbats av flera fallolyckor. De första bilderna på hans otursamma framfart är den cykelvurpa han drabbades av när han i juni 2022 tog sig en morgontur på cykel flankerad av sina säkerhetsvakter. När Biden närmade sig en folksamling försökte han stanna och stiga av cykeln. Dessvärre fastnade foten i pedalen och presidenten föll till marken, en dramatisk händelse som fångades på bild av en snabbfotad fotograf:
Ingen har väl heller glömt de dramatiska scenerna när Joe Biden skulle gå uppför flygplanstrappan till presidentplanet Air Force One för några år sen. Han snubblade och föll i trappan tre gånger. Det såg länge allvarligt ut men presidenten klarade sig utan skador. Det var första gången världen på allvar förstod att Joe Biden hade problem med balansen och problem att röra sig:
Denna tragiska händelse inträffade under Joe Bidens första presidentår. Men det skulle inte bli någon engångsföreteelse. I somras råkade han ut för en ännu värre fallolycka när han hade hållit ett tal i samband med en diplomutdelning till 900 nyutexaminerade flygkadetter i Colorado.
När han efter talet skulle lämna scenen snubblade han över en sandsäck och störtade till marken. Det såg först allvarligt ut. Den 80-årige presidenten fick dock snabbt hjälp att ta sig upp och blev synbarligen inte skadad den här gången heller. Här är bilderna som visar den olyckliga tilldragelsen:
När sådant här händer är det allvarligt, inte bara för presidentens allmänna image utan också för att han uppenbarligen inte har några säkerhetsvakter som stöttar honom så att han inte drabbas av den här sortens fallolyckor.
När man ser de här bildsekvenserna på Joe Biden tycker man synd om honom. Hans fysiska skröplighet väcker medlidande. Att vara fysiskt skröplig behöver i och för sig inte hindra en person att utöva sitt presidentämbete på ett fullgott sätt. Vad som är allvarligare är att Biden uppenbarligen också har kognitiva problem. Han lider av glömska och har svårt att tala tydligt så att man förstår vad han säger.
Bidens värste konkurrent, den blott 77-årige Donald Trump, gläds förmodligen över hans många tillkortakommanden. Ju fler gånger Biden gör bor sig, säger fel, blandar ihop personer eller snubblar och ramlar omkull, desto mer jublar Donald Trump och dennes republikanska entourage.
Å andra sidan är det mera ärevördigt att vinna ett presidentval på sina egna styrkor än på motståndarens svagheter.