Det var längesen, ja kanske inte sen 30-åriga kriget eller sen Karl XII:s härtåg över Europa, har Sverige gjort
sig ovän med så många länder som idag: Israel, Saudiarabien och nu senast Förenade arabemiraten, som igår följde Saudiarabiens exempel och som sympatiåtgärd kallade hem även sin ambassadör från Stockholm.

Samtidigt tillkännagav Saudiarabien att man inte tänker bevilja några affärsvisa till svenskar i fortsättningen. Hur länge detta förbud ska upprätthållas har inte den saudiske kungen Salman bin Adul Aziz sagt men förbudet satte minst sagt skräck i en rad svenska företag med stora ekonomiska intressen i arabvärlden. Det har lett till att utrikesminister Margot Wallström suttit i krismöten med ledamöter för svenskt näringsliv.

En sak har denna konflikt mellan den jättelika och jätterika arabvärlden och ett litet land långt upp i norra Europa visat: Man kritiserar inte ostraffat regimer som halshugger folk offentligt, piskar regimkritiker, förtrycker kvinnor och hänsynslöst utnyttjar utländsk arbetskraft till svältlöner, kort och gott regimer som dagligen bryter mot mänskliga rättigheter.

Enligt Amnesty ökar antalet avrättningar i Saudiarabien. Hittills i år har 40 människor avrättats genom halshuggning. Det är dubbelt så många som ifjol. Det finns inget utrymme för oliktänkande. Demonstrationer är förbjudna. I fängelserna förekommer regelmässigt tortyr. Det råder utbredd religiös diskriminering. Samtidigt nekas organisationer som Amnesty International tillträde till landet.

Bara några få av dessa påpekanden gjorde Margot Wallström i en riksdagsdebatt den 11 februari samtidigt som det stod klart att Sverige inte tänkte förlänga det beryktade militära samarbetsavtalet med Saudiarabien.
Vilka effekter det fick vet vi redan.

Många påstår att handel mellan länder gynnar den demokratiska utvecklingen, omsorgen om mänskliga rättigheter och olika former av ekonomisk demokrati. Inget kan vara mera fel. Snarare cementeras diktaturen i dessa länder om deras utländska affärspartners godtar handel med länder, som t ex Saudiarabien, som dagligen bryter mot mänskliga rättigheter.

Sverige har i åratal haft industriellt och ekonomiskt samarbete med arabvärlden, inte minst med Saudiarabien. Detta har inte minst handlat om vapenexport. Men dessa affärer har inte avsatt några spår i form av en mera demokratisk utveckling i Saudiarabien. Nu gråter de svenska företag, som i årtionden tjänat pengar på affärer i arabvärlden, över att Saudiarabien nu stängt sina gränser för nytillkommande affärsmän. Detta borde de ha tänkt på tidigare. Men pengar går alltid före mänskliga rättigheter.

Detta är naturligtvis inte bra. Självklart är det viktigt att Sverige har goda handelsförbindelser med så många länder som möjligt, förhoppningsvis till ömsesidig nytta och glädje. Samtidigt ska man komma ihåg att arabländerna definitivt inte är den viktigaste handelspartnern för svenska företag. Sveriges export till Mellanöstern som helhet uppgår bara till mellan 2 och 3 procent av vår totala export. Globalt sett är det lite men för enskilda företag kan det kanske bli kännbart om Saudiarabien gör allvar av sin handelsbojkott av Sverige.

Slutsatsen är ändå att Margot Wallström gjorde fullkomligt rätt när hon vågade kritisera Saudiarabiens brott mot mänskliga rättigheter. Något land måste vara det första att framföra den här kritiken. Det blev Sverige och det är bra. Någon gång måste våra politiker visa att demokrati och mänskliga rättigheter inte bara är tjusiga honnörsord som uttalas i samband med finare middagar utan att det också ska kosta att bryta mot dessa för oss självklara rättigheter.