Efter exakt elva månader börjar nu bilden klarna när det gäller de bestialiska barnamorden i skånska Bjärred i början av januari i år. Två föräldrar i medelåldern mördade sina egna barn och tog därefter sina liv. En hel familj utplånades.

Polisen i Skåne kallade idag till presskonferens för att lägga fram de fakta som polisen i samråd med den döda familjens anhöriga först nu anser sig kunna avslöja för allmänheten. Egentligen var det inte mycket nytt som kom fram. Snarare handlade det om att ge en något klarare bild av vad som hände under de fasansfulla dagarna i början av januari 2018.

Enligt förundersökningsledaren Stefan Svensson har polisen definitivt avskrivit alla misstankar om att någon utomstående person skulle ha iscensatt morden eller tvingats till det. Förundersökningen slår istället fast att det var föräldrarna som ensamma under hösten 2017 gemensamt hade planerat att döda sina barn och därefter sig själva.

Det vittnar bland annat det avskedsbrev om som föräldrarna lämnade efter sig och som polisen offentliggjorde redan i januari. I brevet, som var undertecknat av båda föräldrarna, framgick att dessa inte ansåg det meningsfullt att leva längre eftersom deras två döttrar, 14 och 11 år gamla, led av sjukdomen ME, kroniskt trötthetssyndrom, som tydligen hade förvärrats.

ME står för ”Myalgisk Encefalomyelit”. Encefalomyelit betyder inflammation i hjärnan och ryggmärgen. Diagnosen ME, som har varit känd i världen ända sen 1950-talet, är fortfarande starkt ifrågasatt av många läkare både i Sverige och utomlands.

Vissa läkare menar att sjukdomen inte existerar alls. Andra menar att det är en psykisk sjukdom och ytterligare andra anser att det handlar om ett fysisk sjukdom med koppling till ämnesomsättningen och immunförsvaret. Det finns idag inget verksamt botemedel mot ME men det pågår forskning, framförallt i USA.

Den helt nya information som polisen avslöjade idag var hur barnen och föräldrarna hade dött.  Det ena barnet dödades av strypning, alternativt kvävning. Det andra barnet avled av kvävning. Mamman ska ha dött av strypning medan pappan begick självmord genom hängning.

Enligt den rättsmedicinska undersökningen hade föräldrarna och den ena flickan rester av lugnande medel i kroppen. Polisen ville inte gå in på hur morden exakt gick till, alltså vem som mördade vem. Här lämnas fältet fritt för spekulationer men av tillvägagångssättet att döma måste pappan ha varit den siste som avlidit. Någon annan slutsats kan man inte dra.

Enligt polisen är föräldrarna tillsammans misstänkta för morden men eftersom båda är döda finns det ingen gärningsman att åtala och döma. Därför kommer förundersökningen inom kort att läggas ner.

Det som berörde mig mest när jag lyssnade på polisens presskonferens idag var uppgifterna att de båda små flickorna under hela hösten hade varit totalt ovetande om att deras föräldrar planerade att mörda dem. Hur kunde detta vara möjligt?

Polisen vill inte säga något om tidpunkten för morden/självmorden, även om jag tror att rättsläkarna har fastställt tidpunkten. Det sista livstecknet från familjen i Bjärred var ett sms som utväxlades mellan föräldrarna strax efter klockan 21.37 på fredagskvällen den 5 januari, alltså trettondagsafton och fyra dygn innan polisen påträffade den döda familjen i villan. Vilken information sms:et innehöll vill polisen inte avslöja.

I förhör med anhöriga och bekanta till familjen har det framkommit att personer ska ha sökt familjen under lördagen den 6 januari men inte fått någon kontakt med vare sig föräldrarna eller barnen. Kanske var alla då redan döda.

Onsdagen den 3 januari 2018 upprättade de båda föräldrarna gemensamt ett testamente över hur familjens tillgångar skulle fördelas. Testamentet är upprättat i Bjärred och bevittnat av två personer som var bekanta till familjen.

Det egendomliga är att parets döttrar inte nämns med ett ord i testamentet. Det normala är att barn ärver sina föräldrar. Men redan när testamentet skrevs under visste föräldrarna i Bjärred att deras barn bara hade några dagar kvar att leva.

Därför är det kanske förvånande att de personer som bevittnade testamentet inte reagerade på att barnen inte fanns med som testamentstagare. En klocka borde ha ringt. Samtidigt är det bara själva namnteckningarna i testamentet som ska bevittnas och att dessa görs på rätt sätt.  Testamentsvittnena behöver inte nödvändigtvis ha kännedom om innehållet i testamentet, bara att testamentet är upprättat på ett juridiskt korrekt sätt, nämligen att de som upprättat testamentet är vid sina sinnens fulla bruk. Testamentsvittnena ska bevittna namnteckningarna, inte själva innehållet.

Familjen i Bjärred var en privilegierad och välutbildad familj. Både mannen och kvinnan var högt utbildade akademiker. Mannen hade en tjänst som docent och biträdande professor i handelsrätt vid Lunds Universitet och hustrun var jurist och mycket uppskattad skatterättsexpert. Bara en kort tid före morden hade mannen sökt en fast professur i handelsrätt.

Jag har tagit del av ett dokument där en kvinnlig professorskollega till pappan beskriver honom som en oöverträffad skatteexpert. Den kvinnliga professorn hade kvällen innan tragedin i Bjärred upptäcktes skrivit en mycket positiv bedömning av pappans kvalifikationer när det gällde den professur han hade sökt. Så här skrev kollegan på engelska:

”Last time I met X and we talked about his situation at home, I saw such a deep sorrow in his eyes. He was the only tax academic in the Nordic countries who really challenged me with his knowledge about VAT (= moms). Who could have an analysis of a CJEU case that was so different from mine so that I could think – are we talking about the same case? Who could bring up a VAT case that I had never heard about. The greatest of the VAT researchers has left us, far too early.

Prof. Dr. X, the ones that God loves die young. I will miss you!”

Kollegans omdöme om pappans kompetens var alltså överväldigande. Trots goda utsikter att få den sökta professuren bestämde sig pappan och mamman för att mörda sina barn och ta livet av sig själva efteråt.

De båda flickorna var diagnosticerade med trötthetssjukdomen ME. Den 14-åriga flickan hade haft hemundervisning sen 2015 och den 11-åriga dottern, som fick sin diagnos på hösten 2017, hade också börjat få hemundervisning. Flickorna var för trötta för att gå i skolan men ville ändå inte missa sina studier.

Det finns något som inte stämmer här. I vintras blev jag nämligen kontaktad av den lilla flickans före detta pianolärarinna, som bor i Lund. Jag skrev flera blogginlägg om detta i slutet av januari i år. Pianolärarinnan beskrev  den 11-åriga som pigg, levnadsglad, musikalisk, ambitiös och sprallig. Ändå fick flickan bara några månader senare diagnosen ME.

Flickan hade inför sin pianolärare haft synpunkter på hur hon hade behandlats av sin pappa. Han hade uppträtt både kritiskt och kontrollerande mot sina barn. När pianoläraren i augusti 2017 skrev ett mejl till pappan och undrade om dottern skulle fortsätta med sina pianolektioner till hösten, hade pappan svarat att dottern hade blivit svårt sjuk och att hon förmodligen aldrig skulle kunna ta några några pianolektioner mer.

Jag tror att det finns något fördolt i denna både makabra och tragiska historia, något fördolt som kanske polisen och de anhöriga känner till men som inte får komma ut. Vi hör ofta talas om föräldrar som kämpar i årtionden för sina sjuka barn utan att ge upp. Varför gav de här föräldrarna upp? Vad låg egentligen bakom barnamorden?

Varför dödade föräldrarna sina egna barn utan att ge dem en fair chans att bli friska? Jag får nog aldrig svar på den frågan, en fråga som inte har ställts bara i Sverige idag utan även i många andra länder i världen. Mordet i Bjärred blev snabbt en världsnyhet – men kommer sannolikt att förbli ett mysterium.