Häromdagen lade regeringens utredare av fusket med bidragssystemet fram en mycket alarmerande rapport. Landshövdingen och tidigare socialdemokratiske bostadsministern Lars-Erik Lövdén har granskat 7 350 s k välfärdsbrott. I utredningen avslöjas att den organiserade brottsligheten nu har gjort sitt intåg även i välfärdssektorn genom att fuska till sig miljonbelopp i bidrag och olika slags ersättningar. Ett mycket framgångsrikt intåg till och med.

De s k välfärdsbrotten, som i vanligt tal kallas bidragsfusk, har visat sig vara en högst lukrativ verksamhet. Bidragsfusket ger fuskaren enorma inkomster. Risken att upptäckas, dömas och straffas är minimal. Polisen har  t ex inte resurser att utreda den här sortens finurliga kriminalfall. En person som avslöjas med att fuska med Vab-pengar döms i sämsta fall till dagsböter och villkorlig dom.

Samtidigt ger bidragsbrotten snabba pengar. Det gäller bara att komma på knepet. Knepen är t ex falska intyg av olika slag, dubbla eller tredubbla identiteter och att bilda företag som är primus motorer i verksamheten.

Statliga Riksrevisionen och Ekonomistyrningsverket har räknat ut att mellan 10 och 20 miljarder kronor försvinner varje år genom fusk inom bidragssystemen. Särskilt populärt och lukrativt verkar fusket med assistansersättningen vara. Häromåret dömdes 34 personer i Södertälje sen dessa roffat åt sig 30 miljoner kronor genom bedrägerier med assistansersättning.

Det verkar vara hur enkelt som helst att komma åt stora summor pengar genom att lura de statliga bidragssystemen. Försäkringskassan verkar stå maktlös. Försäkringskassan betalar i god tro ut miljon efter miljon till personer som inte är vare sig sjuka eller handikappade utan som istället har gjort bidragsfusket till en effektiv industri som inbringar miljoninkomster.

Jag blir djupt upprörd över denna typ av brottslighet helt enkelt därför att den sker med hjälp av våra egna skattepengar. Det är dina och mina skattepengar som vi varje månad betalar in till staten som fuskas bort på det här sättet eftersom myndigheterna tycks stå handfallna och ser bara på hur fusket breder ut sig.

Det är mycket märkligt att den här brottsligheten har kunnat sprida sig på det här sättet. Jag gjorde redan år 2005 ett reportage om Försäkringskassan i Västerås som i samarbete med polisen och skatteverket hade dragit igång en verksamhet för att upptäcka och beivra bidragsfusk. Denna s k västeråsmodell spred sig senare till andra kommuner i landet.

Uppenbarligen har trots detta väldigt lite hänt när det gäller myndigheternas vilja och förmåga att stoppa bidragsfuskarna. En av orsakerna är att det tog väldigt lång tid för våra folkvalda politiker att ens erkänna att det förekom fusk av det här slaget. Nä, så oförskämda är inte folk att de lurar Försäkringskassan på pengar, sades det.

I själv verket berodde mörkläggningen av bidragsfusket på att regering och riksdag var rädda för att tilltron till våra bidragssystem skulle raseras om det avslöjades att miljonbelopp fuskades bort varje år.

Men nu kan man inte tiga längre. När det handlar om mångmiljardbelopp i form av den här sortens bedrägeribrott så går det inte att tiga längre, särskilt inte när bidragsbrotten håller på att bli en miljardindustri.

Lars-Erik Lövdéns utredning avslöjar miserabla brister i statliga myndigheternas förmåga att stävja bedrägerierna. Myndigheterna kan inte samarbeta. De får inte utbyta information med varandra. Skatteverket har inte rätt att radera falska personnummer.

Allt det här borde ha gjorts för längesen genom lagändringar. Istället har de statliga myndigheterna sett på när miljonerna rullat iväg till kriminella som har försörjt sig, sina familjer och släktingar på att fuska till sig statliga bidrag.

För några år sen berättade en bekant till mig en sak som gjorde mig upprörd. När hon och hennes man var på semester i Thailand träffade de en svensk familj med flera barn som hade tillbringat flera månader på semester i Thailand. Min bekant undrade hur de hade råd att betala en sådan lång semester med sina barn:

”Vi har ju vabbat, för helvete”, svarade kvinnan ogenerat.

Hon och hennes man hade alltså under en längre tid jobbat men samtidigt varit sjukskrivna för vård av sjuka barn och på det sättet lyckats tillskansa sig dubbla månadslöner. Dessa extra månadslöner kunde familjen sedan utnyttja till en lång och härlig Thailand-resa.

Detta är bara ett exempel. Dessa brott sker dagligen. Sjukpenning betalas ut till folk som inte är sjuka. Förtidspensioner betalas ut till folk som de facto klarar av att arbeta. Vab-pengar betalas ut till folk som villa ”tjäna lite extra” inför semestern. Assistansersättning betalas ut till folk som inte är det minsta handikappade men låtsas vara det.

Det är märkligt att Försäkringskassan år efter år har svalt och blundat för detta fusk. Om jag jämför med en annan statlig myndighet, nämligen Skatteverket, så är skillnaden i effektivitet himmelsvid.

På Skatteverket är tjänstemännen oerhört skickliga på att driva in skatt från folk. Men de skattepengar Skatteverket driver in är bl a pengar som sen slussas över till Försäkringskassan. När sen pengarna hanteras av Försäkringskassan, ja då försvinner miljardbelopp av dessa i form av bidragsfusk. Det handlar alltså om samma pengar som staten själv tidigare på ett mycket effektivt sätt lyckats driva in från medborgarna.

Så Försäkringskassan borde gå i kurs hos Skatteverket för att lära sig hur man på effektivast möjliga sätt ska kunna hantera skattepengarna. Staten, som har dragit benen efter sig, har sig själv att skylla.