Den gångna helgen för mig gick helt och hållet i cykelns tecken – utan att jag själv trampade ett meter på en cykel. Nej, jag var inbjuden av Hallands Kulturhistoriska museum på Varbergs fästning i Varberg att inviga en cykelutställning ”Bike Power”, vars syfte är att uppmärksamma cykelns och cykelåkningens både historiska och nutida betydelse. Invigningen hölls igår. Jag höll mitt tal på borggården, mitt s k ”borggårdstal”.

 

Museiledningen hade lyckats skramla ihop ett 80-tal olika cyklar, varav den äldsta måste ha varit från 1700-talet. Här fick vi se alltifrån gamla cykelkärror, otympliga cykelliknande fordon med trähjul, cyklar från förra sekelskiftet, 20-talet, 30-talet, 40-talet, 50-talet fram till dagens moderna racercyklar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag fick lära mig att den första elcykeln minsann inte gjordes för några år sen utan redan på 60-talet. Den slog dock aldrig igenom. Folk tyckte väl då att det var bättre att trampa själva. Av de cyklar som idag säljs av de stora cykelkedjorna (förlåt uttrycket!) är HÄLFTEN ELCYKLAR, en information som gör mig både sorgsen och besviken. Att folk bara har mage att sätta en elmotor på en cykel. Då kan de väl lika gärna åka moppe.

 

 

 

Det var en fantastisk upplevelse både att få förmånen att inviga denna unika utställning men också att få komma till Hallands museum och Varbergs fästning, en verkligt historisk plats, där danskar och svenskar under århundraden slagits om herraväldet över Halland och där livstidsdömda mördare tillbringat resten av sina liv på vatten och bröd i trånga celler under jord under alla de år som fästningen användes som fängelse.

 

Men extra intressant var att få möta Bockstensmannen i egen hög person. Nåja, han var ju inte levande men den rekonstruktion av den unge okände man som mördades och grävdes ner i Bockstens mosse i nuvarande Varbergs kommun någon gång på 1300-talet är så naturligt att man nästan blir rädd.

 

 

Den häpnadsväckande väl bevarade kroppen av Bockstensmannen hittades 1936. Sedan dess har liket omhändertagits på det mest pietetsfulla sätt man kan tänka sig, hamnat på museum, beskådats av hundratusentals turister och slutligen blivit rekonstruerad till en ”riktig” människa.

 

 

Samtidigt kan man beskåda hans ”riktiga” skelettdelar i en glasmonter med den träpåle som mördaren hade kört in i inkörd i hans kropp för att den mördade mannen inte skulle ”gå igen” och ta ut sin hämnd. Till och med Bockstensmannens hjärna i original ligger prydligt förvarad i en glaslåda bredvid skelettet. Hans originalkläder kan skådas i en annan monter och i en tredje står alltså han själv, upprätt och rak i ryggen med sina 172 cm ovan jord, iförd sin medeltida kappa, med sitt ljust rödlockiga hår, ljus kraftiga ögonbryn och fullkomligt lik en ”riktig” människa.

 

Det är tack vare konservatorn och konstnären Oscar Nilsson som en död människas huvud och ansikte har kunnat rekonstruerats till en till synes livs levande människa med blå ögon, lockigt hår, fullkomligt naturliga ansiktsdrag och fullt påklädd. Få döda män har fascinerat så många levande människor som just Bockstensmannen.

Jag bara väntar på att  Bockstensmannen en mörk natt ska kliva ut ur sin glasmonter, promenera ut ur Varbergs fästning, gå ner på stan och skrämma livet ur de stackars varbergsborna. Så naturlig är han. Huu!

 

 

Sen kan jag inte motstå att berätta hur Bosse och jag bodde natten mellan lördag och söndag. Vi bilade ju ner i lördags. Jo, vi tog in på det jättemysiga hotell ”Gästis” mitt emot Engelska parken, ett hotell som verkligen visade sig veta hur man skulle bevara det gamla.

 

 

Den som tog hissen fick information om hur mycket man får väga för att betraktas som ”normaltjock”:

 

Och i en väl bevarad toalettstol av porslin med engelskt blommönster tronade krukväxter:

 

Lördagskvällen avnjöt Bosse och jag en god middag på hotellet innan det var dags att förbereda söndagens invigningstal.