När nästan hela världen denna onsdag den 4 november 2026 drog en lättnadens suck så lät det nästan som om en atombomb hade detonerat.

Så befriade kände sig miljontals amerikaner, demokratiska senatorer, kongressmän och guvernörer, politiker över hela världen som i åratal har förnedrats av Donald Trump, ekonomer, miljövänner som oroade sig för utvecklingen i världen, handelspartners,  europeiska ledare, biltillverkare, stålfabrikanter och alla vanliga människor som sen Donald Trump i januari 2025 återtog presidentämbetet i Vita Huset hade hatat denne man så till den grad att många nästan önskade livet ur honom.

Så får man naturligtvis inte uttrycka sig men det finns säkert människor som länge har tänkt och känt så i sin desperation och frustration över att de amerikanska väljarna 2024 valde en komplett galen och dessutom livsfarlig man till president, världens kanske viktigaste ämbete.

Det amerikanska mellanårsvalet som hölls den 3 november amerikansk tid hade inte alls till uppgift att avsätta Donald Trump. Han sitter fortfarande kvar som president i Vita huset och kommer förmodligen att göra så tills hans mandat går ut i januari 2029. Så Donald Trump är inte borta – men en stor del av hans makt är borta.

Mellanårsvalet i USA, vars uppgift är att välja nya ledamöter till den amerikanska kongressen, är en tillställning som sällan rör upp några hetare känslor eller skapar något större medialt eller internationellt intresse förutom hos amerikanska väljare och politiker i de amerikanska delstater där nya kongressmän och kongresskvinnor ska väljas. Det här året skulle också nya guvernörer i 36 av USA:s 50 delstater tillsättas .

Vid mellanårsvalet skulle alla representanthuset 435 ledamöter bytas ut. Samtidigt skulle 35 av senatens 10 ledamöter ersättas med någon annan. Det var med andra ord 470 ”stolar” som stod på spel  i den amerikanska kongressen.

Under den republikanske presidenten Donald Trumps andra presidentperiod har det varit republikansk majoritet både i senaten och representanthuset. Det har inneburit en behaglig och trygg tillvaro för presidenten eftersom han lättare kan styra sitt land om hans egna partivänner har majoriteten i kongressens båda kamrar. Annat kommer det emellertid att bli framöver.

Men Donald Trump har inte förvaltat detta pund särskilt väl. Istället har han sen han tillträdde i januari 2025 drivit en politik som både har gått på tvärs mot hans egna vallöften och som har utsatt de amerikanska väljarna för hårda livsvillkor genom stigande priser, framförallt drivmedelspriser, dyrare mat, högre hyror med mera.

Det var Donald Trumps egenmäktiga och chockerande beslut att tillsammans med Israels premiärminister Benjamin Netanyahu börja bomba Iran den 28 februari i år som la grunden till detta elände, ett elände som inte bara drabbade det amerikanska folket utan i princip hela världen.

Det helt oprovocerade kriget i Iran innebar att olje- och gasexporten både från Iran, Irak och övriga stater vid Persiska viken praktiskt taget stoppades upp helt. En femtedel av all världens olja och naturgas passerar varje år genom det strategiskt viktiga Hormuzsundet.

Men sundet stängdes tidigt av Iran som en kontraattack mot de amerikanska och israeliska bombningarna. Oljetankers och andra fraktfartyg tvingades under lång tid ligga för ankar inne i Persiska viken eftersom Hormuzsundet var blockerat.

Den omedelbara effekten av detta blev att oljepriserna rusade i höjden samtidigt som det uppstod brist både på olja, diesel, naturgas och gödningsprodukter när dessa inte tilläts passera genom sundet.

Kriget mot Iran pågår fortfarande trots att Donald Trump lovade att det skulle ta slut ”efter några veckor”. Hans felbedömning var gigantisk. Han bortsåg helt från att Iran möjligen hade kapacitet kvar att försvara sig.  Det har man gjort med besked. Även om tafatta försök till fredsöverenskommelser har gjorts under resans gång har dessa hittills aldrig resulterat i någonting.

Det finns ingen fred i Mellanöstern och under de senaste veckorna har Donald Trump hotat att tillsammans med Israel återuppta bombningarna i Iran och ”bomba skiten ur det iranska packet”, som Trump brukar uttrycka  sig.

Hittills har kriget i Iran kostat amerikanska skattebetalare motsvarande över 400 miljarder svenska kronor, alltså hisnande och helt oförsvarliga belopp som inte har gett en enda amerikansk framgång – förutom att USA och Israel på krigets första dag dödade Irans högste religiöse ledare Ayatollah Ali Khomeinei. I övrigt har kriget varit ett enda stort fiasko, ett fiasko som det amerikanska folket tidigt tröttnade på och gjorde med rätta presidenten ansvarig för.

Donald Trump har beskrivits som en sinnesförvirrad galning med narcissistiska och fascistoida drag, alltså en person som är så självupptagen att han inte förmår se något annat omkring sig än sin egen spegelbild. Han har bedrivit en självförhärligande propagandaarbete för sin egen person, inte minst på den egna internetplattformen Truth Social och har ständigt jämfört sig med världshistoriens största härförare, härskare, kejsare och andra stora politiska ledare.

De som tidigare följde hans inlägg på Truth Social kunde nästan dagligen ta del av hans narcissistiska självbild, hans självberöm men också hans hat, hån och fördömanden av andra politiker, inte minst europeiska regeringschefer, t ex Spaniens premiärminister Pedro Sanchez och Tysklands förbundskansler Friedrich Merz, som är de enda EU-ledare som öppet har vågat kritisera Donald Trump.

Han anser också att han är Asomerikas i särklass bäste och främste president någonsin. Han har inte ens dragit sig för att jämföra sig med Jesus men samtidigt startat ordkrig med påven.

Donald Trump har med sin oförblommerade fräckhet skamlöst tänjt på alla gränser för vad en amerikansk president kan göra. Han har systematiskt brutit mot den amerikanska konstitutionen, bland annat genom att starta krig utan att ens informera kongressen. Han har begått den ena kardinalsynden efter den andra.

Under tiden har flocken av fiender över hela världen växt och växt.

Nu när demokraterna snart styr över kongressen finns det inget som hindrar att Donald Trump ställs inför riksrätt. Det behövs bara enkel majoritet i representanthuset för att kongressen ska kunna besluta om riksrätt. För att bli fälld kan däremot vara svårare. Då krävs det två tredjedelars majoritet av ledamöterna i representanthuset. Ett antal republikanska ledamöter måste då också ställa sig bakom en fällande dom och det är inte säkert att republikanerna vill gå så långt.

En annan i Donald Trumps omedelbara närhet som också skulle kunna ställas inför riksrätt är krigsminister Pete Hegseth. Han är illa omtyckt i Pentagon, anses vara en dålig organisatör och har dessutom försökt dölja kostnaderna för Irankriget för det amerikanska folket.

President Trump har ända sen han tillträdde sitt ämbete skaffat sig ett stort antal fiender över hela världen. Detta sen han systematiskt började starta handelskrig med alla som kom hans väg och som han av olika skäl ville straffa genom att lägga hutlösa tullar på importen till USA. Allra mest hänsynslöst har han behandlat sin fredlige granne Kanada men också EU och flera länder i Asien.

I vintras hotade Trump t ex med att införa 100-procentiga tullar på all import av kanadensiska varor till USA. Detta ledde till de historiskt vänskapliga relationerna mellan de båda grannländerna raserades totalt. Dessa relationer har heller aldrig kunnat repareras. Kanada och USA är idag på grund av Donald Trumps godtyckliga bestraffningsmetoder ärkefiender, något som många amerikanska väljare beklagar djupt. De förstår inte vad Donald Trump håller på med.

På grund av Donald Trump har Kanada helt vänt sig bort från USA och istället sökt sig till EU och Europa, något som de europeiska länderna har jublat över. Flera EU-länder har till och med på sikt velat se Kanada som associerad medlem av den Europeiska Unionen. Så har det inte blivit. Däremot håller Kanada och EU på att fördjupa sitt partnerskapsavtal vad gäller handel‚ forskning, AI, råvaror och stöd till Ukraina.

Den ende makthavare som Donald Trump har smekt med silkesvantar är Kinas ledare Xi Jinping, en person som Trump uppenbarligen är rädd för och inte vågar stöta sig med.

Genom sina obegripliga handelskrig har Donald Trump skaffat USA en lång rad fiender över hela världen. Han håller också på att odla ett annat intresse som ligger honom varmt om hjärtat, nämligen att utvidga USA:s territorium genom att erövra så många länder som möjligt som ligger inom USA:s intresseområde. Följande ”Trumpkarta” ger syn för sägen:

Venezuela har Trump mer eller mindre annekterat och disponerar nu över flertalet venezolanska oljetillgångar. Han har under flera år hotat med att erövra Grönland, att göra Kanada till USA:s 51:a delstat. Han vill erövra Mexiko, Kuba, Panama och det övriga Karibien. På kartan kan vi också se att Trump har petat in även Island inom sin nya hemisfär.

Vid flera tillfällen har han också utsett Iran och Hormuzsundet till amerikanskt territorium.

Samtidigt har han under en längre tid även roat sig med att på andra sätt rita om kartor och förändra geografin till sin egen fördel. Han har försökt döpa om sjöar, floder och hav (Stilla Havet och Atlanten) och på papperet gett dem amerikanska namn.

Här är några exempel: Mexikanska golfen heter numera ”Amerikanska golfen”. Lake Ontario i norr döptes av Trump om till ”Lake America”. Delstaten New Mexico ska heta ”New America”.

De båda världshaven Stilla Havet och Atlanten har inte blivit omdöpta eftersom vd:n för Google Maps Sundar Pichai nyligen avvisade Trumps idiotiska namnbyten. Trump själv ville dock döpa om Atlanten till ”Trump Ocean” och Stilla Havet till ”America Ocean”. Nu blir det tack och lov inte så.

Men Donald Trump har mer på sitt samvete. Han har mer eller mindre brutit med Nato, har skyllt motgångarna i kriget mot Iran på Nato-länderna, dragit tillbaka amerikanska Nato-trupper från Polen och det värsta av allt:

Donald Trump har svikit Ukraina. Han har tagit sin hand ifrån Ukraina och dess blödande folk och istället lierat sig med Ryssland.och Vladimir Putin som han uppenbarligen är djupt imponerad av. Trump har ställt sig på Rysslands sida i kriget mot Ukraina och även försvårat den ukrainska krigföringen.

Han har till och med beskyllt Ukraina för att ha startat kriget mot Ryssland och dessutom motsatt sig en fredsuppgörelse med Putin. Han har offentligt förnedrat Vododymyr Zelenskyj bland annat genom att uppmana det ukrainska folket att byta ut sin president.

Dessa svek mot Ukraina har djupt upprört både många vanliga amerikaner och amerikanska politiker.

Donald Trump har hela tiden använt lögnen som sitt främsta vapen. Han har skapat ständig förvirring genom att systematiskt ändra sina besked och sina budskap. Detta har fött en osäkerhet och en motvilja bland dem som han egentligen borde samarbeta med.

Till slut har ingen längre vågat lita på Donald Trump eftersom denne plötsligt kunde dra undan mattan för dem. Trots sin ställning som USA:s president gick Donald Trump med raska steg i riktning mot att bli mer och mer irrelevant.

När demokraterna efter nyår 2027 tar över makten i kongressen finns det mycket arbete för dem att göra. Det gäller inte minst att granska både Donald Trump själv, hans privata affärer, hans och hans familjs sätt att berika sig på stigande oljepriser och fallande resp. stigande aktiekurser, alltså rena insideraffärer.

Misstankar om mutbrott finns också när det gäller det lyxflygplan värt 400 miljoner dollar (motsvarande 3.9 miljarder svenska kronor) som Donald Trump i vintras fick i gåva från gulfstaten Qatar. Planet var en Boeing 747 och bedöms av experter vara världens lyxigaste flygplan.

Det starka också starka misstankar mot flera tjänstemän inom Trump-administrationen för att ha brutit inte bara mot etiska och moraliska regler utan även mot lagen. Om demokraterna har tillräcklig ryggrad så finns det mycket för ledamöterna i kongressen att gräva i.

Det här var bara en ”kort” bakgrund till den skräll som chockade både USA och världen i samband med det amerikanska mellanårsvalet. Sen lång tid tillbaka har oron växt inom det republikanska partiet för att förlora mellanårsvalet och därmed makten både i representanthuset och kanske också i senaten på grund av presidentens uppträdande, omdömeslösa handlingar och svekfulla, ofta helt olagliga beteende.

Denna oro har växt sig starkare för varje dag som mellanårsvalet har närmat sig. Opinionsmätningarna varnade för en republikansk kollaps i valet. Trump gav sig därför själv ut på valkampanjer i en lång rad delstater för att ”rädda vad som räddas kunde”. Han inbillade sig nämligen att hans närvaro skulle rädda republikanernas majoriteter i representanthuset och senaten – men hans kampanjande gjorde bara saken värre.

När vi svenskar vaknade upp i går morse, alltså på onsdagsmorgonen, stod det klart att USA hade drabbats av en politisk skräll av gigantiska mått. Demokraterna visade sig ha segrat överlägset över republikanerna i både representanthuset och senaten. Det var en demokratisk jordskredsseger utan dess like, en blå våg som sköljde över den amerikanska kontinenten från kust till kust.

Denna blå våg förändrade inte bara USA som land, dess olika delstater och maktcentrat i  Washington i grunden. Den slet också bort stora bitar av makt från Donald Trumps kropp. För med en majoritet av kongressen emot sig kommer Donald Trumps handlingsutrymme att begränsas. Han blir med andra ord en vingklippt fågel samtidigt som han har tillfogats en näsbränna av sällan skådat slag.

Ändå verkar det inte om Donald Trump riktigt förstår vad som faktiskt har hänt. I en intervju med TV-kanalen Fox News igår, onsdag, förklarade Trump att ”han var en aning förvånad” över att demokraterna kunde gå fram så mycket. Han hade ju upplevt sitt eget kampanjande som oerhört framgångsrikt. Tusentals människor hade kommit till hans möten.

Men han lade definitivt inte någon skuld på sig själv. Istället anklagade han de republikanska kandidaterna som av hans egen rådgivare betraktades som ”oinspirerande, lata och ineffektiva.” Det fanns alltså inte ett uns av självkritik hos presidenten.

Däremot medgav han att kriget mot Iran och de höjda bensin- och dieselpriserna kunde ha spelat in och därmed missgynnat republikanerna. Samtidigt var han övertygad om att hans parti skulle ha vunnit en jordskredsseger om hans eget namn hade stått på valsedlarna. Det är dock ingen som håller med honom om detta.  

Hittills har Donald Trump inte sagt ett ord om att mellanårsvalet skulle ha varit ”riggat” eller att det skulle ha förekommit valfusk, något som han annars har som ett mantra när han i efterhand bedömer ett val. Istället gratulerade han demokraterna till valsegern och förklarade han att han nog skulle kunna samarbeta bra med dem i fortsättningen.

Men det löftet tog han icke överraskande omedelbart tillbaka genom att säga så här:

Ja, redan där kom hotet. Redan där visade Trump sitt sanna jag igen. Samtidigt tror jag själv att han kan ha ett behov av att ställa in sig hos demokraterna i kongressen eftersom han är klart medveten vilka verktyg de besitter för att skada honom maximalt.

Men det här får den nya kongressen lära sig att leva med i drygt två år till. Som jag sa innebär demokraternas majoritetsställning både i senaten och i representanthuset att de kan göra livet väldigt surt för president Trump.

Ett parti som har kontroll både över representanthuset och senaten har också kontroll över kongressens viktigaste utskott. Det gör att de kan starta granskningar av t exTrump-administrationen. De kan kalla in ministrar och tjänstemän till offentliga utfrågningar. De har också rätt att begära ut handlingar från myndigheter och departement.

Det parti som har majoriteten i båda kamrarna har alltså ett informationsövertag över alla. Det ger de ledamöter som vill och vågar vara ambitiösa i sin granskning av Vita huset, presidenten och hans ministrar. Eftersom republikanerna i kongressen fram till idag inte vill skada den republikanske presidenten har det oftast varit ”locket på” i känsliga granskningsfrågor.

Så Donald Trump, hans ministrar och tjänstemän kommer att få ägna åtskilliga timmar av den återstående mandatperioden till att försöka försvara sig mot kongressens granskningar. Presidentens olika beslut kommer att nagelfaras, regeringens agerande i migrationspolitiken likaså. Olika hittills dolda intressekonflikter har nu också möjlighet att komma i dagen. Det gäller även andra omständigheter kring presidentens verksamhet.

Flygplansgåvan till Donald Trump från Qatar blir säkert ett ärende som kommer att granskas liksom immigrationspolisens (ICE:s) agerande under upploppen i Minnesota.

En kongress kontrollerad av demokraterna kan också påverka Donals Trumps utrikespolitik genom att granska den med lupp. Kongressen har också stor makt över budgeten och hur pengarna till federala ändamål ska fördelas.

Presidenten kan med andra ord inte hur lättvindigt som helst begära den ena miljarden efter den andra utan att kongressen vet att pengarna används på avsett sätt. Varje utbetalning kommer att föregås av förhandlingar.

Kongressens majoritet kan också stoppa utbetalningar till olika krigsinsatser som presidenten vill göra.

Även om Donald Trumps maktbefogenheter inskränks när den nya kongressen tillträder vid årsskiftet så är han fortfarande ingalunda maktlös i formell mening . Presidenten har enligt grundlagen makten över utrikespolitiken. Presidenten är överbefälhavare över USA:s väpnade styrkor och kan (dock inte självsvåldigt) bestämma vad dessa väpnade styrkor ska användas till.

En kärnfråga är vad som händer med kriget i Iran – om det inte har hunnit bli fred innan den nya kongressen tillträder. Redan har motsvarande 400 miljarder kronor slösats bort på det meningslösa Irankriget.

Men den som tror att Donald Trump kommer att bli totalt maktlös har fel. Han behåller alla sina konsitutionella befogenheter, inklusive rätten och möjligheten att utfärda presidentorder.

Han har också kvar sin vetorätt mot lagförslag från kongressen. Demokraterna kan visserligen försvåra och blockera delar av presidentens beslut, förslag och åtgärder men de kan enligt konstitutionen inte ta över de befogenheter som är förknippade med presidentämbetet.

Däremot har inte presidenten rätt att förklara krig utan att detta först har godkänts av kongressen. Men vi har sett under Donald Trumps hittillsvarande tid i Vita Huset att han fullkomligt struntar i vad grundlagen säger. Han drog igång kriget mot Iran utan att ha kongressens godkännande. Han informerade inte ens kongressen i förväg.

Å andra sidan kan kongressen se till att Trump inte får några pengar till det eller de krig han kanske tänker starta igen. Och då blir det svårt för Donald Trump att leka krig igen. Så vissa säkerhetsanordningar finns det i alla fall.

Men Donald Trump – hur besviken och ursinnig han än är över utgången av mellanårsvalet – kommer inte att ändra sitt självsvåldiga beteende. Därför kan man förutse en hel del bråk mellan presidenten och hans politiska motståndare i kongressen.

Men Trumps hälsa ser ut att bli allt sämre. Han har på senare tid tappat mycket av den energi som man tidigare kunde se hos honom. Frågan är hur länge han orkar vara motvalls kärring och stå emot dem som har lagen och konstitutionen på sin sida. Ändå har han hela tiden utmärkt sig för sin gränslöshet, sin besatthet, sin ignorans av lagar och regler och sin ovilja att lyssna på andra.

Det finns därför en risk att han under sina återstående två år kan göra verklighet av sina många hot. Han kan med andra ord bli betydligt farligare än han hittills har visat sig vara. Detta är en orostanke vi måste förbereda oss för. Det gäller också att det finns folk som hinner stoppa honom i tid.

Till exempel innan han har fått kärnvapenkoderna i sin hand. En galen man som är besatt av hämndlystnad är en farlig man.

”Lame duck” (”Lam anka”) är ett uttryck som ofta används om makthavare som formellt fortfarande har sitt ämbete kvar och fortfarande bär upp en hög lön. Däremot har de förlorat sina maktbefogenheter.

Även om Donald Trump inte kommer att förlora dessa befogenheter och även om han kommer att slåss med näbbar och klor för att få sin vilja fram så kommer i alla fall omvärlden att se på honom som en Lame duck, som impotent och som en person som man inte längre behöver bry sig om.