Det har skällts mycket på polisen den senaste tiden. Polisen är ineffektiv. Polisen hemligstämplar utredningar om invandrarbrott. Polisen klarar inte att klara upp brotten. Polisen sitter hellre på sina tjänsterum än är ute och jagar brottslingar. Polisen sätter hellre dit fortkörare än jagar de verkligt grova kriminella.

Anklagelserna är många. I många fall är de helt berättigade. Men det finns ljus i mörkret. Jag har från och till under min journalistkarriär arbetat även som kriminalreporter och haft en del inblickar i polisens arbete. Men framförallt har jag som medborgare och nyhetskonsument kunnat se hur vissa poliser som sticker ut, poliser som gör avtryck, poliser som vi aldrig glömmer, som verkligen gör sitt jobb på ett fantastiskt sätt och som har en utpräglad känsla för hur man ska betjäna allmänheten.

I den här bloggen vill jag lyfta fram några representanter för den svenska poliskåren som jag beundrar för deras sätt att sköta sitt jobb. Det är bara tre personer som jag har valt ut, helt enkelt därför att jag personligen har stiftat bekantskap med dessa.

Den främste av dem alla är THOMAS FUXBORG, presstalesman för polisen i Västra Götaland. Varje gång det inträffar allvarliga brott i Västsverige, så ser vi eller läser vi Thomas Fuxborgs initierade, kloka och väl avvägda svar på journalisternas frågor.

I samband med skolmorden på Kronans skola i Trollhättan i höstas spelade han en huvudroll i mediarapporteringen. I timme efter timme kunde vi se honom stå där i ösregnet i direktsändning och försöka förklara det oförklarliga som hade hänt. Vänlig. Lugn. Samlad. Informerad. Korrekt. Samtidigt förmedlade han ett starkt uttryck för medmänsklighet och medkänsla. Han visste hur man skulle hantera en oerhört känslig händelse som denna.

Thomas Fuxborg blev min store idol och hjälte den där fasansfulla dagen den 22 oktober 2015, då flera unga människor fick sätta livet till av en galnings verk. Thomas Fuxborg blev på något sätt filtret mellan den hemska verkligheten och vår egen trygga vardag. Han gjorde det outhärdliga uthärdligt. Han skapade någon slags trygghet i all denna otrygghet.

Den andre polis som är en av mina idoler är CHRISTER NORDSTRÖM, presstalesman hos polisen i Uppsala.
Han har alltid slagits för polisens skyldighet att informera allmänheten och han har gjort det med fantastisk skicklighet. Jag hade mycket med honom att göra i samband med Knutbymordet 2005, eftersom det var Uppsalapolisen som skötte förundersökningen.

Sällan har jag träffat en polis, tillika presstalesman, som varit så mån om att ge oss journalister den bästa tänkbara servicen. Han svarade alltid när man ringde. Han var alltid på plats. Han var alltid vänlig och hjälpsam. Han visste inte hur väl han ville. Han var helt enkelt superb.

Jag blev oerhört imponerad, för att inte säga förtjust, i Christer Nordström för hans oslagbara professionalitet. Uppsalapolisen skulle inte vara någonting utan Christer Nordström. Christer Nordström har också alltid gått i bräschen för öppenhet inom polisen och bekämpat den s k tystnadskulturen.

En tredje polis jag också vill nämna i min idolsamling är förre presstalesman för länskriminalpolisen i Stockholm, ULF GÖRANZON. Han var en oerhört sympatisk person. Han svarade också alltid i telefon när man ringde. Han hjälpte till. Han tappade aldrig tålamodet. Han ställde upp på intervjuer med kort varsel. Med sin prydliga mustasch och sympatiska norrlandsdialekt ingav också han en känsla av trygghet och pålitlighet.

Jag har hört kollegor som inte delat min uppfattning men själv tycker jag så här. Ulf Göranzon är en riktig mysgubbe.

Jag skulle kunna nämna några poliser till men jag stannar här. De poliser jag räknat upp företräder alla den moderna utåtriktade polisen, som förstår allmänhetens och mediernas behov av nyheter och information. Så borde alla poliser uppträda.